Anneli skriver

Mina tankar om Jesus och Marias utveckling i kärlek, sanning och ödmjukhet

(Det här inlägget baseras på materialet och innehållet som du hittar på DivineTruth.com – det är nog lättast att följa med i svängarna om du är bekant med vad allt det handlar om innan du läser.)

Självklart uppstår ofta tankar på hur det går med Jesus och Maria Magdalenas själsliga utveckling där borta i Australien, både för att jag själv går samma väg där jag bygger upp min kontakt med och relation till Gud, men också för att de har delat med sig av de många sanningar som gjort detta möjligt för mig, så jag är enormt nyfiken på att se två människor bli mer och mer kärleksfulla och leva mer och mer i Guds sanningar, ödmjukt. Jag är nyfiken på varenda människa omkring mig som blir mer kärleksfull och får insikter om sanningar i sina liv!

Ganska ofta får jag också tanken att de båda har en liten bit kvar på sin väg, innan de är helt framme vid målet som kanske som en första delinstans är den 8:e sfären medan de lever här på Jorden. Det är ju även mitt första delmål, och en naturlig plats i själen att utvecklas till när vi söker oss närmare Gud.

Även Maria och Jesus har sina blinda fläckar, sina beroenden och fasader – och det är okej. Vi andra har det, och det finns massor av fallgropar och hamsterhjul att hamna i inombords, inte minst för att det ofta är inställningar vi levt med sedan vårt intellekt ens började utvecklas, i spädbarnsåren, och som sådana är de gärna riktigt svåra att peka på och få grepp om som rena fel. Ofta är det känslan och konsekvenserna av att något är fel, och något känns jobbigt, och något vill bara inte funka som vi skulle önska att det funkade som gör att vi till slut slutar kämpa och ger upp och bara låter känslorna komma från det som är kärlekslöst och osant inom oss.

I början kunde jag känna mig lite upprorisk och arg på vissa saker Jesus sagt eller gjort, och skrev några ifrågasättande mejl under de första åren då jag lärde mig om allt deras material och deras liv. Det senaste mejlet skrev jag i förrgår, men det var inte argt, utan kom från en plats av att vilja bistå dem i deras själsutveckling, och den enda känslan som inte var enbart hjälpsam, var en sorg från min barndom över att inte vara viktig nog att lyssnas på. Det gjorde att jag när jag skrev så kände jag att “om de läser detta, och av någon anledning svarar, så kommer de förmodligen nog bara tala om för mig vart jag är kärlekslös, och inte lägga märke till vad de själva kan få för hjälp av det jag beskriver.” En exakt genklang av känslan jag hade som barn, men som jag nu projicerar på Jesus och Maria medan jag skrev mejlet till dem.

Jag känner till och med nu att även om Jesus och Maria inte ser helt klart på vissa områden, och där använder jag min logik och själva kärnan i de sanningar jag lärt mig hittills om kärleken och Gud, och även de stunder av kontakt jag haft med vår underbara Förälder, för att bedöma om något verkligen är kärleksfullt och sant eller inte – utifrån min nuvarande förmåga, som jag alltid vill tillägga – så måste jag låta dem ha sina fel, tills de själva är redo att fråga efter mer sanning på just de områdena och vara ödmjuka inför de känslor de bär på kring de felen. Precis som jag själv har fått utrymme att utvecklas efter mina val och min vilja av Gud.

Jesus har nämnt att han befinner sig i 7:e och Maria i 5:e sfären, medan min syster och jag samtalat i kanaliseringar med våra andevänner, som berättar att han snarare befinner sig oftast i den 5:e sfären och Maria i den 3:e. Vad gör jag med en sådan information? Låter de båda vara där de är, både i sina tankar och i sina själar, precis som jag och alla miljarder andra individer får vara där vi är, både i vad vi tror om oss själva och i vår själsliga, verkliga plats i utvecklingen. Självklart är jag öppen för att även våra andevänners perspektiv, eller min systers rädslor, påverkar vad vi får för information – men jag är lika öppen för att Jesus och Maria inte är helt 100 % på rätt spår alltid i allt de säger och gör ännu.

Jag ser det som att det finns en rädsla i Jesus över att vara den ende personen, historiskt och även nu, som vet tillräckligt mycket om kärleken för att kunna ansvara för allt det som ska sprida sanningarna i världen. Den rädslan handikappar hans resonemang och sinne, precis som våra rädslor handikappar oss i olika avseenden. Den rädslan kommer han att upptäcka en dag och känna igenom, och sedan kommer han inte ha den längre, och han kommer att förändra hur han hanterar sitt liv och omvärlden därefter. Liksom vi alla kommer att utvecklas på det viset med tiden.

Jag ser det som att Maria har en rädsla för att själv nå den 8:e sfären före Jesus, eftersom hon alltid, både på Jorden och i andevärlden, både den första gången och den här gången, varit en bit efter i utvecklingen, själsligt sett, jämfört med honom. Därför är hon än så länge mer av en följare och en underlättare för Jesus, än att hon är lika full av sin egen drivkraft att utvecklas, oavsett vem av just de två som råkar “komma först”. Betänk samtidigt, att det här är rädslor som de fått genom sina biologiska föräldrars tolkning och själsliga arv i stunden då de knöt an till sina respektive befruktade ägg – deras liv, med alla känslor och upplevelser de haft, har i princip “filtrerats” genom deras respektive biologiska föräldrars själsliga tillstånd vid stunden för befruktningen, och därför har de behövt läka en mängd känslor som inte ens varit deras egna upplevelser av deras liv, utan snarare föräldrarnas “tolkningar” av deras liv, så som föräldrarna känner kring alla dessa upplevelser.

Biten om deras rädslor är min uppfattning om de båda i nuläget, och jag känner att visst vill jag hjälpa dem att upptäcka dessa begränsningar i sig själva, men egentligen, så ger jag mest kärlek och sanning till världen genom att börja förkroppsliga Guds egenskaper i min egen själshalva, vilket bara kan ske genom att jag ber om och tar emot Guds kärlek in i min halva av min och min andra hälfts själ.

Min egen känsla är vidare att de båda är de två mest kärleksfulla, vuxna, medvetna individerna på Jorden i dagsläget, och de sanningar de delat med sig av hittills är fullt tillräckliga för att alla på hela Jorden skulle kunna utvecklas till 8:e sfären, eller till den 6:e sfären om det är vad de hellre vill, genom den information de fört med sig hit genom sitt val att återvända, och sitt val att vara ödmjuka nog att börja minnas sina identiteter och liv genom den känslomässiga läkningen och genom att återuppta kontakten med Gud även i det här livet.

Men, jag känner emellanåt att de halkar till och inte är helt stadiga i sin kärlek, och att de fortfarande är själsblinda för en del sanningar. De resonerar inte helt logiskt och konsekvent i allting, och jag märker det, och med tiden har min respons gått från irritation och upprördhet till acceptans och en och annan egen sorg inombords, till förhoppningsvis, snart nog, ren kärlek till de båda, hur och var de än befinner sig i livet. Det måste få vara okej att Jesus och Maria inte når den 8:e sfären medan de är här på Jorden – de har inget ansvar för oss andra att leva vidare, nå sina önskade mål och visa oss hur det går till och hur det blir. Det är vårt eget ansvar, alltid, hur vi väljer att göra med oss själva och vår egen själsutveckling. De har gett oss mer än tillräckligt med upplysningar och möjligheter att gå den här vägen själva, och det kommer alltid vara deras eget val och vårt eget val om var och en av oss gör det eller inte, och hur snabbt vi gör det, och på vilket sätt vi gör det. Sanningarna de delar med sig av (vilket inte är allt de sagt och delat med sig av, men stora delar av det) är inte desto mindre sanningar, och de sanningarna lever vi mitt i, hur mycket vi än föredrar våra lögner och fasader i hur många år vi än väljer att leva i dem. Guds lagar är inte Guds lagar på något mindre sätt, för att Jesus och Maria ännu inte är fulländade i sina själsliga val och känslor, utan vi alla påverkas i varje sekund av de lagarna, och konsekvenserna uppstår för varje tanke, känsla och handling som kommer ur oss.

Jesus är inte särskilt ödmjuk och kärleksfull alla gånger, han gör fel, och Maria är inte heller särskilt ödmjuk och kärleksfull alla gånger, hon gör fel, och jag är inte särskilt ödmjuk och kärleksfull alla gånger, jag gör fel – och Gud älskar och älskar och älskar oss allihop ändå, men försöker hela tiden visa oss var vi tagit av på fel väg, var vi inte är i kärleken ännu, vilka sanningar och osanningar vi står och försöker orientera oss mellan i livets tilltrasslade djungel.

Att låta Gud, Guds lagar och Guds budbärare – som kan vara ett litet barn i grannhuset eller en person i matbutikens kö, eller två personer som valt att återvända till Jorden för att berätta om allt de lärt sig om Gud för oss andra – leda oss hemåt i vår själsliga ödmjukhet, är det största vi kan göra för oss själva och andra i världen. Kärleken vi behöver utveckla inom oss kommer att skapa en kärleksfull värld runt omkring oss, eftersom kärleken bekräftar och förökar sig själv från varje källa här på Jorden.