Anneli skriver

Att ge Jorden sin mest gudomliga skrud

Nu blev det vars högtidligt här. Men icke desto mindre väldigt tänkvärt, om man får säga det själv.

För den som är insatt i Divine Truth-läran är det bekant med möjligheten att utvecklas så i kärlek att vi når den 8:e sfären. Det är månne lättare att föreställa sig en människa som är i det tillståndet, än en Jord. Och det är där jag vill se på hur vägen dit kan se ut, i det här inlägget.

När jag var barn hade jag rätt så tydliga minnen på morgnarna av vad jag varit med om på nätterna, så Sommarlandet kallade jag för mig själv för “den andra världen” på den tiden. Jag hade en medvetenhet om min vuxna andevän Angelika, i blå klänning med ljust, långt hår, och hon var en verklig del av min vardag här på Jorden, upp till kanske 4-5 års ålder. Där blev konflikterna och ilskan i mig för stor, och dessutom var jag tydligt mörkrädd också, så andekroppssynen gick och lade sig och Angelika syntes inte mer, därigenom.

Med tiden hamnade hela den tillvaron från de första åren av mitt liv i något nästan stängt skåp inne i själsorganismen, och inte förrän de senaste åren, när jag känt igenom olika lager av skador, så har minnena börjat återvända igen.

Häromdagen kände jag igenom en tung, dyster insikt som liksom blev kvar i mig av att jag inte bara behövde vistas i en miljö som barn här på Jorden som var “tusen hundra mil” ifrån hur Andra världen var, utan dessutom började jag märka hur jag själv liksom halkade allt längre ifrån den miljön även på nätterna. Så himla trist, tungt och jobbigt det var! Men inte heller det har jag kommit ihåg förrän nyligen, att den “bortflyttningen” pågick och hur det kändes, och även att jag var väldigt tyngd över kontrasten mellan Sommarlandet på nätterna och Jordelivet på dagarna.

Då hade jag en känsla av att jag på något vis ville – och behövde – lyfta hela min omgivning så att den också skulle kännas som Andra världen för mig, rolig, vacker, luftig, färgrik och trygg och frikostig och härlig på alla vis. Frisk luft och massor av spännande saker att göra! Och så vaknade jag istället varje morgon till fyrkantigt, röklukt, avgaser, passiv-aggressiva människor, bestämda rutiner och en massa kroppsliga måsten som att duscha, borsta tänder, gå på toa, äta… Och inte hade jag en susning om hur jag skulle lyckas med det här “uppdraget” som jag tagit på mig.

Nej, det var ingen höjdare då, och den känslan har ju förstås funnits med mig genom åren, omedvetet, men ändå tydligt. Jag utbildade mig till feng shui-konsult i början på 2000-talet, och gladdes åt den första vettiga kopplingen jag sett mellan det andliga och det fysiska livet.

Med mina då okända starka drag av Aspergers så hade jag också en väldigt stark koppling till de fysiska föremålen omkring mig. Jag hade en väldigt sensoriskt medveten uppväxt, och jag minns än i dag hur vissa bebisleksaker jag kan se på foto luktade och kändes mot huden.

Med allt det här som en del av mitt liv, är det inte konstigt om jag haft ett ständigt fokus under ytan på att världen behöver bli vackrare och lättare och roligare och mer människovänlig på alla vis. När Divine Truth-materialet hamnade på min väg så förstod jag mer och mer att det är våra själar som avgör hur världen ser ut och är, utöver det Gud redan har skapat åt oss.

Och numera förstår jag att vi inte kan skapa en vackrare värld än vad våra själar tillåter, för vi kan rimligen inte genomföra eller ens se framför oss hur vackert det kan bli, förrän vår egen själ innehåller den skönheten vi skulle kunna uppleva runt omkring oss här på Jorden.

Med andra ord – vi kommer att skapa en vackrare, härligare omgivning där vi är av bara farten, så snart själen utvecklas i kärlek. Det blir som att omgivningen reser sig upp och svarar på tonerna från själarna som finns i den. Det är som liknelsen med skolgången igen, där vi behöver ta oss igenom grunderna på lågstadiet innan vi en dag kan göra avancerade examensprojekt – vi kan inte skapa ett paradis utanför oss om vi själva går runt i ett helvete inombords.

Inte ens de miljöer som vi i dagsläget tycker är väldigt vackra och tilltalande är någon match för miljöerna ens i 2:a eller 3:e sfären. Vi har så mycket framför oss att upptäcka av skönhet och livsglada miljöer att bara det löftet skulle räcka långt för många att våga prova på lite känsloarbete. När vi är i andevärlden sker förändringen omedelbart, vi kan direkt se när något har läkts inom oss och vi har fått mer kärlek inuti oss – vi förflyttas till en omgivning som matchar vårt inre i samma stund som förändringen sker.

Här på Jorden sker det snarare stegvis och något långsammare, lite mer omständigt och med lite fler lager, innan vår omgivning återspeglar vårt nya inre bättre.

Men att ge sig själv visioner, fundera ut den vackraste livsmiljön vi kan föreställa oss, och börja be Gud om hjälp att nå den platsen inom oss där den livsmiljön kan bli våran, det kan aldrig vara bortkastat. Snarare blir det en stor draghjälp in i de själsliga mörker som håller kvar de många trasiga, fläckiga, stökiga, bullriga, otrygga, okreativa, bristande miljöer vi lever i idag.

Och för att avrunda högtidligheten som en äkta västgöte alltid bör göra: Om du bara visste hur fint du skulle kunna ha det, så skulle du gråta redan nu!