Anneli skriver

Känn som Gud

(Det här och de flesta av mina andra inlägg baseras till största delen på Divine Truth-läran, så det är en stor fördel om du är insatt i vad den handlar om innan du läser igenom den här texten.)

En enormt vacker och djupgående insikt jag fick idag handlar om hur känslorna på ett sätt är detsamma som liv.

Om vi inte hade några känslor skulle vi inte uppfatta det som att vi lever.

Jesus säger ofta att vi som själar är 100 % känslomässiga varelser, och betonar alltid hur viktigt det är att vi känner både osanningar som behöver lämna oss och sanningar som vi ännu inte upplever i själen som verkliga.

När vi tar emot kärlek från Gud, så är det en fysisk känsla som når oss, från Gud och in i oss. Vi upplever både våra och andras känslor som fysiska energier, som strålar av färger och vibrationer, som vågor av flöden av fysiskt kännbar information – vare sig vi är medvetna om det eller inte.

När kroppen får så stark disharmoni i de känslor som förmedlas ner till den från vår själ att den inte klarar att fungera längre, så beror det på att vi inte känner ur oss just de känslorna rent fysiskt, och då dör den. När flödet av känslor stannar, så stannar livet. Det är så vi blir sjuka och förlorar funktioner och skönhet i kroppen (funktioner = Guds maskulina kvalitet, skönhet = Guds feminina kvalitet).

Hela vår omvärld – växter, djur, vatten, luft, andra människor, Gud – påverkas av vad vi känner för känslor (eller vad vi försöker hålla tillbaka för känslor allt vad tygen håller!).

Attraktionslagen arbetar uteslutande med de känslor du stänger inne, önskelagen arbetar uteslutande med de känslor du låter leva och flöda, så länge de är i harmoni med Guds lagar. Hela attraktionslagen finns för att hjälpa dig sätta fart på de känslor du trycker ner! Om ingen människa tryckte ner några känslor utan var 100 % ödmjuka ( = med en passionerad vilja att känna alla känslor i sin själ), så skulle inte attraktionslagen ha något att göra om vare sig dagar eller nätter, för vi skulle redan vara i en ständig läroprocess utan att behöva något uppväckande till den!

Det innebär att ju mer dina känslor liknar Guds känslor, desto mer är du i harmoni med Guds lagar, och därmed med Gud själv, och desto mer frihet, lycka, förmågor och kraft får du – du blir liksom “safe to go roaming wild”, på ett sätt, i alla de världar Gud skapat. Som att “nu vet du reglerna och följer dem, off you go, ut och ha allt roligt du kan, mitt underbara lilla barn!”.
Och innan vi lärt oss reglerna, innan vi har gjort oss av med alla felaktiga föreställningar som förankras i oss av instängda känslor, så får vi gå i Guds disciplinära skola (disciples på engelska är ordet för lärjungar, förresten). Då är det mer som att Gud säger: “Oj oj oj, där var det visst en osanning på plats inom dig, älskade lilla knytt, den behöver du göra dig av med om du ska få mer frihet, glädje, hälsa, skönhet, klokhet och allt annat jag har att ge dig, så nu visar jag dig igen vart det går fel när du tror på en sådan sak!”

Allt Gud har skapat väcker känslor i oss, vill väcka känslor i oss. Är du mottaglig för känslorna som solen väcker efter flera regniga dagar? Är du mottaglig för att känna den där öppna, barnaktigt förtjusta kärleken som väcks när en hundvalp eller kattunge försöker stå stadigt på benen bara för att den är nyfiken på dig och vill ta sig fram till dina händer, eller när den tumlar runt i tokig livsglädje och vill att du också gör det?

Bär vi på känslor som bottnar i osanningar om Gud och livet och oss själva ur Guds perspektiv, så vill det väcka de känslorna i oss. När människor behandlar oss illa så är det däremot knappast för att hjälpa oss hitta våra osanningar, utan tvärtom så visar vår smärta både dem och oss att de är totalt i disharmoni med Guds kärlek och lagar – med andra ord visar Gud dem att det de gör är fel och att de därför skapar problem och smärta i livet (både för sig själv och andra, men vi förstår sällan att vi ger oss själva en motsvarande smärta i vår egen själshalva i samma stund som vi tillfogar andra en smärta genom kärlekslöshet).
Men när Gud gör oss mottagliga för det som matchar vår rädsla, t.ex. om vi är rädda för spindlar så dyker det upp ovanligt många spindlar på vår väg, eller om vi känner oss värdelösa så är vi öppna och mottagliga för människor som vill behandla andra som om de vore värdelösa, då sker det genom attraktionslagen, och den finns ju där just för att visa oss var vi bär på en osanning om oss själva eller livet.

Jesus kände samma slags känslor som Gud när han blev Kristus, eller uppnådde Kristusnivån och gick från att vara människa till att i allt väsentligt utom vingarna bli en ängel. Det fanns inga rädslor och inga sorger kvar i honom, och han kände istället som Gud kände över alla de känslor, handlingar och val människorna gör när de är i disharmoni med kärleken.

Den förändringen skedde gradvis under åren fram tills att han tagit emot så mycket av Guds känslor, inte bara kärleken utan även känslorna som förmedlar olika sanningar om livet, Gud och oss människor, att han nu kunde genomgå det sista stadiet i sin transformation till att vara en själ med en kropp, snarare än en kropp med en själ. (För att vara lite noga – en själshalva med en kropp, snarare än en kropp med en själshalva.)

Men inte ens som Kristus-Jesus kunde han känna allt Gud känner – det kan ingen människa göra, och ingen ängel heller för den delen. Änglar är next level humans, det vi håller på att utvecklas till, om vi själva vill. När vi känner mer och mer som Gud – ja, då pågår processen med att omvandla oss till just änglamänniskor. Och om vi nu är Gudsbebisar här på Jorden – vad säger rent hypotetiskt, att vi inte håller på – under ett förhållandevis väldigt långt tidsspann – att utvecklas till att bli som Gud själva? Inte överträffa Gud, men uppnå Gudslika kvaliteter och förmågor – och känslor? Kanske det är något som sker om miljarder år när vi människor, alla som skapats av Gud, önskar förena alla våra själar i kärlek och gå samman till en enda själ, och därmed bli en ny Gud, som i sin tur älskar livet så mycket att vi vill uppleva nya själsbebisar som ger uttryck för ännu mer fri vilja och känslor och upplevelser och skapanden?
– Joråsåatte, här har man suttit och tänkt ute på farstun i eftermiddagssolen, ser ni!

Livet är verkligen hisnande nog när vi till exempel inte har pengar till hyran, kan jag tycka själv just nu, så just den där potentiellt sanna teorin är perspektiv som kanske kan vara en liten del av vår motor av motivationer och inspirationer, medan det mest praktiska vi kan göra i dagsläget är att låta våra känslor flöda väldigt mycket mer, och be om att få känna hur Gud känner om olika saker.

Hur känner Gud inför exempelvis din relation med din andra hälft? Kan du känna som Gud om det? Vad är skillnaden? Kan du känna igenom och därmed för gott släppa ut de känslor som Gud inte känner inför din relation med din andra hälft, och se om du kan börja känna mer som Gud gör istället?

Hur känner Gud för din kropp? Kan du känner mer som Gud för din kropp? Vad känner du som inte alls är vad Gud känner för din kropp? Är du villig att låta de känslorna komma upp och sluta hålla nere dem?

Det kan vara väldigt omysigt att börja känna alla känslor man bär på som inte alls är i harmoni med Guds kärlek, eller med allt det andra som ingår i Guds känslor, som nyfikenhet, glädje, passion, entusiasm, iver, medkänsla, omtanke, vänlighet, generositet, uppskattning och allt sådant. De disharmoniska känslorna är liksom det vi ärvt, fötts med och vuxit upp med, och nu är de som en slags ovanpå-identitet vi går omkring i och upplever som vårt jag. Att skala bort allt det disharmoniska, som skam, förakt, hat, rädslor, skräck, oro, sorg, smärta, övergivenhet, förtvivlan, hopplöshet, genans, högmod, arrogans, illvilja och allt liknande är helt enkelt ett jävla jobb.

Det som ändå känns som ett underlättande när vi börjar göra det, är att det på något vis ändå är skönt att släppa fram sanningen om hur vi egentligen känner, att inte längre trycka ner det som vill flöda ur oss, och att inse att vi klarade av att känna även den känslan. Och så snart den är ur oss helt och hållet, så finns det plötsligt en spännande plats ledig för sanningen ur Guds perspektiv istället, och då börjar det genast kännas lite bättre. (Tänk på att ta hjälp av en erfaren och kärleksfull terapeut eller psykolog om du vill arbeta ur dig känslor som du anar kommer från starka trauman t.ex., och känner dig osäker på hur du ska klara av att släppa fram så smärtsamma känslor helt själv – du kommer med tiden märka att du är kapabel att känna igenom allt du bär på, men det är inget fel i att ta emot stöd och trygghet i sin läkeprocess – och vill du så be gärna Gud och våra andevänner att bistå dig också under tiden).

Och har vi 2 724 disharmoniska osanningskänslor inom oss just nu, så har vi också 2 724 upplevelser framför oss av lättnad, ökat självförtroende, mer självkärlek, mer plats för kärlek till andra, ett ökat känsloflöde överlag vilket vi är gjorda för att leva i, lättnader för kroppen som kan börja fungera mer som den ska just på den platsen och dessutom av att ta emot Guds sanning och kärlek istället om just det ämnet.

Utan känslor – inget liv. Och vilket liv vi har, det bestämmer känslorna. Och vilka känslor som ska flöda och vilka som ska tryckas ner, det bestämmer bara du.