Anneli skriver

Lär känna din största motståndare

Det knepiga med att ge sig in i hela Divine Truth-läran, börja praktisera den och märka att det ger resultat, är att vi förr eller senare inser att det enda motståndet mot vår egen lycka sitter i oss själva.

Andra kan bete sig illa mot oss, vi kan ha ärvt ett ton skit från våra biologiska föräldrar, och vi kan ha haft en otroligt smärtsam uppväxt, och allt det kan vara försvårande omständigheter i väldigt hög grad – men det enda som sitter i vägen för vår lycka är trots det vårt eget motstånd, vår ovilja att vara ödmjuka.

Ödmjuk i det här sammanhanget brukar beskrivas som att ha en passionerad vilja att känna alla sina känslor, och därmed också vara öppen för att se alla sina missuppfattningar i starkt solsken. Inte som bländad av solskenet, utan med allt belyst av solskenet!

Nästan det enda jobbet vi står inför när vi vill komma närmare Gud, eller bara bli mer av vårt verkliga jag, är att förstå vårt eget motstånd.

Är jag orolig för att känna vissa känslor fullt ut?

Vägrar jag ha fel om saker och ting?

Skulle det innebära för stora, jobbiga konsekvenser att säga till andra att jag lyssnar på några som säger sig vara Jesus och Maria Magdalena, eller att jag tror på Gud, eller att jag tror på ett liv efter detta, eller att jag känner att vi har en andra hälft, en själsfrände?

Är jag förbannad på Gud och vill inte veta av honom/henne?

Är jag för investerad i en annan livsbild, har jag kanske rentav skrivit en bok och startat kurser i helt andra sätt att se på livet?

Måste jag bryta med mina föräldrar/syskon/min pojkvän, eller sluta äta kött?

Det finns nog hundratals olika sorters motstånd och oviljor i oss när vi väl funnit alla de här förklaringarna på livet som Divine Truth-läran erbjuder, och när vi känner oss lockade av allt som väntar, om vi bara …

Kan vi inte tänka oss att bli växtätare i praktiken och i hjärtat, så har vi ett stort motstånd mot att lära oss sanningen om Guds natur i den saken, och naturligt nog i många andra, ihopkopplade saker, eftersom Gud är kärleksfull, och det vore kärleksfullt att leva utan att skada eller döda andra varelser.

Det kan faktiskt räcka med den enda, förhållandevis lilla saken för att folk ska vända på klacken, eller åtminstone lägga undan de här tankarna på Gud och själen till en annan dag.

När vi en dag inser att vi har en rak väg in i lyckan, där de enda hindren är våra egna motstånd mot antingen sanning eller kärlek, vilket tar sig uttryck i tankar som: “om jag måste gråta över min barndom, då får det vara”, eller: “om jag måste acceptera att det finns en Gud, då kvittar det”, eller: “om min fru inte är min andra hälft, då skiter jag i det här”, då är beslutet dels väldigt medvetet, och dels är det ett väldigt avgörande beslut.

Vi kan alltid fatta ett nytt beslut i saken imorgon – satsa eller inte – men det är bra att inse att det lika gärna kan vara en förhalningstaktik också. Att skjuta upp saker som skulle påverka hela vår livskvalitet till det bättre för resten av våra liv, eller att ställa sig i “tveksamt-landet” och aldrig fatta något beslut åt samma håll och agera på det, är något av det värsta vi kan göra mot oss själva.

Det är inte jobb, barn, uteliv, vänner, hälsan eller pengarna som är problemet om du inte kommer någonstans i din själsliga utveckling – din vilja att utvecklas kommer direkt att ge dig allt du behöver för att utvecklas. Om du inte upplever att du har det du behöver för att släppa fram dina känslomässiga skador, eller sitta ner och verkligen se på dig själv och ditt liv och känna efter var du har ont i själen, eller prova att ta kontakt med Gud eller din andeguide, eller analysera ditt liv ur ett kärleksperspektiv och se var du kan bli mer kärleksfull, så beror det aldrig på yttre omständigheter. Det beror på att du väljer att stanna kvar i dina smärtor, tro på osanningar och vägrar att ändra på dig.

Och det är sagt med den största kärlek! Om jag på något vis kan förmedla verklig inspiration till dig, till att börja nu och aldrig sluta, alltid fortsätta, hitta din egen drivkraft, bli passionerad över din egen själsutveckling och din egen kärleksfullhet och ditt eget lärande av nya sanningar, så skulle jag känna en ren och stark lycka i min själ.

Det finns inget vackrare än en människa som gör vad hon kan för att bli mer kärleksfull, och som bit för bit lyckas!

Jo, det finns mycket annat som är alldeles fantastiskt vackert, och möjligen kan man mäta mängden skönhet genom kärleken den väcker i oss, men du förstår vad jag menar – det finns något väldigt, gigantiskt, enormt genomträngande och kraftfullt i de stunder när en människa blir mer kärleksfull än hon varit hittills. Det förändrar världen, om än aldrig så lite, till det bättre!

Jag själv kommer alltid gå den här vägen, och jag är full av tacksamhet, så full min än så länge rätt så knastriga själshalva kan vara, över att jag fått lära mig allt detta om livet och mig själv, om Gud, om min andra hälft, om livet i andekroppen och om alla vänner jag mött, både på Jorden och i andevärlden.

Min kärlek har vuxit jättemycket under de här åren, det finns inga tvivel om det, och jag vet att jag har massor kvar att lära mig om kärlek innan den finns i varje vrå av min själshalva (och då är det ju bara början på att vara mig själv utan skador!), men jag älskar att lära mig älska, och varje nytt motstånd jag finner i mig själv är som en stor present från Gud – “Titta här, min lilla flicka, vad du kan få bort!”

Det finns en stund då tilliten byts ut mot visshet. Det är inte samma sak som tvärsäkerhet eller beroendebaserat “vetande”, utan en inre, fridfull visshet som bara finns där och som mitt liv utgår från mer och mer vartefter den växer till sig.

Ibland har jag svårt att acceptera den långa vägen som ännu ligger framför mig, men då har jag börjat påminna mig om att jag alltid kommer ha massor av nya saker att lära mig, massor av kärlek att växa in i, och massor av upplevelser som väntar, och att livet är lika ivrigt som jag är att ge mig allt detta. Allt det kan bara hända och komma fortare in i mitt liv på ett enda sätt.

Jag behöver lära känna min egen största motståndare, och vinna med den enda metoden som fungerar – genom att släppa allt mitt motstånd, en bit i taget.

För var någonstans i kärleken kan du hitta något att göra motstånd mot?

Nej precis – tänkte väl det! ^^,

Foto: Helena Tuulasdotters Konst