Anneli skriver

Din fria vilja – och din beroendevilja

Här är en nyanserad bild av vad den fria viljan egentligen är för en gåva till var och en av oss. Det finns lite skillnader på de två olika viljor vi använder oss av, eller kan använda oss av, till vardags i våra liv, vare sig vi far runt på dagarna eller nätterna, i våra fysiska kroppar eller i våra andekroppar.

Den ena viljan är just gåvan Gud gav oss – den fria viljan, den som vi kan använda för att välja något som är kärleksfullt. Sedan har vi också beroendeviljan, vilket i princip är vad vi är förpassade till när vi inte vill använda vår fria vilja för att vara kärleksfulla i något. Beroendeviljan är helt enkelt valet att stanna kvar i vårt motstånd, låta bli det kärleksfulla, hålla fast vid våra beroenden och fasader, våra känslor av sorg, smärta, hat, ilska, skam, förakt och allt liknande.

Beroendeviljan är superhal – den utger sig för att vara vår fria vilja, och vi går så gärna på den niten, om och om igen, tills vi upptäcker att det fanken inte blev mer kärleksfullt under de senaste 30 eller så åren när vi tyckte att vi använde vår fria vilja till en massa bra saker. Vi rör oss sidledes och neråt när vi använder beroendeviljan, istället för framåt och uppåt som vi ofrånkomligen gör när vi använder vår fria vilja.

I en kanalisering häromdagen berättade August, en person i andevärlden som under 500 år studerat kroppens olika kemiska och elektriska reaktioner och funktioner i samband med hur vi använder vår fria vilja, att det är enormt vackert och avancerat vad som händer när vi använder vår fria vilja till något kärleksfullt, hur våra önskningar och våra val, vår längtan och våra glada känslor aktiverar en massa händelser i kroppen, samtidigt som de här signalerna också fortplantar sig utåt från oss och våra kroppar, och rör sig i en kommunikation till och från andra människor och till Gud! Den fria viljan aktiverar önskelagen och livet ger oss det vi önskar oss i kärlek och glädje, men också när vi helt enkelt väljer något mer kärleksfullt än innan, även om vi inte skulle känna någon sprittande glädje just då, utan bara en bestämdhet i att göra valet och följa det.

Det har varit lite förvirrande för mig tidigare att försöka förstå min egen fria vilja, för det har känts som att jag använt den jättemycket men inget har hänt i riktning mot mycket av det jag önskat mig, och jag har tänkt att okej, det är väl bara några fler ursprungskänslor där att känna igenom, det kommer nog snart, eller att jag har några felaktiga föreställningar som förankrats i mig som jag behöver spåra och lösa upp. Men nyligen insåg jag, tack vare våra andesyskon som Otto, August, Filippa, Kristoffer, Rickard och Victor och många fler som gjort en massa förberedande arbete med bland annat mina känslor under åren som varit, att jag i hög grad aldrig använt min fria vilja, utan bara min beroendevilja. Och eftersom min fria vilja i princip var så outvecklad att jag inte ens använde jämförelsevis mer än några få procent av den, så har jag heller inte kunnat aktivera och uppleva effekterna av den i någon större omfattning heller. Det jag tyckte var tydliga val jag gjorde under livet, var hela tiden bara det enda valet att stanna kvar i mina beroenden – i det här fallet till exempel beroendet att behålla tron på att föräldrar har rätt att bestämma över sina barn, och många andra liknande beroendeföreställningar jag levt med kring min egen maktlöshet, hjälplöshet och oförmåga att påverka mitt liv.

Vi kan jämföra det med hur kompensationslagen och attraktionslagen är till för människor som är ovilliga att vara ödmjuka och kärleksfulla, medan ånger- och förlåtelselagen och önskelagen finns här för var och en som väljer kärleken och ödmjukheten. På samma vis har vi vår fria vilja som en kärleksfull vilja, medan beroendeviljan hör ihop med vår kärlekslöshet, där vi inte önskar vara ödmjuka och kärleksfulla inom oss.

Sanningen är helt och fullständigt binär på det viset, och så enkel ur det perspektivet. Antingen gör du något kärleksfullt och använder din fria vilja, eller så gör du något kärlekslöst och använder din beroendevilja, valet att stanna kvar i beroendet/motståndet/fasaden och så vidare.

Antingen finns Gud, eller så finns inte Gud. Antingen är Gud kärleksfull, eller så är inte Gud kärleksfull. Antingen har du en andra hälft, eller så har du inte en andra hälft. Det går att hitta ganska många sanningar om vi är villiga att känna vad Guds svar är på mängder av sådana binära frågor. Men jag står inte bakom den där tärningsfilosofin, där man liksom själv väljer “blir det en udda siffra så frågar jag om X vill gå på dejt med mig, och blir det en jämn siffra så frågar jag om Y vill gå på dejt med mig” – det är bara en önskan om att slippa ta ansvar för sina egna beslut och även ett försök att slippa bära ansvaret för konsekvenserna av samma beslut (“vadå, det var ju tärningarna som valde, inte jag!”.

Den binäritet jag pratar om är att antingen är det du gör kärleksfullt eller så är det inte det. Och tänk då på att dina handlingar, känslor, tankar och ord inte nödvändigtvis är särskilt harmoniska eller samstämmiga – de kan ha helt olika inriktning, och även olika delar av dina handlingar eller vad du säger kan bestå av flera lager och olika känslor och avsikter. Så att säga fyra meningar till en köttätare om “hur illa det är för själen och djuren att vi dödar dem och äter dem” kan vara fullt av både kärlekslöshet och kärleksfullhet i sina olika delar, tonfall, känslor och ordval. Det går inte att säga att vissa uttryck är kärleksfulla, eller vissa handlingar, utan Gud mäter med en komplex måttstock in i minsta detalj om och var vi är kärleksfulla eller kärlekslösa. Det är det som blir avgörande för vilka konsekvenserna blir av varje stund i våra liv.

Så du kan ha ett dömande när du pratar med köttätaren – det är kärlekslöst. Du kan ha en omtanke om djuren inom dig – det är kärleksfullt. Du kan känna en sorg inom dig över djuren som vi alla – även du – varit orsak till att de lidit och dött – det är kärleksfullt att känna den sorgen fullt ut, men inte kärleksfullt att bära runt på den. Och så där håller det på in i minsta nyans av vår minsta handling, vårt minsta yttrande, våra minsta känslor och våra minsta avsikter.

Så det är stor skillnad på det vi vanligen brukar gå runt och kalla för vår fria vilja, vilket i 90-95 % av fallen istället är våra beroendeval, eller vår vilja att behålla våra beroenden, vilket inte är kärleksfullt, hur vi än vänder och vrider på det och försöker rättfärdiga dem. Den fria viljan är expansiv, skapande och kärleksfull, beoendeviljan är stagnerande, krympande och kärlekslös.

Fundera gärna över var du använder din expansiva, skapande och kärleksfulla vilja, och var du använder din stagnerande, krympande och kärlekslösa vilja, den som helst vill hålla dig kvar i ett eller flera beroenden. Det kan ge många nyttiga insikter och inblickar i det egna jaget i stunden att våga analysera sig själv på det viset, och förhoppningsvis kan du känna dig mer motiverad därigenom att “tvätta rent” i själen och få bort så mycket du kan av beroendeviljan, för att få uppleva mer och mer av din alldeles egna fria vilja!

Foto: Pixabay