Anneli skriver

Gud, säger jag bara.

Det borde räcka för att få de flesta att gå i taket. Är det något ord som vi människor läser in väldigt mycket i bara vi hör det, så är det förmodligen “Gud”. Sluta med det – omedelbums! (Jag vet, du bestämmer själv, du bestämmer själv. Men nu vet du vad jag önskar att du skulle göra! Och när jag ändå har en parentes på gång, så kan jag ge dig min vanliga disclaimer – det mesta du läser på min blogg baseras på det mesta av det du hittar på Divine Truth-hemsidan, så har du en bättre chans att orientera dig i allt du läser här.)

Låt ordet Gud för en stund bara betyda Gud. Skaparen, Ursprunget. Ska det ordet få någon sann innebörd så har du ett livslångt arbete framför dig. Du behöver ta reda på om Gud finns, vem Gud är, hur Gud är, vad Gud vill, varför Gud gör det Gud gör, varför Gud har gjort det Gud har gjort, vad Gud gör och vad människorna gör (Skilj på det, Erlandsson – mycket viktigt!) och vad människorna säger att Gud är jämfört med vad vi egentligen vet till 100 % att Gud är.

Vi lär oss om Gud som vi lär oss saker i skolan. Först de mest basala sakerna. Gud finns, Gud är kärleksfull. Vi får göra olika antaganden och testa dem. Stämmer det här? Hur ser sannolikheten ut? Hur hänger det här ihop med det där? Vad är de gemensamma nämnarna? Vilka experiment kan vi göra? Det är frågor vi lär oss att ställa, metoder vi kan använda längs vägen.

Sedan kommer det lite mer nyanser, och vi anvancerar oss uppåt i lärdomarna och insikterna. Gud har skapat oss, vi är Guds barn, vi är skapade som själar och har fått en andekropp och en fysisk kropp var som vi kan uppleva den fysiska tillvaron och andetillvaron genom…

Vi börjar lära oss om lagarna, funktionerna Gud har gjort och som reglerar precis allting och alla. Lagar om kompensation, ånger, förlåtelse, attraktion, önskan, orsak och verkan…

Vi börjar praktisera och använda det vi lär oss – är det här kärleksfullt, varifrån kommer den här skadan i kroppen, varför upplever jag det här i livet just nu, vilka känslor väcks när jag inte får som jag vill, har jag flera lager av känslor under den här som jag inte vill känna?

Vi vänder oss själva, personligen, direkt till Gud. “Jag har hört att du är min riktiga pappa/mamma, vad har du att säga om den saken?” Vi provar att be om den där kärleken som Gud har till var och en av oss – kan vi få den och kan vi känna den? Hur känns det att ta emot den kärleken Gud känner för oss, in i vår själ? Vad väcker det, för det är en väldig kontrast mot vad vi själva går och känner och tror om livet, när den orubbliga sanningen och kärleken som Gud har inom sig når in i oss.

Vi undersöker hur vi förhåller oss till våra syskon och till allt annat Gud har skapat, djuren, växterna, vattnet…

Vi börjar be om Guds syn på allting vi stöter på, “Hur känner du inför det här Gud, vilka är dina känslor över detta?” “Kan du visa mig vad det är för osanningar jag bär på, för något är fel här, jag känner det?”

Vi behöver gå igenom en rensningsperiod, där alla våra felaktiga föreställningar om Gud måste ut ur oss, och lämna plats för sanningarna vi får direkt från Gud om Gud. Vi behöver inte någon annan människa som talar om för oss hur Gud är – vi kan uppleva och undersöka det själva, utan mellanhänder.

Vi behöver lära oss att skilja på våra bröder och systrar i andekropp som ibland är så kärleksfulla att de framstår som änglar eller gudar för oss “vanliga dödliga”, så att vi inte tror att deras kommunikation kommer från Gud. Det är inte lika illa som att missta mindre välvilliga bröder och systrar för att vara Gud – det finns många som avsiktligt vill lura oss och få oss att göra saker och påverka vår fria vilja med sina egna avsikter. Att skilja på när vi har kontakt med Gud och när vi har kontakt med människor i andekropp är en viktig lärdom på vägen när vi lär oss om Gud. Det är absolut inget fel att prata med människor som nu är i sin andekropp – vi kommer själva hamna där den dagen vi ger upp vår egen fysiska kropp – men det är viktigt att känna vem vi pratar med, så att samtalet får rätt utgångspunkt. Gud har ingen röst, vi kan inte höra Gud säga saker – tror vi att det är Gud vi hör, så behöver vi undersöka vad den där “Gud” egentligen säger om olika saker i livet. Är det verkligen kärleksfullt, logiskt, vänligt, låter den där “Gud” oss ha vår fria vilja helt intakt, försöker “Gud” påverka oss att göra något eller tänka på ett visst sätt? Vill vi kanske själva, innerst inne, att det ska vara Gud själv vi pratar med och hör, så till den grad att vi är villiga att bortse från vissa skavanker i det vi hör? Urskiljningsförmågan vi har är också en gåva från Gud, och inte helt tokig sådan, när vi ska navigera i kontakten med de vi ännu inte vill eller har lärt oss att se framför oss.

Ja, Gud, säger jag bara. Ett ord som rymmer mer än vad någon människa någonsin kan göra.

Vi kan växa upp och bli mer som Gud, vi kan växa upp och få fler gåvor direkt från Gud in i vår själ, och därmed ha lite av och sedan lite mer och lite mer av Gud inom oss, men vi kan inte bli själva Gud och vi är inte Gud. Vi är vi, och stort nog är väl det!

Vad som är sant eller inte i Bibeln eller andra religiösa böcker är i det här avseendet nästan oväsentligt. När du har direktkontakt själv med Gud, så får du alla sanningar och all kunskap och all lärdom och all vetskap och alla förklaringar och alla insikter du någonsin kan komma på att be om. Bara skilj agnarna från vetet i den kontakten, så vet vi snart allihop precis samma sanningar om allting. Bättre än så blir det väl knappast?