Anneli skriver

Gud krigar inte mot något

Ibland hör jag folk säga att det är ett “spiritual war”, ett andligt krig, som pågår i världen.

Får jag bara ge tanken då på att kärlek aldrig krigar, och att Gud som en kärleksfull förälder till alla människor aldrig strider mot någon, och att sanningen aldrig är emot någon människa eller något liv.

Kärlek, Gud och sanning är för allt liv.

En förövare behöver bara ändra på sig, och tills de gör det behöver de hållas ifrån möjligheten att skada andra. Inga straff, ingen hämnd, inget krig emot dem. Precis som vi inte krigar mot våra barn om de gör fel. Vi hjälper dem att se, så de kan göra bättre val i längden.

Det kan vara nödvändigt att ta bort vissa friheter för förövare, eller rättare sagt se till att de inte kommer åt att skada andra mer än de redan gjort, och låta dem snabbt eller långsamt i sin känslomässigt och nu motsvarande fysiskt begränsade värld börja inse vidden av sina val i livet, komma fram till smärtan som offren känt, se konsekvenserna i livet av att skada någon, upptäcka att det var deras egen själsliga bror eller syster som de gjorde illa, känna hur deras eget liv började med stor känslomässig smärta och hur de lärde sig av omgivningen att hårdna som försvar och i ilskan och orättvisan se ner på andra, och börja dra slutsatser och välja väg framåt, med stöd av sina insikter och med stöd av erfarenheten att klara av väldigt stark smärta och sorg utan att tappa bort sitt eget hjärta under tiden.

Om vi väljer att inte göra illa andra på det grövre viset men har ilskna, hämndlystna känslor, så behöver vi all tid och allt fokus vi kan uppbåda till att själva bli fria från skador, och få ordning på all kärlekslöshet vi själva går runt med. Det finns inget utrymme att mentalt eller verbalt puckla på andra som gjort illa andra, när vi själva går omkring med samma inställning som “syndarna” fast utan att agera på det, eller i ett inre rättfärdigande av till exempel våld “under vissa omständigheter”.

Varför inte bli ett rent ljus, och därigenom hjälpa andra att se klarare och utan att behöva tveka i mörkret.

Med det sagt, trevlig vandring i mitt sällskap genom det illaluktande, klibbiga syndaträsket upp mot bergets topp i fullt solsken och fågelkvitter. Något behöver vi sikta på.