Anneli skriver

De barn vi fått men ännu inte känner

Det ställer verkligen saker på ända att börja se på livet ur ett Divine Truth-perspektiv, som vi ofta kallar det. Egentligen är det ju bara ett verklighetens perspektiv, utan de föreställningar vi går runt med till vardags.

Om Gud nu verkligen har skapat det så, att varje liten själ delas upp i två, och vid en befruktning någonstans på Jorden så “landar” en av de två halvorna i det befruktade ägget, varpå den andra halvan så nära som möjligt i tid och rum fäster sig till ett annat befruktat ägg, så har det väldigt många konsekvenser för väldigt många små själar.

Därför att här på Jorden sker befruktningen av ägg på många olika vis, och inte enbart i stunder av kärlek där de båda biologiska föräldrarna medvetet genom sina kroppar välkomnar en ny liten själshalva att påbörja sitt liv.

Många gånger vet inte föräldrarna om att de just blivit föräldrar, just i befruktningsstunden. Många föräldrar vet inte att de fått barn, ibland många barn, men som aldrig fått se dagens ljus här på Jorden.

Orsakerna kan vara att de använt dagen efter-piller, eller använt en spiral som gjort miljön i livmodern livsoduglig, varpå det befruktade ägget inte klarat sig mer än några timmar, kanske några dagar. Det kan också bero på att starka projiceringar från någon eller båda föräldrarna gjort det omöjligt för den lilla själshalvan att leva där, då han eller hon tagit emot så starka känslor som skadat embryosjälen så mycket att den inte kunde behålla sin kontakt med den fysiska kroppen längre, vilket i sin tur gör att den dör. Ibland har babysjälen fått ta emot känslomässiga upplevelser i någon månad innan den behövt ge upp, vilket är ganska lång tid att uppleva livet på, utan att någon känner till ens existens därinne i magen.

Ibland sker befruktningen på konstgjord väg, där flera befruktade ägg blir nedfrysta i många år. Vem vill börja sitt liv nedfryst, utan chans att varken släppa kopplingen till den fysiska kroppen eller börja leva ordentligt och utvecklas?

Det finns miljoner sådana barn i andevärlden, som ingen här förstår att de är föräldrar till. Vi är miljoner människor här som blivit mamma och pappa till både ett och ibland flera barn, som vi inte känner till.

De har ärvt våra utseenden, de har ärvt våra känslomässiga uppsättningar i själen, och de har till skillnad från oss aldrig fått påbörja sina liv här på Jorden, och har inte kunnat upptäcka sig själva i den miljö som Gud avsåg för oss alla att födas in i.

Varje gång det här sker så behöver många människor i andevärlden hjälpa de små barnen att påbörja sina liv, och det behövs lång tid för de små att läka sin dödliga start på livet. De får ingen naturlig, självklar koppling till sitt biologiska ursprung och själsliga arv, utan får växa upp med känslan av att ha avvisats så fort de börjat uppleva sig själva under sitt medvetna livs första stunder.

Det är en sak att vi själva dör någon gång i livet, efter ett gäng decennier här på Jorden där vi förhoppningsvis levt som oss själva och lärt känna oss själva en del, och sedan komma över till andevärlden för att gå igenom känslorna kring vår övergång dit. Det är en helt annan sak att inse att vi dessutom har barn som väntar oss där, barn som vi fått men inte känner till över huvud taget, och som fått påbörja sina liv på ett helt annat vis än vi själva, på grund av våra känslomässiga val eller tillstånd någon gång längs vägen.

Det kanske är missvisande att säga att de väntar på oss där – det är sannolikt inte så att vi är i ett skick som gör det till en kärleksfull upplevelse för dem att träffa oss när vi väl dyker upp i andevärlden. De flesta av oss har nog en hel del jobb att göra innan vi kan anses säkra nog att få se våra knytten. Dessutom har de ju alltid sin egen fria vilja, så även där är det osäkert om vi får möjligheten att träffa dem i det närmaste.

Undrar vi om vi har ett eller kanske flera okända barn i andevärlden, som kommit från en tid i livet där vi använt ett dödande preventivmedel, eller om vi donerat ägg, spermier eller fryst ner befruktade ägg, till exempel, så kan vi be om hjälp att få veta det. Gud ger oss de svar vi längtar efter i hjärtat, och vi behöver bara väcka undran inom oss och vara villiga att ta ansvar för alla känslor som väcks därigenom, så får vi snart den kunskapen på något vis.

Livet är lite större än vi vanligen går här och föreställer oss, och det finns fortfarande massor vi inte känner till, ens om oss själva, än mindre vilka konsekvenser våra egna val och känslor har haft på andra människor omkring oss.

Det kan vara en överraskande tanke för en del, särskilt om man varit väldigt noga med att inte bli förälder och alltid “skyddat sig”, som vi kallar det, att det just på grund av de extra nitiska, dödliga preventivmedlen, kan finnas både en och två – eller flera – söner och döttrar i andevärlden som kanske, kanske en dag vill kalla en för mamma eller pappa.

Vi kan be för alla små som fått börja sina liv utan att någon visste om dem här på Jorden, och be Gud hjälpa dem med all sin kärlek att läka sina liv och få uppleva verklig lycka och glädje. Det ger extra kraft åt den hjälp de redan får i så hög grad, och det blir nästan som att ett extra par osynliga händer dyker upp och bär dem och ger dem mer av allt de behöver. Om vi får kännedom om ett eller flera barn som kommer från oss själva, så kan vi be om mer kärlek till just dem från Gud, och även be att själva få läka våra känslomässiga skador och föreställningar som var upphov till att barnet eller barnen inte fick en mer kärleksfull start på livet genom oss.

Det är inte lätt att veta vilka enorma följder våra synbarligen små, oskyldiga val kan vara upphov till, men det är väldigt bra att börja reflektera över det, för vare sig vi vet om det eller inte så har det hänt, och händer fortfarande dagligen över hela världen.

* Till min son och min dotter i andevärlden – jag jobbar på att en dag få lov att hälsa på er och ge er av min kärlek, som jag ju skulle ha gjort för länge sedan.