Anneli skriver

Det är vi som är broarna till himlen här på Jorden

(En text inspirerad av Divine Truth-läran.)

I ljuset av våra skuggor så kan vi både se och inte se att det är vi själva som är de blivande änglarna som kommer lösa alla våra problem här och i livet bredvid.

Den största styrkan och den största svagheten är densamma – vår fria vilja. Attraktionslagen den sitter orubbligt fast i. Och vår enorma fantasi, om än inlåst i ett pyttelitet rum – just nu.

Själens fria vilja, och alla dess redskap för självförverkligandet vi alla lever i, i oändlighet.

Gud har gett oss ramen, bakgrunden, färgerna – och vi fyller i resten.

Vi är fria att göra det. Fria att måla svart, eller vitt, eller alla färger och nyanser däremellan.

Våra viljor lever i en värld full av kärlek, egentligen. Misslyckandet att se det, skapar all vår smärta och allt vårt lidande.

Missförstånd, misstro, misstankar, missledda avsikter och missade poänger.

Vår fantasi – sprungen ur en verklighet vi bara som bäst anar än så länge – är hjälpen ut ur våra cirklar.

Den är också vägen in i cirklarna, när vi fantiserar om att livet och världen och Gud är på sätt som livet och världen och Gud aldrig någonsin skulle få för sig att vara – något ondskefullt.

De fria viljor i de fria själar som visar på ondska, är fast i sina cirklar. Fast, fast, runt, runt, värre, värre, värre… tills attraktionslagen gjort sitt för sista gången i just den cirkeln. Smärtan blev för stor, längtan blev för stor – någon av de två vägde till slut över, och cirkeln var bruten. Vi kände något, trots alla försök att låta bli. Vi kände något annat än det vi brukar och alltid brukat känna i vår cirkel av smärta, förnekande, fasader och beroenden. Vi tröttnade, på ett eller annat sätt, på det som varit så länge.

Friheten lyckades dra oss ut ur en till cirkel, till slut.

När Gud knoppade av alla miljarder själsbebisar som är du, jag och alla andra människor, så fanns potentialen till det största mörkret och det största ljuset i var och en av oss. Den fria viljans gåva, i miljarder exemplar, alla unika.

Gud har å ena sidan gjort sig själv onödig, för att vi har den potentialen inom oss, och livet innehåller alla ramar och lagar som behövs för att hålla ordning på alla de fria valen och deras konsekvenser. Men å andra sidan så har Gud gjort sig själv till något fullständigt omöjligt att inte längta efter, förr eller senare. Det är därför vi allihop kommer hem till slut.

Och det kan ske precis när vi själva vill det – vägen hem finns i våra kroppar, vardagar, själar och i vårt här och nu. Här och nu.

Allt Gud gjort i livet visar oss vägen hem, om vi bara märker att vi längtar, och efter vad.

Målning: Helena Tuulasdotter