Anneli skriver

Samtal om Salomos budskap från 20 april 1916

Samtal mellan Jesus och Maria Magdalena om Salomos meddelande i Padgett Messages från den 20 april 1916, inspelat den 10 april 2013 i Wilkesdale, Australien. 

1. Introduktion

Jesus: God eftermiddag! Vi ville prata om ett till Padgett-budskap med er igen idag, så det vi har valt är ett väldigt kort och koncist meddelande från Salomo den 20:e april 1916. Ämnet för meddelandet är: ”Vilka är de största sanningarna i hela världen?” Det är ett väldigt kort och rättframt meddelande, men ni kommer märka att det förmodligen tar en timma eller så att prata om det (skrattar), för hans uttalanden om sanningen som det samtalas om i det här meddelandet innehåller så mycket.

Så det vi förmodligen vill göra är att vi läser hela meddelandet först, och sedan kan vi lyfta fram de olika punkterna i samtalet. Så jag tänkte kanske att jag läser meddelandet och så fortsätter vi därifrån.

Salomo från det Gamla Testamentet.

”Jag kom bara för att säga att jag väldigt snart önskar skriva ett annat meddelande till dig som förmedlar en del stora sanningar om Fadern till dig. Jag skriver inte mera nu, men återvänder snart.” Och sedan frågade Padgett: ”Vad är det allra största i världen?” ”Bön och tilltro från de dödligas håll, och kärlek, den gudomliga kärleken, från Guds håll. Den senare väntar och den förra får den att komma in i människornas själar. Inga andra sanningar är så stora och betydelsefulla för människorna. Låt det jag säger sjunka djupt in i ditt minne och prova det experimentet. Jag vet att du försöker, men försök, och försök sedan igen och sluta aldrig försöka. Kärleken kommer att komma till dig, och med den tilltron, och sedan kunskapen och sedan ägandet. Jag skulle kunna skriva länge till, men jag måste ändå låta bli, eftersom du är trött. Så med min kärlek och mina välsignelser säger jag godnatt, och må Faderns kärlek överta dig. Din bror i Kristus, Salomo.”

Så det är ett väldigt kort meddelande.

Maria: Javisst. Det är faktiskt förmodligen mitt favoritbudskap. 

Jesus: I Padgett Messages?

Maria: Javisst, av alla budskap. Och jag tror att det är för att meddelandet är så kristalliserat och vackert; om jag kunde bemästra bönen och tilltron.

Jesus: Javisst, jag känner att det också är ett av de mest missförstådda budskapen av alla de som Padgett fick.

Maria: Vilket är orsaken till att jag är väldigt glad över att få prata med dig om detta.

Jesus: Javisst. Jag känner att det missförstås från många olika håll, men den första synvinkeln där den missförstås är vikten av bönen. Jag känner att de flesta, när de hör talas om att be om Guds kärlek, fortfarande inte förstår vikten av bönen, och vad bönen i själva verket gör med själen, och vad bönen om Kärlek gör när det gäller att omvandla själen. Och jag känner också att det är viktigt i betydelsen att det belyser det allra viktigaste vi kan ta emot från Gud. Många människor söker sanningen, men i verkligheten så söker de inte efter den här primära sanningen, och det är det viktigaste vi någonsin kan ta emot, kärlek från Gud; det är den som gör att själen omvandlas.

Du kan försöka omvandla din själ med hjälp av alla andra metoder, eller ta reda på massor av andra sanningar om du vill, men verkligheten är att det här är det viktigaste du kan ta emot. Och jag känner att de flesta som lyssnar på oss fortfarande inte förstår det. De söker fortfarande sanning om det här ämnet eller det där ämnet eller vad det än är de försöker ta reda på sanningen om, och de förstår fortfarande inte att de enskilt största sanningarna är kärleken som kan komma från Gud som omvandlar din själ, och vad du behöver göra för att faktiskt få den kärleken in i din själ.

Maria: För att ta emot den.

Jesus: För att ta emot den. Och om människor förstod den här sanningen bättre, så skulle de ägna mindre tid åt att argumentera eller söka efter andra sorters kunskap, metafysisk eller andra typer av kunskap, de skulle förmodligen till och med sluta söka över huvud taget, och om de förstod den verkliga vikten av att ta emot Guds kärlek in i sin själ, så skulle de enbart söka den först. Och som jag sade under det första seklet; söker du detta först så kommer alla de andra sakerna att komma till dig, och de skulle förstå det. Men jag känner att de flesta inte förstår det, så det här är en orsak till att vi skulle vilja prata lite närmare om det tillsammans.

Maria: Och i det här meddelandet säger Salomo till Padgett: ”Prova det experimentet”.

Jesus: Och prova sedan, och prova och prova och fortsätt prova.

Maria: Fortsätt prova! Och kanske vi får påpeka vad experimentet är, vilket i själva verket är något som vi pratat om i andra samtal. Padgett har uppmuntrat sina andevänner att experimentera med tanken att om det finns en Gud som älskar mig, så vill jag be om den kärleken. Och Salomo säger i princip, precis som du sade, att detta är det största du någonsin kan prova att göra och när du gör det så kommer det att förändra dig. Kärleken kommer att komma till dig, och sedan tilltron, och sedan kunskapen och ägandet. Och jag tycker det bara är så vackert, hur han har kunnat säga så tydligt vad som kommer att hända om vi bara hade de här två kvaliteterna, eller de här två handlingarna, får man kanske säga.

2. Vikten av Guds kärlek

Jesus: Javisst. Så vi kanske först kan prata om vikten av Guds kärlek och vad den gör med själen, för det är det som kommer från Gud, och det Salomo säger är att det är det största som kommer från Gud. Och jag skulle hålla med om det; det största som jag har upplevt från Gud är kärleken som kommer från Gud. Den omvandlar allt annat. Den ger dig all kunskap också i slutänden; om du praktiserar den i ditt vardagsliv så kommer all annan kunskap också komma till dig.

Så om vi verkligen satte värde på den, så skulle vi ha den som en hög prioritet i vårt liv. Faktum är att om vi satte värde på den, med andra ord om vi värderade Guds kärlek efter vad Guds kärlek egentligen är värd, så skulle vi märka att vi ägnade mycket mindre tid åt att göra världsliga saker i vardagen och mycket mer tid åt att utveckla relationen till Gud än vad de flesta av oss gör idag. Så det här känner jag indikerar att de flesta av oss inte sätter värde på Guds kärlek, och vi förstår inte hur omvandlande dess natur är för själen. Och istället förlitar vi oss på oss själva, vi förlitar oss fortfarande på någon arbetsinsats från vårt håll, och därigenom blir vi ofta väldigt distraherade. Vi ger oss ofta av och söker efter andra sanningar, istället för att fokusera hela vår intention på den här huvudsanningen, och sedan låta alla andra sanningar komma till oss med tiden, eftersom när vi tar emot Guds kärlek mer och mer, så kommer de sanningarna till oss.

Och jag känner att de flesta som har hört budskapet i Divine Truth fortfarande har ett fokus på alla sanningarna, utan att ha ett stort fokus på all kärlek som vi kan ta emot från Gud. För det är inte sanningen som omvandlar oss, och vi behöver förstå det. Vi behöver inse att det inte är sanningen som omvandlar oss; den öppnar dörren till omvandlingen, men det är inte själva sanningen som omvandlar oss. Det är kärleken som omvandlar oss. Och det är inte vår egen kärlek som omvandlar oss; det är Guds kärlek som kommer in i själen som omvandlar oss. Och vi behöver förstå vikten av att ta emot Guds kärlek i vårt vardagsliv om vi verkligen vill bli mer kärleksfulla individer.

2.1 Guds kärlek omvandlar vår själ

Maria: Du säger att Guds kärlek omvandlar oss; kan du förklara vad som händer? Vad är det för omvandling som sker?

Jesus: Guds kärlek är en del av Guds natur och karaktär, och som vi har sagt i Padgetts budskap så är det en del av Guds substans, eftersom den tillhör Gud; den tillhör inte oss. Den tillhör Gud. Så när vi tar emot Guds kärlek in i vår själ så finns nu en del av Gud i vår själ för första gången; om det är första gången vi har tagit emot den, så blir det första gången i hela vår existens som en del av Gud nu finns i vår själ. Många menar att vi alla är gjorda med en del av Gud, och det kan jag inte hålla med om. Vi är alla gjorda med egenskaper som är kärleksfulla, och Gud har placerat de egenskaperna inuti oss, men de hör till oss från början, utan någon del av Gud.

Gud har också gjort materialet som utgör vår kropp, och har gjort materialet som utgör vår andekropp, och har gjort materialet som utgör vår själ, men de är bara Guds skapelser som har sitt eget syfte och sina egna mekanismer. De fungerar oberoende av Gud, och Gud skapade det på det viset därför att annars skulle vi inte ha den fria viljan.

När vi tar emot Guds kärlek så är det helt annorlunda. Nu tar vi emot en del av Guds själva substans, Kärleken som tillhör Gud, vilket är en känsla som Gud har, men det är också en substans som kommer in i vår själ och börjar omvandla själen så att den får olika sorters egenskaper. Den omvandlar själen fysiskt, och den omvandlar den andligt. Den här kärleken gör att olika saker börjar hända inuti människans själ. Så innan dess kunde vi bara någonsin utvecklas till den perfekta, naturliga människan. Efter att vi har tagit emot lite av Guds kärlek, så har vi nu potentialen att ta emot mer och mer av den här kärleken som omvandlar oss till en helt annan slags varelse, som jag under det första seklet kallade för den ”nya födelsen”; att ”födas på nytt”.

Vi föds från att bara vara människor, födda av en mor och en far, om vi säger så. Själen är skapad av Gud, men är avindividualiserad före inkarnationen. När den inkarnerar individualiseras den men den är fortfarande inte medveten om det faktum att den har en del av Gud, därför att verkligheten är att den inte har en del av Gud inom sig i det läget, med undantag för att Gud formade materian som utgör själen.

Maria: Men de är i själva verket inte gjorda av Guds substans, eller hur?

Nej. De kommer av att Gud har tagit fram ett material ur universum, bildat material för att skapa vår själ och skapat en andekropp och skapat vår fysiska kropp, men någon del av Guds faktiska substans finns inte i människan. Så hela konceptet med att vi alla är gudomliga gnistor av Gud är ett väldigt felaktigt koncept. Jag känner att Jorden vi lever på är ett bevis på att vi alla inte alls är gudomliga gnistor av Gud, för vi kan se resultaten av världen vi lever i och vi ser tydligt att om vi alla vore gudomliga gnistor av Gud, så borde Gud vara en ganska brysk, kärlekslös person.

2.1.1. Guds kärlek ger oss potentialen att bli odödliga

Men när vi väl börjar ta emot Guds kärlek in i vår själ, så kommer en del av Gud in i oss, och för första gången i vår existens har vi potentialen att bli odödliga. Och när vi blir eniga med Gud genom Guds kärlek som kommer in i oss, och fortsätter att komma in i oss så mycket att varje val och varje beslut vi fattar är i harmoni med lagen, så är vi eniga med Gud, och när vi blir eniga med Gud så är vi också fullständigt odödliga. Vår själ kan aldrig dö, inte vår andekropp eller vår fysiska kropp, utan vår själ kan aldrig dö. Den kan aldrig försvinna. Den kan aldrig omvandlas till något mindre än vad den är för närvarande.

2.1.2 Att bli enig med Gud är inte detsamma som att bli Gud

Maria: Fast bara för att förtydliga så säger du att en del av Gud har kommit in i oss, men det här är inte en process där vi blir Gud, eller hur?

Nej.

Maria: När vi blir eniga med Gud, så säger det inte att så mycket av Gud har kommit in i oss att vi blir Gud, eller hur?

Tja, jag förmodar att om vi tittar på det i sin yttersta potential när det gäller att ta emot Guds kärlek, så är det möjligt att vi på något vis blir en del av Gud. Det har emellertid aldrig någon upplevt. Det finns ingen andemänniska som någonsin har upplevt det, eller någon person på Jorden som någonsin har upplevt det. Så verkligheten är att vi inte vet hur det kommer vara i framtiden att ta emot Guds kärlek. Allt vi vet i nuläget är att Guds kärlek omvandlar oss till en helt ny varelse med helt ny potential. Och det är som att Gud ger din själ nya gåvor som vi inte hade som en del av vår ursprungliga potential, men Gud skapade själen för att den ska kunna expandera under omständigheten då den tar emot Guds kärlek. Det är bara under den omständigheten, och vår vilja måste vara en del av det. Det är inte något som är automatiskt. Vi är inte automatiskt gudomliga; vi måste använda vår vilja. Vi måste bestämma att vi vill bli sådana genom relationen med Gud. Och med gudomliga så menar jag inte att vi blir Gud; jag menar att vi har en del av Guds gudomlighet inom oss, därför att vi har en del av Guds kärlek inom oss, Guds substans som har kommit in i vår själ och omvandlat den.

Maria: Okej, och det här med viljan, det är bönen och tilltron som vi kommer prata om senare, eller hur? Men om du vill prata lite mer om den här omvandlingen. Du säger att vi blir eniga med Gud, men det som börjar hända först är att vi börjar ta emot Guds kärlek? Det sker förändringar och en del av Gud kommer in i oss, men är det saker som lämnar oss också? Vad förändras inuti oss? 

2.2. Att använda vår vilja för att ta emot Guds kärlek

Ja, inget lämnar oss när vi tar emot Guds kärlek utan att vårt val är en del av det. Så med andra ord, när vi tar emot kärlek från Gud, så är det inget som lämnar oss. Inga fel lämnar oss; ingen sanning kan komma in i oss såvida vi inte använder vår vilja. Och det är här jag känner att många inte förstår principen med att ta emot Guds kärlek. De vill ha mer kärlek, och ofta tar de emot lite. Om vi ser på de flesta religiösa trosföreställningar så finns det en kontakt med Gud på en del ställen, så de tar emot en del av Guds kärlek, men sedan så används deras föreställningar och deras vilja till att avvisa mer kärlek, till att sluta få mer kärlek in i deras själ. Eller så avvisar de att leva i harmoni med kärleken som redan har kommit in i deras själ. Och om de gör det, så kommer de att få en hel del smärta och lidande i sina liv som en följd av det.

Det vi behöver göra är att använda processen där vi fortsätter att ta emot kärlek och frigöra inflytandena och föreställningarna och känslorna och passionerna och önskningarna inom oss som har en tendens att avvisa kärleken och att avvisa sanningen; vi behöver släppa taget om dem, men det behöver vara en process där vi aktivt använder vår vilja. Vi kan inte förvänta oss att Guds kärlek bara fortsätter komma till oss samtidigt som vi fortsätter att leva och agera utan att vara i harmoni med den, och att fortsätta få kärlek från Gud.

På grund av substansen i Guds kärlek, eftersom den kommer från Gud, så kan man säga att den har ett underliggande ansvar, och det underliggande ansvaret är att vi börjar agera i harmoni med den för att kunna få mer. Och det är en del av paketet när vi tar emot Guds kärlek. Men det är den gudomliga kärleken som i själva verket omvandlar själen. Det är inget annat som gör det.

2.3. Guds kärlek omvandlar vår själ (fortsättning)

Maria: På vilket vis omvandlar den själen?

Ja, fysiskt sett så omvandlar den själen från den perfekta, naturliga människan, eller från den normala själen som vi skapats som, och genom att mjuka upp den till en annan slags själ, så blir det i själva verket en annan slags själ. Och faktum är att andemänniskorna i andevärlden, om vi pratar med dem, som inte har tagit emot Guds kärlek, de tror i själva verket att de själar som har tagit emot Guds kärlek är en annan slags själar. Och även om det inte är sant att den inte är tillgänglig för alla, för det är den, så tror de att det måste vara en annan slags själ, för när de tittar på andekroppen hos individer som har tagit emot Guds kärlek och de känner dem, så kan de känna att det är något som är helt annorlunda i de personerna jämfört med dem själva. Och då börjar de bedöma det som att: ”Åh, det måste betyda att Gud har skapat två slags själar.” Och det är så de förklarar det för sig själva.

Maria: Så du säger att fysiskt sett så börjar andekroppen återspegla ändringarna som finns i själen, och det är det andemänniskorna ser?

Ja. Men jag säger också att själva själen, själens fysiska natur, förändras vid mottagandet av Guds kärlek. Själens substans och form förändras för första gången. Om du aldrig tar emot Guds kärlek så sker inte den här förändringen. Du kommer att fortsätta växa och så småningom kommer du att bli den perfekta, naturliga människan någon gång i framtiden i andevärlden, i den 6:e dimensionen. Du kommer kanske att vara väldigt lycklig i det tillståndet, men du kommer aldrig uppleva någon fortsatt tillväxt, och det är i själva verket omöjligt att uppleva någon fortsatt tillväxt ovanför den 6:e dimensionen utan att ta emot Guds kärlek.

Det vi behöver göra är att förstå att när vi tar emot Guds kärlek så är det början på all själsbaserad omvandling, för även om du växer i naturlig kärlek, så kan omvandlingen ske, men den stannar av i den 6:e dimensionen. Den kan inte fortsätta. Och orsaken till att den inte kan fortsätta är att själen som inte har tagit emot Guds kärlek inte har omvandlats till den här nya varelsen som har förmågan att växa och förändras exponentiellt, och växa och förändras i det oändliga; det är den inverkan som Guds kärlek har på själen. Det är nästan som att vi kan sätta en nyckel i själen och förvandla den från ett slags fordon, kan man säga, till ett helt annat slags fordon med en helt annan potential.

Maria: Jetmotor. (Skrattar)

Tja, jag skulle inte ens kalla det för jetmotor, jag skulle säga att det blir ett helt annat slags fordon överhuvudtaget. Det är som att jämföra en motorbil med ett 747 jetflygplan, när vi jämför komplexiteten som kan utvecklas i själen. Den ena är ganska enkel i jämförelse med den andra, även om den ser komplex ut. Guds kärlek orsakar den fysiska själens omvandling. Hur den gör det är genom att Guds substans kommer in i själen och öppnar alla dessa olika möjligheter som Gud har skapat, potentialer i själen som inte kan öppnas av något annat än Guds kärlek.

Så det är så den gör det. När Guds kärlek upplevs i själen, så är det som en underliggande substans, kan man säga, som blir upphov till ett hål där, ett nytt hål där, och en ny tillväxt där och en ny tillväxt där och en ny tillväxt där och en ny tillväxt där, och plötsligt så växer själen nu på alla dessa olika områden som alla har haft en viss nyckel satt i dem, vilket helt enkelt är Guds kärlek. Guds kärlek är nyckeln till det hela; nyckeln måste sättas in för att den tillväxten ska kunna ske. Om vi inte tar emot Guds kärlek, så kan ingen av den tillväxten någonsin ske – fysiskt sett aldrig någonsin.

Maria: Så, och nu tänker jag på mig själv, jag är inte enig med Gud ännu, och faktum är att jag i hög grad är i barnstadiet under den här andra omgången av att ta emot Guds kärlek.

Jag kan inte hålla med om de påståendena, men fortsätt. (Skrattar)

Maria: Hur ser du annorlunda på det?

Tja, det finns andra budskap som vi kommer prata om framöver, om hur en person kan agera utan att vara i harmoni med den kärlek de redan har tagit emot, och verkligheten är att du har agerat utan att vara i harmoni med kärleken du redan har tagit emot, vilket är en väldigt annorlunda sak än personen som tar emot Guds kärlek för första gången.

Maria: Ja. Så kanske vi bara ska ge ett hypotetiskt svar då. 

Okej. Vi kör på det hypotetiska.

Maria: För uppenbarligen har jag tagit emot Guds kärlek så mycket att jag uppnått enighet med Gud i det förflutna.

Och vår själ är fortfarande i det tillståndet, även om du kanske inte är medveten om det tillståndet.

Maria: Den har inte förlorat kärleken, och ibland så beror mycket av smärtan jag upplever på att jag agerar i disharmoni med det som själsligt sett redan finns i mig som är kärleksfullt.

Precis. Så att jämföra dig själv, eller ställa frågor om dig själv, är förmodligen inte något som allmänheten gynnas av så mycket. Jag känner att det vi behöver göra är att ställa frågor om hur det är att ta emot den för första gången, eller att fortsätta ta emot den efter att du har tagit emot litegrann av den.

Maria: Japp. Så, då är jag Maria Svensson kan vi säga, som aldrig tagit emot Guds kärlek.

Eller Marianne Svensson. (Skrattar)

3. Fördelar med att ta emot Guds kärlek

3.1. Att känna som Gud känner över saker

Maria: Marianne Svensson. Marie Svensson. (Skratt) Du pratar om själens omvandling. Så jag, Maria Magdalena, vet mer om det du pratar om, men om jag hörde det för första gången, så pratar du om att det ändras i substansen, du pratar om potential som blir upplåst inuti mig. Jag förmodar att det är en potential för mer sanning, en potential för att uppleva mer kärlek? Vilka är fördelarna? Varför skulle jag vilja ha Guds kärlek?

Ja, det är potentialen för dig att känna det Gud känner kring i princip varenda sak du någonsin skulle kunna titta på. Så när du till exempel tittar på en situation som du i nuläget ser som smärtsam, så när du har tagit emot Guds kärlek i sådan grad att du är enig med Gud, då kommer du att se på situationen så som Gud ser på den. Du skulle i själva verket känna så som Gud känner för den situationen för första gången.

Maria: Så istället för att känna rädsla och smärta så kanske du känner medkänsla och intensiv kärlek?

Och du känner helt annorlunda känslor. Och som en följd av det så kommer du också känna en enorm lycka hela tiden. Det finns ingen begränsning på din lycka, eftersom din lycka kan fortsätta att växa. Så jag känner att den första positiva fördelen är det faktum att jag blir som Gud i mina känslor. Problemet med att ta emot Guds kärlek är att de flesta inte önskar saker såvida de inte vet vad resultatet blir. Men problemet med att ta emot Guds kärlek, om vi ens kan kalla det för ett problem, är att de flesta på Jorden inte har någon aning om vilka de möjliga resultaten är av att ta emot Guds kärlek, och därför så har de inte någon intensiv önskan om det. Medan om de förstod alla möjligheter och verkligen kände dem i sitt hjärta, så skulle det vara det de sökte under den största delen av sina liv, inte den minsta, eller som en tanke vid sidan av eller bara som någon slags sidospår. De skulle fullständigt och totalt och genomgående fokusera på att verkligen vilja få den kärleken i så hög grad. De skulle inte distraheras av några andra saker än att ta emot den här kärleken, om de förstod fördelarna.

Maria: Ja. Så du säger att en av fördelarna är att när jag blir enig med Gud så kommer jag att känna det Gud känner i varje given situation.

Och Gud är aldrig ledsen.

Maria: Nej.

Gud är alltid lycklig. Gud är alltid kärleksfull. Så du kommer alltid att vara kärleksfull i varje utbyte du har.

Maria: För att förtydliga det här, för jag har hört folk säga att: ”Ja, men då har jag förlorat min individualitet. Vart tar min personlighet vägen?”

Och då skulle jag ge argumentet att de inte förstår vad som erbjuds dem, därför att det som erbjuds dem är ett renande av deras personlighet till dess rena natur; inte en absorption in i Gud, för vi är fortfarande individer. Faktum är att ju mer vi utvecklas i kärlek, desto mer individuella blir vi; det är vad Gud har designat oss till att vara – en individ. Det är därför inkarnationsprocessen kallas för ”individualisering”. Det handlar om att skapa en individ, du, och att få den individen att växa till ett begränsat perspektiv, om de inte vill ta emot Guds kärlek, eller att få individen att växa till ett obegränsat tillstånd, vilket kommer att bero på om de fortsätter ta emot Guds kärlek, förstås.

Om de förstod att deras personlighet aldrig kommer gå förlorad på vägen, och att användningen av deras vilja aldrig kommer förloras under tiden, så kanske många skulle söka efter den mer. Men det finns en vanlig föreställning på planeten om att när du tar kontakt med Gud, så ger du upp din vilja och lämnar över all din vilja till Gud. Det låter så klart inte särskilt lockande för de flesta, och jag kan i någon mån förstå varför de inte känner att det är lockande, för de känner det som att deras egen personliga natur kommer att absorberas. Och så är det inte alls.

Maria: Och många känner att färgen och förändringen och karaktärsdragen i deras liv definieras av deras känslomässiga toppar och dalar, och de har ingen bild av att vi faktiskt kan vara lyckliga hela tiden och fortfarande uttrycka vår personlighet, och vi kommer vara långt mer kreativa och vi kommer ha långt mer karaktär och livfullhet i våra liv.

Javisst.

Maria: Du kommer helt enkelt bara inte uppleva svårigheter eller smärta.

Det stämmer.

3.2. Att få några av Guds kvaliteter

Så en del andra fördelar också är saker som att när vi blir eniga med Gud så får vi en del av de kvaliteter som Gud har, och en av de kvaliteterna är förmågan att förflytta oss själva från plats till plats ganska lätt. Vi får förmågan att kunna känna in och känna av varenda individ som är i vår närhet, vilken karaktär de har, vilken natur de har, vilka känslor de har inom sig, vilken historia de har, utan att ens behöva prata med dem. Vi har förmågan att känna dem, verkligen känna dem, utan att behöva samtala med dem. Så det är en stor förmåga som vi får när vi blir eniga med Gud.

Maria: Ja, det är mer än medvetenhet, eller hur? Vi har en intensiv medvetenhet, men vi har också en kontakt och en medkänsla med varje individ också, skulle du säga det?

Självklart, för kärleken i sig genererar medkänsla. Den genererar inte någon ledsenhet inom dig. Så även om du känner allt som pågår omkring dig, och du känner till alla orsakerna till att människor gör sina val runt omkring dig, så känner du dig ändå inte ledsen över att de gör de valen, för du inser att de valen baserats på den fria viljan som Gud gav dem i gåva, och du är i fullständig harmoni med Guds tanke om att det är något väldigt bra.

Maria: Ja. (Skrattar).

Det är en väldigt bra sak att de har fått en fri vilja, till och med den fria viljan att skapa sin egen smärta och lidande har de fått som en gåva. Och du är fullständigt i harmoni med Gud när det gäller att använda din fria vilja.

3.2.1. Att skapa ögonblickligen och i harmoni med kärleken

Du har också förmågan att skapa nu vid stunden för tillblivelsen av en idé eller ett koncept. Så istället för att skapa enbart genom att behöva utföra alla de fysiska ansträngningarna hela tiden, så har du nu förmågan att skapa omkring dig, och fysiskt skapa, pratar jag om nu, att få saker att manifesteras omkring dig genom processen där din själ engagerar sig i en önskan. Så det är enormt, det är så Gud skapar, och vi får många av de här gåvorna om vi fortsätter att växa närmare Gud, förbi punkten där vi blir eniga med Gud och fortsätter vidare därefter, då får vi så småningom många av de förmågor som Gud har i vår själ.

Maria: Så du pratar om att skapandet händer helt sömlöst när våra känslor är i harmoni med Gud, när vi har en kärleksfull tanke och även som en respons på vad vi känner omkring oss, eftersom vi har en medvetenhet om alla i vår närhet och vi har en kontakt med dem och en kärlek till dem, då kommer varje handling vi tar att vara i harmoni med kärleken till dem och till oss själva, och våra skapelser kommer också vara i harmoni med den?

Precis. Och vi skapar inte bara här, vi skapar i flerdimensionella rymder i universum samtidigt, och vi är medvetna om det. Det är inte att vi inte är medvetna, vi vet att det händer, och vi vet det eftersom vi kan besöka de hem som vi skapar till exempel, och de utrymmen vi har skapat, och vi kan besöka dem eftersom vi nu har förmågan att inte bara tänka på oss själva i en mänsklig form, utan vi har nu förmågan att förstå hur andekroppen fungerar, och hur jag kan se med min andekropps ögon, så alla de här andra fördelarna kommer till oss automatiskt genom processen där vi tar emot Guds kärlek och vår själ omvandlas.

Maria: Så tack till dig för att du ger oss en rätt så tilltalande bild av hur det är.

Men för att vara uppriktig så är det en väldigt begränsad bild, för om folk förstod hur oändligt det är, till exempel med bara ett av koncepten, odödlighet. Om folk förstod hur oändligt det är, det enda konceptet med odödlighet, att veta helt säkert att när du blir enig med Gud, så kommer du alltid hamna på en plats där du är säker på alla ämnen, när du blir enig med Gud. Och att veta att allt du väljer att göra är säkert. Som i att resultatet är säkert om det är i harmoni med kärleken. 

3.3. Att få kunskap om och förstå Gud och universum mer

Maria: Så det är säkert i fråga om kärlek. Det är inte nödvändigtvis säkert i fråga om profetiska saker, det du pratar om?

Nej, och jag tror att det är ett stort missförstånd som de flesta har kring att ta emot Guds kärlek. De har en slags uppfattning om att när du tar emot Guds kärlek och blir enig med Gud, så får du automatiskt all kunskap om universum. Om du fick det, så skulle du automatiskt vara Gud, och så är det inte. Verkligheten är att när du blir enig med Gud, så har du samma mängd kunskap som innan du blev enig med Gud, med bara lite mer kärlek inom dig så att du nu är enig med Gud. Det är verkligheten. Men du kan fortsätta att växa i din kunskap, för det är förståelsen av att Guds kärlek är det som i själva verket driver hela universum. Så du kan inte upptäcka något mer om universum om du inte blir enig med Gud.

Så andemänniskorna i den 6:e sfären, till exempel, som inte har tagit emot Guds kärlek, de undersöker alla möjliga saker om universums sanningar, de är fokuserade på skapelsen snarare än skaparen. Så de fokuserar på alla de olika saker som händer i universum, försöker lära sig mer och mer, men de inser inte att de inte kommer kunna lära sig mer och mer om det och veta det helt säkert, för Guds kärlek är det de kommer behöva innan de kan förstå det. Deras själ behöver växa till en annan varelse för att förstå det. Själen behöver bli mer som Guds själ för att kunna förstå vad Gud har gjort.

Och så länge vi håller kvar den intellektuella idén om att vi kan förstå Gud utan att omvandla vår själ till Guds natur, så förhindrar vi i princip all förståelse av Gud och den mesta förståelsen av universum. Så vi har ingen möjlighet i det läget att helt förstå universum och vad Gud har skapat – Guds lagar och Gud själv. Vi har ingen möjlighet att förstå Gud.

Själen måste utvecklas i kärlek, inte vår egen kärlek utan Guds kärlek, innan vi kan förstå de sakerna. Det finns hela grupper av sanningar som är helt avskurna från vår förståelse såvida vi inte tar emot Guds kärlek. Och om vi inte tar emot av Guds kärlek, så kan vi tro att vi vet, men vi vet inte. Det kommer inte vara ett faktiskt, som Salomo säger, ”ägande”, det kommer inte vara ett ägande av vår kunskap. Det blir bara en möjlighet att veta eller en idé eller ett kunskapskoncept, men det blir inte något som vi faktiskt äger och känner eftersom det är omöjligt utan att ta emot Guds kärlek.

Om folk förstod alla saker som omger mottagandet av Guds kärlek, och vikten av att ta emot Guds kärlek i sitt vardagsliv, om de verkligen vill förstå allting, så skulle de inte oroa sig över att göra det här, göra det där, ordna det där, ordna det där; de skulle inte oroa sig över massor av saker i sitt vardagliv i lika hög grad som de skulle ägna tid och kraft åt att välkomna principerna och i synnerhet ta emot Guds kärlek in i själen.

Maria: Javisst. Så då har jag ett par andra frågor, förtydliganden, om det du säger där. I princip så säger du att när jag blir enig med Gud, så får jag tillgång till en förståelse ur ett helt annat…

Nej, jag säger inte att det är då du blir enig med Gud, jag säger att Guds kärlek transformerar själen så att själen kan förstå nya saker. Då du blir enig med Gud, så betyder det inte att du plötsligt vet allting. Vad det innebär är att vad vi än vet, så kan vi bara få veta mer genom att ta emot mer kärlek. Vi kan inte veta det med hjälp av någon annan mekanism. Vi kan inte veta det med hjälp av ett fysiskt koncept eller genom att försöka tänka på det eller någon av de sakerna, vi kan inte veta det på det viset, och det finns stora mängder i hela universum som Gud har skapat som är omöjligt för oss att veta om vi inte fortsätter att ta emot Guds kärlek. Så det är inte begränsat till att uppnå en enighet med Gud.

Maria: Nej. Jag försökte ge en klumpig sammanfattning av vad du sade, så att jag kan ställa min nästa fråga. (Skrattar) Kör på! Ställ frågan. (Skratt)

4. Hur vi tar emot Guds kärlek

Maria: Så jag är Marie Svensson igen.

Javisst. (Skrattar)

Maria: Och du har gett mig en fantastisk bild av hur det är när jag har tagit emot Guds kärlek i så hög grad att jag är enig med Gud, och som Marie kan jag säga: ”Okej, ja, det är helt okej. Det verkar vara en bra idé. Det finns en hel del motivation där. Men hur kommer det att se ut på den här resan när jag börjar ta emot Guds kärlek? Och kommer jag att komma dit om 14 dagar? Imorgon? Efter att ha bett en bön en gång?”

Men kan du se att till och med önskan om att ställa den frågan redan är en brist på tillit till processen?

Maria: Absolut.

Och det är det här jag också känner att många inte förstår. De har bara fått höra den här fantastiska saken och den fantastiska saken är att hela ditt liv och hela din framtid och hela din intellektuella kunskap och din medvetenhet och upplevelserna i hela ditt liv beror fullständigt på mottagandet av Guds kärlek. Och ändå så är nästa fråga som de flesta ställer…

Maria: Hur kommer det att se ut?

Hur kommer det att se ut? Varför ställer de den frågan därnäst?

Maria: Därför att de… tja, det är det här jag ville ta upp mig dig nu. 

Fast kan vi beskriva poängen först?

Maria: Javisst.

Orsaken till att de ställer de här frågorna är att de inte tror på det, för om de verkligen trodde på det så skulle de inte ställa några fler frågor. De skulle bara vilja veta hur, inte vad, utan hur de kan ta emot kärlek. De skulle inte vilja veta något annat när de väl förstått vikten av kärlek i sina liv. Och jag känner att det är problemet som de flesta som vi pratar med har, att de fortsätter fråga om vad, varför, vem, var.

Maria: Javisst, istället för hur.

Istället för hur. (Skrattar) Och sedan engagera sig i hur, engagera sig i processen.

Maria: Med tilltro.

Med tilltro. Du vet, vi pratade med en grupp andemänniskor i veckan, eller hur, där de hade lyssnat på mig när jag pratade om det här ämnet under ett år. Så det är en ganska lång tid för en andemänniska eftersom de hör vartenda samtal jag har med varenda person. Det är inte bara som några få konversationer på internet eller så. De lyssnar på varenda konversation jag har med varenda person om ämnet Guds kärlek, och på ett år har de ändå fortfarande inte gjort något med det. De frågade fortfarande vad, varför, när, vem och alla de andra sakerna istället för att fokusera på hur. Och orsaken till att de inte gjorde det var att de var rädda. Och vi har en så hemsk rädsla, vi har en massa felaktiga föreställningar som rör Gud och det är där tilltron kommer in i bilden.

Så en person kommer inte be om de inte har en viss tilltro, och uppenbarligen är det en väldigt svår process att utveckla tilltro om du inte har tagit emot någon kärlek från Gud. Så i något läge kommer du börja med ett helt tomt papper, där ingen kärlek från Gud har kommit in i din själ. Du kanske har utvecklats i naturlig kärlek, men inte i Guds kärlek, eftersom din medvetna vilja behöver vara engagerad i att ta emot Guds kärlek. Och det måste vara själens vilja, inte sinnets vilja, som är engagerad i att ta emot Guds kärlek. Så, den kanske inte alls är inblandad. Och sedan har du ingen tilltro till att Gud existerar, ingen tilltro till en kärleksfull Gud, ingen tilltro till att Gud bryr sig om dig som individ, ingen av de sakerna, så varför skulle du ha en längtan under de omständigheterna? Ja, de flesta har inte någon längtan alls, på grund av alla de faktorerna.

Men det är vad som beror på människan, och det jag ville göra först i det här samtalet är att fokusera på vad som beror på Gud först, och sedan på det som beror på människan, för jag känner att om människor förstod vikten av att ta emot Guds kärlek i sin själ, så skulle en gnista av önskan väckas, och då kanske de får en önskan om att be, att åtminstone försöka experimentera. Men de flesta förstår inte fördelarna med Guds kärlek i sitt liv, de har inte blivit intellektuellt medvetna om de möjliga fördelarna med att Guds kärlek kommer in i deras själ, och därför så har de aldrig utvecklat någon önskan om att ta emot den, och de arbetar sig aldrig igenom problemen kring varför de inte tar emot den. Och de utvecklar aldrig en längtan efter att ta emot den, och de har ingen tilltro.

Så olyckligtvis utvecklas religiösa synsätt och andliga synsätt utifrån sina egna idéer och koncept, men de är inte involverade i Gud, så Guds kärlek omvandlar inte deras själar, de försöker bara omvandla sina själar med hjälp av tekniker som handlar om den naturliga kärleken. Och till och med majoriteten av de som har hört om Guds sanningar gör fortfarande det.

4.1. Guds kärlek tar bort orsaken till synderna och felen från vår själ

Maria: Javisst, till och med personer som har en intellektuell medvetenhet lever fortfarande ofta i sina rädslor. Så bara en sista fråga då kanske om kärlek och ”hur” i fråga om kärleken; hur den tas emot. Du sade tidigare att Guds kärlek inte tar bort felen från vår själ.

Nej.

Maria: Och jag ville kanske återkomma till den punkten. Jag vet att vi pratar mer om det i delen om bön och tilltro, men just själva det faktumet att du säger att vår vilja måste vara engagerad, kärleken…

Får jag först påpeka att det finns många som kommer känna att det påståendet inte är i harmoni med Padgett Messages, men det är det. Felet är en verkan av orsakerna som finns i själen. Guds kärlek tar bort orsakerna som producerar felet. Det är vad Guds kärlek gör. Så felet i sig tas inte bort av Guds kärlek när den kommer in i själen; orsaken till felet tas bort av att Guds kärlek kommer in i själen, och det är något helt annat. De flesta förstår inte skillnaden mellan orsak och verkan, men det är väldigt viktigt att förstå. Synd är verkan av att själen agerar ur harmoni med kärleken, och ett tillstånd i själen där själen önskar agera ur harmoni med kärleken, på grund av de olika känslorna som själen har. När Guds kärlek tas emot i själen, så tas orsakerna till de här degraderingarna, om vi kallar det så, bort från själen. Och när orsakerna är borttagna så blir den påföljande verkan att det inte längre skapas någon synd.

Maria: I praktiken så försvinner den bara utan någon ansträngning?

Den försvinner utan någon ansträngning, ja. Och om en person behöver använda ansträngning för att ändra sitt beteende i en viss sak, så betyder det att orsaken inte har tagits bort. Det betyder att de ännu inte har tagit emot tillräckligt mycket kärlek från Gud om just den saken för att orsaken faktiskt ska tas bort.

Maria: Tack så mycket. Jag känner att det är en så viktig punkt.

Javisst.

Maria: Och det är också något annat med hur Guds kärlek fungerar; bara det här med hur kraftfull den kärleken är, att den kan komma in i oss och faktiskt nästan lösa upp…

Den löser upp orsaken till att vi agerar ur harmoni med kärleken.

Maria: Det är väldigt kraftfullt.

Ja.

Maria: För mig personligen, och förmodligen för Marie Svensson. (Skrattar)

Javisst. (Skrattar) För om du tänker på det ur ett skrifternas perspektiv, eller ett religiöst perspektiv, så lär de flesta religionerna på planeten oss att vi måste försöka, vi måste försöka väldigt mycket för att göra det här, vi måste bekämpa ondskan och strida mot allting och vi måste försöka, försöka, försöka jättemycket. Den främsta orsaken till att vi måste försöka jättemycket, olyckligtvis, är att Guds kärlek inte kommer in i vår själ och omvandlar orsaken, så därför arbetar vi alltid emot orsaken. Som att vi vet att vi syndar under en viss omständighet, vanligen, och ofta vet vi inte ens att vi syndar, men ibland vet vi att vi syndar och när vi vet att vi syndar, så vet vi att gör saker som inte är i harmoni med kärleken, men istället för att försöka korrigera orsaken så försöker vi ändra verkningarna av den.

Så det vi försöker göra är att vi arbetar emot själens orsak, saken som finns i vår själ som får oss att göra de där handlingarna. Guds kärlek fungerar inte på det viset. Guds kärlek kommer in i själen och börjar omvandla själen på en orsaksnivå, inte på en verkansnivå. Så Guds kärlek korrigerar inte synden, Guds kärlek korrigerar orsaken till synden.

Maria: Wow! Det är ganska kraftfullt, eller hur?

Väldigt kraftfullt.

Maria: För det betyder att en orsak kan skapa flera synder.

Givetvis.

Maria: Om vi löser upp den enda orsaken så kan vårt liv förändras.

Och förändras avsevärt på en kort tid.

Maria: Ja. Så det här är på vägen, innan vi ens är eniga med Gud; då vi börjar ta emot kärlek så sker det ett uppmjukande, det blir en förändring, vårt liv börjar visa tecken på den här kärleken.

På att kärleken får orsaken att förändras.

Maria: Ja.

4.1.1. Guds kärlek drar oss automatiskt till mer kärleksfulla handlingar

Det är förstås möjligt för oss att fortfarande ta in andra fel i själen som skapar andra orsaker som vi behöver frigöra, så det finns vissa andra saker som vi också behöver välja att göra om vi vill skydda vår själ från att ta emot nya orsaker, kan man säga, inom sig.

Maria: Är det vad du menar med att agera i harmoni med kärleken som vi redan har tagit emot?

Givetvis. Vi måste agera på sätt som är harmoniska med den kärlek vi redan har tagit emot, när vi väl tagit emot den. Men den handlingen kommer att vara automatisk, såvida vi inte använder vår vilja till att motverka den automatiska handlingen som kärleken påbjuder.

Maria: Så kärleken drar oss mot mer kärlek genom själva sin natur.

Ja, kärleken drar oss till en viss typ av handlingar som vår rädsla då skriker om och sedan inser vi att: ”Åh, vi har fortfarande rädsla”. När vi väl blir eniga med Gud så har vi ingen rädsla. Det kommer att vara ett vackert tillstånd, utan någon rädsla alls. Men innan dess så dras själen till att agera i harmoni med kärleken, och samtidigt så kommer alla rädslor vi har att låta som att: ”O-oh! Jag vill inte gå i den riktningen.” Och sedan kommer vi behöva välja att göra något med de rädslorna. De rädslorna har andra orsaker som, och om vi tar emot mer kärlek, så kommer den omvandlande effekten på de orsakerna att ske och då börjar rädslorna att minska och försvinna.

Maria: Och det är det här jag ville be dig om ett viktigt förtydligande av det du nyss sade. Så du sade precis till oss att kärleken tar bort orsaken.

Ja.

Maria: Du har också sagt att religion och många andra läror därute ber oss att arbeta på effekterna av synderna vi har inuti oss – att göra bättre, försöka mer, fixa det, så blir du en god människa. Det jag ser är att många av de som till och med lyssnar på många av videorna vi ger ut och som försöker följa det här sättet…

”Vägen”, som de kallar det, japp.

Maria: Ja. Det jag ser är en tendens där de har hört intellektuellt att det finns en orsak…

Ja, vi kan ta och backa ytterligare; de har hört intellektuellt att en viss typ av handling förmodligen inte vore kärleksfull.

Maria: Javisst. Okej.

Så med andra ord så tittar de på verkan av en viss typ av handling och säger: ”Jaha, det där skulle inte vara kärleksfullt”, så då väljer de att använda sin vilja, de väljer att inte utföra den handlingen framöver. 

Maria: Japp.

Ja, och det gör ingenting med själen. Ingenting.

Maria: Så, jag gör det här för jag tänker att om jag…

Får jag bara rätta till det? Det gör en sak med själen – det förhindrar enbart att själen skadas ytterligare av att agera på ett sätt som inte är i harmoni med kärleken.

Maria: Javisst. Så det är därför jag gör det.

Javisst. Men det tar inte hand om orsaken till varför vi ville utföra den handlingen som inte är i harmoni med kärleken. Det tar inte hand om det.

Maria: Så om jag vet att något inte är i harmoni med kärleken och jag känner en önskan om att göra det, så säger jag: ”Jag tänker inte göra det, för jag vet att det kommer leda till mera fel”, men jag vet också att det finns en orsak inuti mig som driver på den önskan.

Precis.

Maria: Och om jag inte läker den, så…

Vem läker den?

Maria: Ja, det är precis det jag ska komma till.

Precis.

Maria: För jag ser att många av oss försöker läka orsaken så att vi därefter kan ta emot kärleken. Men det du just sagt är att vi tar emot kärleken, och det är det som…

… som läker orsaken.

4.1.2. Det krävs ödmjukhet för att vi ska se och känna våra orsaker

Och det är bara vår villighet och önskan och passion att ta emot kärlek som läker den orsaken och vår villighet att se orsaken som är problemet. Vi kan inte be om att känna ånger över ett problem eller en orsak som vi inte kan se. Vi behöver se det och känna det. Vi behöver känna hur viktigt det är. Och när vi känner hur viktigt det är och hur stort problemet är, så kommer vi önska att kärleken kommer och läker den orsaken.

Maria: Ja. Och jag känner bara att det är här vi pratar mycket om hur ödmjukhet och sanning är porten till kärlek. Vi måste, utifrån vad du precis sade, vara ödmjuka inför det faktum att det finns en orsak där.

Att det finns ett fel i min själ som inte är i harmoni med kärleken, att det finns i min själ och orsakar alla möjliga besvär i mitt liv.

Maria: Som har en orsak som orsakar besvär.

Som har en orsak som orsakar besvär.

Maria: Japp. Så jag är ödmjuk inför sanningen i det.

Jag är ödmjuk inför sanningen i det och jag måste vara villig att se det, villig att lägga märke till det, villig att se hur dåligt det är. Guds kärlek kan inte göra något av det åt mig. Jag måste göra det.

Maria: Jag måste vara villig att känna vad den här saken är inuti mig.

Precis.

Maria: Eller hur? Men, det är inte upp till mig att…

Bota det.

Maria: Bota det. Faktum är att det kommer ta en lång, lång tid för mig att bota det på egen hand, eller hur?

Ja, det är det som är vägen med naturlig kärlek. Om du gör det upp till dig själv att bota det på vägen med den naturliga kärleken, så kommer du så småningom bota det, men det kanske tar 100 år, ibland när det är svårare problem tusentals år. Vi har sett personer som har tagit tiotusentals år på sig för en del problem. Så det är en väldigt långsam, mödosam process. Om du är öppen på alla de sätt jag just nämnt, och du är ångerfylld och ödmjuk och du ser orsaken och vill förändra den, så känner du behovet att ändra den och du önskar verkligen ändra den och ber att Guds kärlek ska komma och ta bort det här från dig, då kan Guds kärlek göra allt det arbetet åt dig. Och det kommer att avslöja många känslor under tiden. Du kommer behöva vara villig att känna känslor. Du kommer behöva vara villig att gråta. Du kommer behöva vara villig att gå igenom olika känslor; ibland skam och andra känslor också som du behöver gå igenom och vara villig att uppleva dem. Men om du är villig att göra allt det, så kan Gud helt enkelt komma till den orsaken väldigt snabbt och ta bort den. Guds kärlek raderar den, och nu genererar inte den orsaken fler negativa verkningar i ditt liv.

Jag föreslår för folk att om de inte har upplevt den förändringen, den relativt snabba, omvandlande förändringen, så är de fortfarande engagerade i den naturliga kärlekens väg. De förstår i själva verket inte vad vägen med Guds kärlek är.

4.2. Vi kan ta emot Guds kärlek medan vi frigör vårt fel

Maria: Ja. Jag känner att många tänker: ”Jag måste tippa ut alla fel, och sen kan Guds kärlek komma in i mig”, och det du i själva verket säger är att det kan vara en dynamisk process där Guds kärlek kommer, utlöser saker, om vi är ödmjuka så lämnar felet oss.

Javisst. Om du tänker på det som en illustration med ett glas vatten. Om jag är villig att tippa ut felet när sakerna kommer upp, så behöver jag inte vänta på att felet ska vara helt borta innan jag kan ta emot kärlek. Så när jag gav den illustrationen, så säger jag inte att du behöver tömma glaset helt innan du tar emot kärlek. Det jag säger är att du behöver ha en villighet att släppa taget om felet som orsakar dig att inte önska kärleken, och även att inte ha någon tilltro till Gud och inte ha någon tilltro till att du kommer att få den när du ber om den, och även att arbeta dig igenom orsakerna till varför du motsätter dig kärleken.

Om jag nu har ett lock ovanpå detta, så kommer uppenbarligen Guds kärlek aldrig att komma in. Om det är min själ, och jag har ett lock på den, och jag inte tillåter mig själv att uppleva känslor alls, så kan Guds kärlek aldrig komma in. Guds kärlek kan bara komma in i mig genom att jag använder min vilja för att öppna upp min själ; det är bönens funktion, och vi ska prata om bönen om en stund. Men bönens funktion är att öppna upp din själ och utveckla en villighet inom dig att tippa ut vad det än är därinne som inte är i harmoni med kärleken.

Maria: Och utifrån vad du säger, så är allt jag behöver göra att öppna min själ, be om kärleken och ha en villighet att tippa ut. Och i den stunden kan jag börja ta emot kärlek.

Ja.

Maria: Inte efter att jag gjort ens en del uttippande, för när kärleken kommer in i mig så kommer den tippa ut saker ur mig mycket snabbare.

Om jag är villig.

Maria: Om jag är villig. Så det är ödmjukhetsdelen av ekvationen.

4.3. Att fortsätta ta emot Guds kärlek beror på om vi agerar i harmoni med kärleken som vi har tagit emot

Det är det här som är problemet; att folk tar emot en del kärlek från Gud, och tar emot lite kärlek från Gud, och tar emot lite till, lite till, men nu arbetar kärleken mot deras vilja. Som när jag säger att de är villiga att ta emot kärleken, men de är inte villiga att agera i harmoni med den kärlek de har tagit emot. Och när de gör på det viset så stagnerar de sig själva. Då kan de inte ta emot mer kärlek från Gud, därför att de lever i total disharmoni med att ta emot mer av Guds kärlek. Så det är ett stort problem.

4.4. Att förlita sig på Gud

Maria: Och i andra änden av det här, så pratar du där om personer som inte är villiga att tippa ut något och de bara ber om kärleken och det stagnerar, eftersom de inte har någon villighet till det. Å andra sidan ser jag personer som försöker tippa ut det utan att blanda in Gud ännu, eftersom de känner att det måste tippas ut innan jag kan få in något där. Och det gör i själva verket…

Men det är inte enbart av den anledningen heller. Jag känner att många helt enkelt är beroende av att förlita sig på sig själva.

Maria: Ja, det var det jag tänkte säga. Det är att förlita sig på själv, eller hur?

Javisst, helt och hållet.

Maria: Och att förlita sig på Gud är då vi ständigt ber om kärlek i den här processen, hela tiden, vi befinner oss hela tiden i det här experimentet, samtidigt som vi växer i våra själskvaliteter och själens karaktär som vi behöver för att följa Vägen, vi ber alltid, alltid om kärleken.

Ja. Alltid. Och du kommer i allmänhet veta när du får den, för det kommer att vara känslomässiga perioder under mottagandet av kärleken där du plötsligt blir emotionell över att ha tagit emot den, och de stunderna är indikationer på att du har fått den. Om du inte får den så är du inte uppriktig, du är inte ärlig mot dig själv. Du är inte uppriktig om ifall du har en ren önskan om att ta emot den. Och det är här vi behöver komma ner till de två andra aspekterna av Salomos meddelanden.

5. Sammanfattning av vikten av Guds kärlek

Så jag känner i det här läget, att jag skulle älska om alla förstod det här, att Guds kärlek kommer att ha en så kraftfull inverkan på ditt liv att du i det här läget inte ens kan föreställa dig hur kraftfull den inverkan kommer vara. Inga ord som jag ger dig kommer någonsin hjälpa dig att förstå hur viktig den kärleken är för dig. Inga ord som jag någonsin kan säga kommer att kunna illustrera hur viktig den kärleken är för din framtida existens.

Så allt jag kan göra är att försäkra dig om att det bokstavligen kommer att ske miljarder förändringar i din själ när du tar emot Guds kärlek, och allt jag kan göra är att försäkra dig om att det är det viktigaste du någonsin kan använda dig av för din framtida existens.

Så kanske om vi kan lämna den delen av Salomos meddelande där nu, vikten av att ta emot Guds kärlek. Som Salomo säger så riktigt, så är det den största saken i hela universum som kommer från Gud. Den största saken. Så han pratar om större än något annat du någonsin kan föreställa dig. Det är vad han pratar om. Så det är det den största saken du någonsin kan göra eller ta emot från Gud.

Maria: Och han säger oss att det är vad som kommer från Gud, men för vår del, för att få det, så behöver vi två saker – bön och tilltro.

6. Tilltro

Så låt oss prata om bön och tilltro.

Maria: Så kan vi prata om tilltro först?

Javisst, det känner jag att vi kan göra. Det är viktigt att prata om tilltron först eftersom vi aldrig kommer engagera oss i en bön utan tilltro. Så vi behöver åtminstone ha något sätt att utveckla vår tilltro på, eller någon kunskap om vad vi pratar om när vi pratar om tilltro. Så vi kommer att prata om…

Maria: … vad är tilltro?

Okej, så om vi tittar på tilltron, eller bristen på den. Ibland så kan det vara till hjälp att definiera den för att mäta vad den innebär om vi ser på avsaknaden av den. Så om vi tittar på avsaknaden av tilltro, så skulle avsaknaden av tilltro vara att jag inte har något som helst koncept om och ingen aning om att Gud existerar. Ingen uppfattning som helst om att Gud har någon kärlek att ge till mig. Ingen uppfattning som helst om att min själ kan omvandlas när den tar emot Guds kärlek. Ingen uppfattning som helst om att det finns en process som jag kan använda mig av tillsammans med Gud.

Ironiskt nog så är detta det tillstånd som de flesta människor befinner sig i, även om de är religiösa, eftersom de inte förstår den här kärleken från Gud, kraften i Guds kärlek. De vill tro att min uppoffring räddar dem från deras synder. Eller de vill tro att dyrkandet av Gud 6 gånger om dagen är vad som kommer att rädda dem från deras synder. Det finns alla möjliga metoder som folk använder sig av på planeten.

Du vet, om vi tittar på en new age-person, så tror de att det kommer att vara någon slags energi i universum som är Gud – inte en entitet, utan en energi i universum, som kommer dyka upp och på något vis förvandla dem. Inget av det är sant.

6.1. Tilltro behöver förankras i sanning

Problemet med alla de trosföreställningarna är att de hindrar oss i att ha någon tilltro till det som är sant. Det är problemet med trosföreställningar.

Maria: Så du säger att om vi har någon tilltro till saker som inte är sanna så bryter det ner vår tilltro.

Javisst, det arbetar emot det vi behöver engagera oss i om vi ska ta emot kärlek från Gud. Det arbetar inte i harmoni med det; det arbetar emot det. Så kraftfulla är våra trosföreställningar. Att våra trosföreställningar utövas i en riktning som är osann orsakar så mycket motstånd mot kärlek, och mot våra uppfattningar, att vi inte ens testar experimentet, eftersom vi inte tror att experimentet finns. Och vi tror inte att vi behöver det.

Så om jag pratar med en genomsnittlig kristen; så tror till exempel den genomsnittlige kristne att det enda de behöver göra för att ha en relation med Gud är att tro på Jesus uppoffring, och att leva i harmoni med de moraliska föreskrifterna av det de ser som kristendom. Det är allt de känner att de behöver göra. Och jag säger att nej, det kommer aldrig göra dig enig med Gud, någonsin. Och problemet med att hålla fast vid den tron är att du förmodligen aldrig kommer försöka bli enig med Gud, eftersom du kommer hålla fast vid den här tron att någon annan har räddat dig, och skapat din relation med Gud.

Den genomsnittlige muslimen tror att bönen till Allah regelbundet varje dag, att leva sitt liv i harmoni med de moraliska föreskrifterna i Koranen kommer hjälpa dem att bli eniga med Gud. Jag säger att det inte kommer göra det. Nej, det kommer inte göra det. För att bli enig med Gud måste du ta emot Guds kärlek. Det är det enda du kan göra för att bli enig med Gud. Du kan inte göra något annat.

Den genomsnittliga new age-personen tror att de kan bli eniga med universum genom en process med energihealing och andra saker. Jag säger nej, jag beklagar; det är inte sant. Du kan inte göra det; du kommer aldrig bli enig med Gud på det viset. Det är i själva verket meningslöst att göra det. Det jag säger är att om du inte har rätt uppfattning om Gud, och rätt uppfattning om Gud själv, så hur kan du då någonsin ta emot tillräckligt mycket kärlek från Gud, för du kommer alltid ha fel uppfattning om Gud.

Maria: Så du säger att vår tilltro måste vara förankrad i sanningen om Gud och Guds natur?

Precis. Den måste vara förankrad i sanning. Och sanningen är logisk, den är inte korkad. Sanningen är inte ologisk; den har rim och reson. Jag har inte lärt ut någonting genom historien som inte har haft rim och reson. Verkligheten är att förvrängningarna av mina läror, som Bibeln innehåller, är fullständigt orimliga. De är förstås inte logiskt rimliga och alla som analyserar det med ett klart sinne ser det, och därför tror de inte på det. Och sedan antar de att det är den Guden jag pratar om, och det är det inte. Den Gud jag pratar om är logisk och rimlig. Den Gud jag pratar om är Skaparen av vårt universum; Han/Hon förstår allt om universum, även hur vi är gjorda. Allt.

Maria: Det är inte mystiskt.

Det är inte mystiskt. Så varje gång jag är beroende av mysteriet så tar jag inte kontakt med den här Guden, jag tar inte kontakt med Skaparen av universum, för Skaparen av universum vill förklara allting för oss, Han vill ge oss sanningen om allting. Och varje gång vi är ologiska så är vi fullständigt ur harmoni med Skaparen och med universum, eftersom Skaparen av universum är fullständigt logisk i varenda sak Han gör.

Maria: Så vår tilltro baseras då på sanningen om Guds natur, den är alltid logisk.

Ja.

6.2. För att bygga tilltro behöver vi först ta en ”risk” baserad på logik och sanning

Maria: Och det är den här sortens tilltro som vi kan hoppas på att bygga upp när vi arbetar med…

Ja, det finns ett annat problem med tilltro, och det är att den byggs upp när vi växer i en relation, men varför påbörjar vi relationen?

Maria: Ja, det är här som vi behöver ha tillit till något.

Du måste ha tillit till något. Du måste ta en risk. Du måste ta en risk i att Gud är den Gud som jag avbildar, inte den falska Gud som världens religioner har avbildat, inte den falska Gud som världens antireligioner har avbildat, inte den falska Gud som personer som new age-rörelsen och andra rörelser som den har avbildat, utan snarare den Gud som vill ge dig kärlek och ha en personlig relation med dig. Vi behöver i något läge lita på det. Och om vi inte litar på det så kommer vi aldrig börja utveckla en önskan om att be.

Maria: Så du säger också då att vår tilltro till en början kommer att involvera en känsla av risktagande?  

Ja, men det är inte någon stor risk, för det logiska argumentet skulle påbjuda att vi tar den risken.

Maria: Ja, och det här är om vi använder vårt intellekt som en hjälp, eller hur?

Ja, men vi måste använda det förutsättningslöst. Vi måste använda vårt intellekt, våra logiska argument, med en känsla inuti oss av att vi är villiga att acceptera sanningen även om den inte är densamma som vår religiösa tro; att vi är villiga att acceptera sanningen även om Koranen eller Bibeln eller någon annan bok inte säger samma sak; att vi är villiga att acceptera sanningen logiskt som många av de här böckerna inte har i sig. De har totalt ologiska argument om Gud. Och det vi behöver göra är att kunna ge upp de här ologiska argumenten som vi har om Gud och acceptera de logiska argumenten om Gud.

Maria: Och eftersom vi har så många känslor som hör ihop med vår historia, med vår uppväxt, med hela vår historia och uppväxt…

Och att vi lever i ett samhälle som godkänner oss, och alla de problemen.

Maria: Alla de sakerna hör i själva verket ihop med olika föreställningar vi har.

Det får oss att tro falska saker om Gud. Så allting kommer att utmanas i den här processen.

Maria: Och det är därför jag känner att ett dagligt engagemang i den här processen kan kännas utmanande och riskfyllt och konstigt.

Så jag skulle återigen hävda, dock, att om det känns utmanande, riskfyllt och konstigt så beror det bara på fel som finns i vår själ som är emotionella som får oss att känna att det är riskfyllt, konstigt och utmanande.

Maria: Det var det jag försökte säga; eftersom vi har alla de här känslorna i oss, så kommer det kännas på det här viset.

Det har inget att göra med ifall det verkligen är riskfyllt eller inte. Hur kan det vara riskfyllt? Verkligheten är att vi har Skaparen av universum som säger till oss personligen: ”Jag vill ha en relation med dig”, och Han säger till dig personligen: ”Jag är en kärleksfull person. Jag är bättre än någon av er där nere. Jag är en bättre person än någon av er kan föreställa sig i nuläget. Lita på att jag är det. Hör här, jag skapade din kropp, jag skapade saker som lycka, kärlek, sex och andra njutningar som du har, så du kan säkerligen se att om jag skapade sådana saker så måste jag vara bättre än någon av er? För vad skapar ni? Ni går och skapar smärta och lidande och andra saker; det är vad ni skapar. Jag är bättre än så. Jag är en bättre Gud än så.” Och Gud visar oss ständigt genom universum, om vi är villiga att se, att Gud i själva verket är långt bättre än vad vi föreställer oss att Gud är.

Maria: Och egentligen, när vi har tilltro till sanningen om Gud så har vi tilltro till att Gud inte förväntar sig att vi ska vara perfekta innan han älskar oss.

Nej, Gud låter oss göra misstag hela tiden. Vi har lov att göra misstag.

Maria: Gud är okej med misstag.

Javisst.

Maria: Men de flesta har inte den känslan inom sig på grund av sin uppväxt.

Javisst, du kan förstå varför, för när de var barn så gjorde de misstag och varje gång så straffades eller förödmjukades eller nedvärderades de ofta på något vis, så när de blir vuxna är de förstås fullständigt skräckslagna över att göra ett misstag. Gud låter oss göra alla misstag. Varför skulle inte en kärleksfull förälder låta dig göra ett misstag och säga: ”Åh, nu har du fått följderna av det misstaget genom lagen. Du får följderna av det misstaget, så förändra det och gör inte om samma misstag igen? 

Maria: Det betyder inte att du inte kommer att få kärleken.

Precis.

Maria: Så det här är vad jag förmodar att tilltron kan ge oss; att om vi har tilltro som baseras på sanningen om Guds natur, så utmanar det automatiskt felen som vi har inom oss om kärlek. Och även om det kanske känns lite konstigt, så ger tilltron oss i själva verket viljan att be om kärlek om vi känner att vi inte vet hur det kommer att vara, vi tror inte ens att vi förtjänar den, men tilltron drar oss i själva verket över det stället inom oss och får oss att börja be om den.

Javisst.

Maria: Skulle du hålla med om det?

Japp. Får jag bara hejda vårt samtal en stund?

7. Tilltro (fortsättning)

Ja, vi har precis tagit en paus och Maria behövde gråta, så hon har gått undan och gjort det, vilket är jättebra, och vi tar tag i ämnet tilltro igen, för det är problemet med tilltron som vi ville prata om en hel del.

Att ha en god förståelse av vad tilltro är och hur vi kan utveckla tilltro är en avgörande del av att utveckla vår relation med Gud. Så det jag kanske ville börja med, när det gäller ämnet tilltro, är hur vårt emotionella koncept av Gud, inte vårt intellektuella koncept av Gud, kommer att avgöra hur mycket tilltro vi har till att faktiskt utveckla en längtan efter eller en önskan om att ta emot Guds kärlek.

Så problemet vi står inför är det här. I början har vi ingen tilltro till Gud, vi har ingen uppfattning om att Gud har kärlek att ge, vi har för det mesta inte ens någon uppfattning om att Gud existerar, vi har ibland ingen personlig känsla av att Gud existerar. Vi kanske har en personlig känsla av att Gud existerar, men vi har ingen aning om hur vi ska få kontakt med Gud, även om vi har en känsla av att Gud finns. Vi kanske har en lång rad felaktiga föreställningar om Gud, en lång rad felaktiga föreställningar om kärleken, en lång rad felaktiga föreställningar om vad som är sant och vad som är det bästa att göra, en lång rad felaktiga föreställningar om ödmjukhet, och det här färgar förstås vad vi gör med tilltron.

Så istället för att försöka bli av med var och en av de sakerna jag just nämnt på egen hand – vår felaktiga uppfattning om Gud, vår felaktiga uppfattning om tilltro, vår felaktiga uppfattning om oss själva, vår felaktiga uppfattning om sanning och alla osanningar som vi har tagit till oss i livet, allt det kan vi i själva verket lägga åt sidan en stund och så kan vi primärt fokusera på att utveckla tilltro.

7.1. Det är nödvändigt att utveckla en tilltro till att Gud är kärleksfull innan vi kan längta efter Guds kärlek

Det finns några huvudpunkter som vi behöver ha tilltro till, och de rör allihop Gud. Du kommer inte ha någon längtan efter Gud när du inte ens har någon slags intellektuell uppfattning om Gud som är i harmoni med sanningen om Gud.

Så om jag får ge några exempel. Om jag inte har tilltro till att Gud är full av nåd och är vänlig och inte har ilska, så kommer jag förmodligen tro att Gud skulle vara mer som min förälder, som min far kanske, som ibland var arg, och som ofta inte visade nåd, och som ofta inte var vänlig mot mig när jag var barn. Så länge jag håller fast vid de här uppfattningarna, så behöver jag inte frigöra de uppfattningarna om min jordfar, men jag behöver se logiskt sett att Gud inte kan vara den personen innan jag utvecklar någon längtan efter att faktiskt vilja ha Guds kärlek i mitt liv.

Så med andra ord, så länge jag håller fast vid den här uppfattningen om att Gud är en vredesfylld och straffande Gud, precis som min pappa var, så kommer jag i själva verket inte ha någon önskan, någon längtan efter att ta emot Guds kärlek i min själ, så länge jag håller fast vid det konceptet. Jag måste ge upp den uppfattningen som jag har inom mig på något vis.

Maria: Så när du säger ge upp den, vad betyder det?

När jag säger ge upp den, så måste jag inte ge upp uppfattningen om att min far var vredesfylld, och att han ibland var ovänlig och att han ibland inte visade mig någon nåd. Det jag behöver göra är att ge upp uppfattningen om att Gud är på samma vis som min far, för att jag verkligen ska kunna ha en uppriktig längtan efter att Guds kärlek ska komma in i mig. Jag behöver åtminstone se den potentialen logiskt sett att Gud inte är på samma vis som min far.

Maria: Så jag öppnar upp mig för möjligheter i början.

Precis. Jag är tillräckligt ödmjuk för att öppna upp mig själv för den nya uppfattningen om Gud som jag inte hade förut. Du förstår, olyckligtvis förklarar de heliga böckerna på Jorden, så som Koranen och Bibeln, också konceptet med en vredesfylld Gud. Så jag kommer i själva verket behöva konfrontera min tro på Bibeln och min tro på Koranen för att göra det här, för jag kommer någon gång behöva se att nej, Gud är bara en kärlekens Gud. Varför skulle jag vilja ha kärlek från någon som inte är kärleksfull? Om jag tror att Gud inte är kärleksfull och att Gud har vrede och potentiellt förstör människor, och i Bibeln och Koranen finns det exempel på när Gud gör det utan att det ens finns någon bra orsak (skrattar), som förstås får mig att gå runt med massor av rädsla för Gud, snarare än en önskan efter Gud.

Och det finns förstås ett kristet koncept om att jag måste ha en rädsla för Gud. Faktum är att jag besvarade ett mejl förra veckan från en person som sade att jag borde frukta Gud, och jag säger nej, nej, jag fruktar inte Gud alls. Varför skulle jag någonsin frukta Gud? Gud är en kärlekens gud. Jag behöver inte frukta någon som verkligen älskar mig, någonsin. Så de här uppfattningarna behöver åtminstone utmanas i mitt sinne innan jag kommer engagera mig i en process där jag längtar efter kärlek från den varelse som jag trodde var alla de här osanna sakerna. Om jag tillåter mig att känna att nej, Gud är en kärlekens gud. Nej, Gud vill inte straffa mig varje gång jag gör ett misstag. Gud vet att Guds lagar tar hand om allt det. Gud känner bara medkänsla för mig när jag gör ett misstag. Gud är full av nåd, så när jag är ångerfylld kommer det nåd från Gud.

Allt detta är principer som jag behöver börja förstå, och det är därför jag har tagit fram det som kallas för Herrens bön, som har modifierats väldigt mycket i Bibeln. Men jag tog fram den verkliga Herrens Bön så att den skulle avslöja individens felaktiga uppfattningar om sig själv och om Gud.

7.2. Tilltro börjar med en logisk intellektuell uppfattning

Maria: Så det du beskriver här är början på tilltron. Det här är vad tilltro är i början.

I början är den bara en logisk intellektuell uppfattning.

Maria: En logisk, intellektuell uppfattning, men jag har också hört dig nämna att vi öppnar vårt hjärta utifrån den uppfattningen. Stämmer det?

Vi bestämmer oss för att ta risken i vårt hjärta baserat på logik, baserat på det faktum att vi har en logisk, intellektuell uppfattning om Gud, vilket skiljer sig åt från vår egen känslomässiga uppfattning om Gud, och skiljer sig också åt från vår egen känslomässiga uppfattning om våra nuvarande människoföräldrar. Så det vi gör är att vi säger: ”Jag inser att jag inom mig tror alla de här dåliga sakerna om Gud, jag tror att jag är arg på Gud och att jag är upprörd över det här och jag är upprörd över alla de här olika sakerna, och jag behöver förstå att det här finns i min själ. Det behöver jag göra. Och jag behöver tillåta uttrycket av de här sakerna som finns i min själ om de någonsin ska frigöras, och jag behöver ha ödmjukheten att frigöra dem.

Jag behöver emellertid också hålla kvar, åtminstone intellektuellt, uppfattningen om att Gud är en annan person än vad jag känner att Gud är. Jag känner att Gud är vredesfylld, och ibland kanske jag till och med vill att Gud ska vara vredesfylld, det finns många på planeten som vill att Gud ska vara vredesfylld; de vill att Gud ska komma och straffa alla andra än de själva. De vill att Gud ska vara vredesfylld. Och jag kommer att behöva ge upp den uppfattningen någon gång om jag verkligen vill fortsätta ta emot kärlek från Gud.

8. För att ta emot Guds kärlek så behöver vi ge upp felaktiga uppfattningar om Gud

För att ta emot Guds kärlek så behöver jag ha en tro som åtminstone är i harmoni med den kärlek som tas emot, och om min tro är att Gud inte är en kärlekens gud, så kan jag inte ha en längtan efter Guds kärlek. Om min tro är att Gud kommer att vara straffande mot mig, så kan jag inte ta emot Guds kärlek under de omständigheterna, eftersom min uppfattning som jag håller fast med min vilja är i direkt disharmoni med att kärleken skulle komma in i mig.

Maria: En av sakerna på den punkten som jag har skrivit ner här var att tilltro är att tro på en riktig synpunkt på Gud.

Precis.

Maria: Det är att ha en tro eller att ens använda vår önskan för att tro på sanningen om Gud, vilket är de bra sakerna om Gud, i själva verket. (Skrattar)

Precis. Vi måste minst använda vårt intellekt för att se logiken och se sanningen att Gud finns på det viset som vi inte är vana vid, men på det nya sättet. Gud skiljer sig från den person vi vill tro att Gud är. Vi behöver förstå det och om vi inte ens förstår det, och vi inte ens är villiga att se skillnaden intellektuellt, då kommer vi aldrig öppna våra hjärtan inför skillnaden.

8.1. Ett exempel på kristna med den felaktiga tron att Gud är straffande och vredesfylld

Så för att ge ett exempel så är det många ortodoxa kristna som mejlar till oss och fördömer mig och fördömer alla läror jag lär ut, och hävdar kategoriskt för mig om och om igen att Gud är en vredesfylld Gud, han kommer att straffa de grymma och han kommer att straffa mig. Jag tror förstås inte det, för jag har en relation med Gud, och jag vet att Gud aldrig kommer straffa mig för de handlingar jag utfört som är i harmoni med kärleken. Gud kommer aldrig straffa mig för det. Och Gud kommer inte straffa mig för de misstag jag gör såvida inte misstagen är ur harmoni med kärleken, för då korrigerar Guds lagar mig. Och jag ser det inte ens som ett straff, jag ser det bara som en korrigering, där Gud korrigerar mig i mina misstag. Jag ser inte att Gud är en straffande Gud under de omständigheterna, jag ser att Gud helt enkelt ger mig korrigering här, ger mig korrigering där, och om jag är villig att acceptera korrigeringen så kommer jag att få en fullständigt annorlunda upplevelse av Gud.

Men de säger till mig att Gud kommer att straffa mig och förstöra mig och att jag måste ångra mig. Och sedan talar de om alla föreställningar jag borde godta om Gud, som alla handlar om att Gud är en vredesfylld Gud. Faktum är att hela tanken om att Gud kommer att förstöra mig för att jag gör misstag handlar helt om en vredesfylld Gud.

Det här är orsaken till att de inte kan ta emot kärlek; för de har en felaktig föreställning om Gud i den stunden, och i den stunden agerar de inte i harmoni med kärleken. Om de agerade i harmoni med kärleken så skulle de inte agera i harmoni med den här felaktiga föreställningen, de skulle inse sanningen: ”Vänta lite nu, det jag säger till Jesus är att han kommer att förstöras…” och självklart tror de inte på att jag är Jesus, de tror att jag är Alan John Miller och är en självutnämnd frälsare, men de säger till Alan John Miller att han kommer att förstöras för att han är kärleksfull och säger sanningen, och predikar om kärlekskoncept. Faktum är att en kristen person talade om för mig nu i veckan att varenda gång som jag pratar om kärlek så är det meningslöst, eftersom jag inte är Jesus och hävdar att jag är det. Och eftersom jag hävdar att jag är det så är allt annat arbete jag gör meningslöst. Det är vad han talade om för mig.

Och jag säger att: ”Javisst, du förstår inte Gud alls för allt handlar om kärlek för Gud.” Min önskan om att dela med mig om kärlek handlar om kärlek. Mina motiv är kärleksfulla. Jag är inte rädd för Gud under de omständigheterna. Varför skulle jag någonsin vara rädd för Gud? Om Gud är en kärlekens gud, och allt Gud någonsin gör är att korrigera mig, så väntar jag bara på korrigeringen, och det här är inte den korrigering jag behöver genomgå för att han talar om för mig att Gud inte är en kärlekens gud. Han talar om för mig att Gud är något annat, någon annan som jag vet att Gud inte är.

Så länge den mannen som gjorde det godtar Gud som en vredesfylld Gud, och godtar att Gud kommer att förstöra de syndiga någon gång i framtiden, vilket inte är sant, och det kommer aldrig vara sant, så hindrar den mannen sig själv från att ta emot mer kärlek. Hans tro är inte i harmoni med den person som ger kärleken. Och på det viset kan inte kärleken flöda.

Så han behöver ha lite tilltro, han behöver ge upp sin tro på att Bibeln är Guds ord i den här saken, och han behöver acceptera att nej, Gud är inte en vredens gud, Gud är inte en gud som kommer att straffa oss för varenda misstag vi gör. Gud är inte hämndlysten. Gud kommer inte att plåga mig i helvetet. Gud kommer inte att placera mig i helvetet så att Satan kan plåga mig heller, för den delen. Gud är en kärlekens gud, och om jag kommer till Gud med den underliggande känslan i min själ, så har jag nu förmågan att ta emot en del av den kärleken. Och det är här vi måste ha tilltro till att Gud skiljer sig åt från den person vi har lärt oss att Gud är. 

8.2Ett exempel på den felaktiga föreställningen att vi måste vara perfekta för att ta emot Guds kärlek

Maria: Och om vi tar ett exempel, säg från Marie Svensson, så har du gett ett exempel där på när någon tror på en väldigt arg, straffande Gud, och det baserar inte deras tilltro i något som är sant.

Precis.

Maria: Många andra personer kanske känner att Gud är kärleksfull.

De säger att Gud är kärleksfull, och de säger det och tror att Gud är kärleksfull.

Maria: Javisst. Men de känner själva att de inte är tillräckligt bra ännu.

De är inte möjliga att älska.

Maria: De är inte möjliga att älska. Jag tar upp det här exemplet eftersom…

Det är något som du har känt själv.

Maria: Det är något som jag har känt själv. Javisst. Det jag tycker är intressant med den föreställningen är att vi baserar vår tilltro på det faktum att vi tror att Gud är kärleksfull; det är bara jag som är problemet, vilket i själva verket förvandlas till en reflektion om Gud, eller hur? 

Fullständigt.

Maria: Den säger att Gud bara älskar perfekta människor eller värdiga människor.

Precis. Eller människor som inte gör misstag.

Maria: Så det förvandlas till en tilltro som baseras på en osanning om Gud.

Ja, det är en osanning om kärlek också, att kärlek inte kan ges till någon som inte är perfekt. Det är det som är tron, i själva verket; att du måste försöka vara perfekt och sedan får du kärlek. Och jag förstår varför folk har den, för det är den föreställning de haft om sina pappor och mammor. Det var under de omständigheterna som de tog emot kärlek när de växte upp, men det är inte under de omständigheter som vi tar emot kärlek från Gud.

Maria: Och sedan förhindrar det oss i själva verket i vår tilltro, i att be om kärlek, för vi försöker i själva verket göra oss själva perfekta innan vi ber om kärlek.

Ja. Om jag har en föreställning i mitt hjärta om att jag behöver vara perfekt innan Gud älskar mig, så kommer jag inte önska mig Guds kärlek när jag inte är perfekt. Det är det ledsamma med detta. Men det är när vi inte är perfekta som vi behöver mer av Guds kärlek.

Maria: Och sedan slutar vi upp i den här förlitan på oss själva som du pratade om tidigare, där vi försöker laga oss själva, innan vi ens frågar, innan vi ens agerar i tilltron.

Och kom ihåg att vi sade precis i början av samtalet att det är en lång, utdragen process med naturlig kärlek att laga oss själva, och att låta Guds kärlek omvandla vår själ är en kort process som tar itu med orsakerna. Så även om jag använder min vilja genom att säga: ”Men nej, jag måste vara perfekt och inte göra några misstag innan Gud kommer älska mig”, så befinner jag mig i själva verket på den naturliga kärlekens väg, även om jag kanske tror på alla koncept med Guds sanning, jag kanske tror att Gud är kärlek, och jag kanske tror att eftersom Gud är kärlek så är alla de här olika sakerna sanna, och alla den sortens föreställningar som i princip bara är intellektuella i det här läget i mitt huvud, de finns inte i mitt hjärta eftersom jag inte har tagit emot Guds kärlek så att jag vet dem i mitt hjärta. Och på grund av allt det, så är jag fortfarande bara på vägen med den naturliga kärleken. Jag engagerar mig fortfarande i en process där jag tror att jag behöver förlita mig på mig själv för att komma till ett tillstånd innan Gud kommer älska mig. Nej.

Om du verkligen förstod Guds kärlek, så skulle du förstå att Gud redan älskar dig, precis nu, oavsett hur mörk och ond du är och oavsett vad du har gjort i ditt liv och oavsett hur hemsk alla andra tycker att du är, så älskar Gud dig, och Gud väntar på att ge dig av sin kärlek, men det är beroende av att du helt enkelt öppnar din själ för att ta emot den. Och så länge du håller fast vid det här konceptet om att du inte är tillräckligt bra, så kan du inte ta emot den eftersom det inte är Guds uppfattning om dig. För att ta emot Guds kärlek så måste jag vara i harmoni med sanningen om Guds uppfattning om mig. Åtminstone intellektuellt.

Maria: Det var det jag tänkte säga. För jag har hört det uttalandet initialt och jag har tänkt att: ”Okej, jag måste vara i harmoni med hur Gud känner om mig. Emotionellt så måste jag göra det innan jag kommer ta emot kärlek”, men det är att hoppa över tilltron, eller hur?

Det är att hoppa över tilltron, men det är också sant att du måste frigöra en del känslor för att ha en uppriktig önskan om att be om kärlek när du inte tycker om dig själv. Så mitt förslag till en person som inte tycker om sig själv är att känna igenom hur illa du tycker om dig själv, gråt ordentligt över hur dålig du är, men förstå åtminstone i sinnet att Gud ändå kommer att ge dig kärlek även om du är dålig, om du ber om det.

Maria: Och jag förmodar att min erfarenhet är att om jag agerar i tilltron och ber om kärlek så kommer alla känslor som jag har om att jag inte förtjänar den eller att jag inte är värd den eller att jag inte är tillräckligt perfekt…

… så kommer de allihop upp.

Maria: De kommer i själva verket upp mer grundligt och intensivt än om jag bara försökte känna det på egen hand och jobbar upp modet att agera i tilltro be Gud om kärlek.

Ja.

Maria: Så det verkar som att när vi använder vår vilja också i tilltro så verkar det…

Även det du sade: ”Jobbar upp modet att be om Guds kärlek”, det är ett hädande mot Gud på ett sätt, eftersom det är en föreställning om Gud som säger att vi på något vis behöver vara rädda för Gud. Så det i sig är ett uttalande om ett fel som finns i själen och det behöver frigöras. När du får en del kärlek från Gud så inser du att det inte fanns någon risk med det. (Skratt) Det fanns ingen risk i att göra det.

8.3. Vi kan inte ta emot Guds kärlek om vi inte ber om den, eller om vi ber utan uppriktighet

Maria: För mig så skulle det mest skrämmande vara att be om kärlek och inte få den, för jag skulle se det som att det är något med mig själv, men det är i själva verket att hoppa över sanningen om att Gud alltid kommer älska mig om jag ber om det uppriktigt, eller hur?

Javisst, men om du tror att du ber om den och inte får den, vilket är en möjlighet, det är något som många gör, de får den och sedan kommer känslan upp: Jag är inte värdig att ta emot den. Förstå att även om det är en känsla som du behöver känna, så är det inte sanningen ur Guds perspektiv. Hur Gud känner det är att: ”Om du ber mig om kärlek, så kommer jag att ge dig lite.” Det är så Gud känner. ”Jag måste vänta tills du frågar, för du måste använda din vilja, och jag kan inte ge den till dig när du inte har använt din vilja, för det skulle vara att tvinga dig, och jag vill inte tvinga dig. Min kärlek tvingar dig aldrig. Men om du ber om den, så ger jag den alltid.” Det är den underliggande föreställningen.

Maria: Så du säger i själva verket att det finns två kategorier av människor. Personer som tror att de ber om den och inte får den, och sedan finns det personer som jag själv, som inte ens ber om den.

De ber inte ens om den.

Maria: För jag känner bara att jag inte kommer få den.

Precis.

Maria: För jag dömer redan mig själv så mycket.

Och självklart kan du inte få den under de omständigheterna för du frågar inte efter den.

Maria: Precis!

Det är den enda orsaken. Det är inte för att du är dålig. (Skrattar) Det beror på att du inte ber om den.

Maria: Det är lite som två läger, som inte ber om Guds kärlek – de som i själva verket aldrig ber om den, och de som intalar sig själva att de ber om den men de…

Men de är arroganta och stolta och de har en hög blockeringar som inte är i harmoni med kärleken som får dem att inte ta emot den. Så om vi analyserar varför personer inte tar emot Guds kärlek, så är det båda dessa som är orsakerna. Det är i själva verket de enda två orsakerna till att vi inte tar emot Guds kärlek. En är att vi har en känsla inuti oss om att om vi inte kommer be om den, så det är en orsak, och den andra orsaken är att vi tror att vi ber om den och vi är bara arroganta och vi har massor av blockeringar som vi inte är öppna inför. Det är den enda andra orsaken till att vi inte skulle ta emot Guds kärlek när vi ber om den. Så vilken av dem är det? (Skrattar) Det är den frågan vi behöver ställa oss själva när vi ber om Guds kärlek, eller när vi tror att vi ber om Guds kärlek och inte tar emot den.

8.4. Felaktiga uppfattningar om Gud hindrar oss i att be om Guds kärlek

Så verkligheten är att vi har en uppfattning om Gud som är djupt felaktig, och som en följd av de djupgående felen som vi har i vår uppfattning om Gud, så saknar vi tilltro till Gud, och eftersom vi saknar tilltro så engagerar vi oss inte i en bön. Och bönen är det som öppnar vår själ för att ta emot kärlek. Bön är längtan till Gud, önskan om att Guds kärlek ska komma in i min själ. När jag saknar tilltro till Gud så har jag inte en längtan efter Gud, så jag ber inte. Jag kommer inte be. Jag kommer vägra att be.

De flesta av oss vägrar att be och sedan säger vi: ”Jag är på vägen med Guds kärlek”. Hur kan du vara på vägen med Guds kärlek när du vägrar att be och du inte tar emot Guds kärlek? Du är på vägen med naturlig kärlek. Du är inte på vägen med Guds kärlek. När du är på vägen med Guds kärlek så kommer du vilja ha den här relationen med Gud som din främsta prioritet. Det var därför jag sade under det första seklet, när jag tillfrågades vilka saker jag skulle säga är de viktigaste sakerna i människors liv, att: ”Älska Gud med hela ditt hjärta, hela din själ, hela ditt sinne och hela din styrka”. Ha en uppfattning om Gud som handlar om varför du skulle älska också. Tro inte att Gud är vrede. Tro inte att Gud är straffande. Tro inte på någon av de sakerna – de är felaktiga allihop.

Och varje gång du håller fast vid föreställningen om de här sakerna så kommer du inte be. Du kommer inte ha någon längtan efter Gud. Det är bättre, om du känner dig arg på Gud, att gå ut och slå på något och skrika och gapa och svära på Gud. Få ut det ur systemet. Få ut det ur dina känslor så att du kan komma till Gud med en uppriktig känsla – jag vill ta emot kärlek från dig för jag vet att du inte är den Gud jag har föreställt mig att du är. 

8.5. Att låta Gud vägleda oss genom våra känslomässiga blockeringar mot Gud

Maria: Skulle du säga att närhelst vi bara öppnar oss uppriktigt mot Gud, så kommer vilken känsla det än är som vi stöter på att vara den blockering som gör att vi inte ens ber eller frågar efter kärlek?

Precis. Javisst.

Maria: Men många av oss har till och med en rädsla för att göra det, eller hur?

Ja. Så känslomässigt bearbetande, om vi kan kalla det så, är i själva verket väldigt enkelt. När jag längtar efter att Guds kärlek ska komma in, så kommer det upp en rädsla eller några andra felaktiga föreställningar inuti min själ, och där är känslan. Ganska enkelt. Känn den, så kommer mer av Guds kärlek att komma in i dig, ta bort orsakerna som finns inuti dig, och sedan kommer inte de orsakerna att motivera framtida händelser så länge du lever i harmoni med kärleken som redan finns inuti dig, så länge du väljer det.

Om du väljer att istället agera i rädsla, så lever du förstås inte i harmoni med kärleken som redan finns där, så arbeta dig igenom din rädsla. Tillåt dig att känna din rädsla så att du inte hedrar din rädsla, utan hedrar kärleken. Du hedrar kärleken även om du är rädd. Det är vad en person som tar emot Guds kärlek gör. En person som inte tar emot Guds kärlek hedrar sin rädsla varenda gång, oavsett vilken kärlek de har, så hedrar de sin rädsla varenda gång. En person som tar emot Guds kärlek och är uppriktig i sin relation med Gud tar emot Guds kärlek, känner hur kärleken motiverar dem fram till en viss punkt, känner rädslan som triggas igång, och sedan säger de förstås: ”Okej, vad är fel här?” Det är inte kärleken. Det är rädslan; det är den jag behöver kasta ut här.” Så jag tillåter mig att känna den. Jag upplever den; kastar ut den genom fönstret genom att uppleva den. Tillåt dig själv att uppleva rädslan, tillåt dig att darra och gör vad du än behöver göra för att uppleva rädslan och hålla kvar vid kärleken, hålla kvar vid den kärlek du har tagit emot. Basera varje beslut du fattar på den kärlek du har tagit emot.

Maria: Och även om vi ännu inte har tagit emot kärlek genom tilltron som vi precis har pratat om.

Ja. Basera dina beslut på tilltron till sanningen, Gud är inte en straffande Gud. Gud är alltid kärleksfull. Gud är inte en vredesfylld Gud. Gud vill inte hålla alla mina misstag emot mig. Gud vill förlåta mig. Jag behöver bara gå in i tillståndet där det är möjligt. Det är allt jag behöver göra. Det är användningen av min vilja. Det är så jag har tilltro till Guds natur. Jag behöver ha tilltro till Guds verkliga natur. Jag behöver tro eller åtminstone intellektuellt börja acceptera sanningen om Gud. Och närhelst jag märker en känsla inom mig som är raka motsatsen till den, så behöver jag uppleva den, jag behöver göra mig av med den, jag behöver frigöra den. Om jag frigör den känslan nu så kommer min längtan att bli stark.

Så om jag är arg på Gud, istället för att trycka undan det så går jag ut och slår på något och skriker och svär på Gud och håller på så länge det behövs för att bli av med den känslan. Sitt inte på den. Försök inte hålla den i styr, för att du är rädd för att Gud ska straffa dig ännu mer om du uttrycker den. Gör inte någon av de sakerna. Släpp taget om känslan så att du kan komma till Gud och känna som att du vill ha kärlek från Gud. Så du känner som att du vill ha den.

Och om du har en känsla av att: ”Jag är inte värdig”; så vet du att det inte är sant. Intellektuellt kanske du vet att det inte är sant, du har fått höra att det inte är sant, det är inte sant. Gud känner att varenda en av Hennes barn är värdiga att ta emot kärlek oavsett om de är i de djupaste, mörkaste helvetena eller allra högst upp vad gäller mottagandet av Guds kärlek. Gud vet att varenda en av dem förtjänar att ta emot samma mängd av Guds kärlek. Så om vi vet det intellektuellt åtminstone, så slutar vi inte be Gud om mer kärlek bara för att vi tycker illa om oss själva. Vi gör inte det. Och vi ber inte Gud om mer kärlek för att vi tycker illa om oss själva. Vi kommer inte göra det heller. Vi kommer be Gud om mer kärlek för att vi har en stark önskan om att ta emot den. Vi vill att relationen med Gud upprättas.

9. Fördelar med att ta emot Guds kärlek (fortsättning)

9.1. Tilltron växer när vi tar emot mer kärlek från Gud

Det här är vad det betyder att ha tilltro till sanningen om Gud. Det är den sortens tilltro som vi behöver utveckla. När vi tar emot mer kärlek, och orsakerna till alla disharmoniska saker inom oss som frigörs som en följd av att ta emot kärleken, och kärleken löser upp de specifika orsakerna, då kommer vi förstås ha mer tilltro efter att den processen börjat. Men precis i början så har vi förmodligen ingen alls, och det är något vi måste arbeta på och upprätta. Lär dig om sanningen; lär dig sanningen om Gud. Sanningen om Gud är fullständigt annorlunda mot vad världens religioner lär dig. Sanningarna om Gud är i själva verket raka motsatsen till vad världens religioner lär dig.

Så jag förmodar att det för oss vidare till bönen, eller hur? Har du några fler frågor, älskling, om tilltro?

Maria: Nej, jag skulle bara säga att Salomo till och med säger i sitt meddelande att kärleken kommer att komma till dig och med den tilltro, så vi utövar tilltron och vi ber, då kommer kärleken, vi får mer tilltro.

Och vi får mer tilltro. Javisst. För nu har vi upplevelsen med Gud som vi känner och så snart du har en upplevelse som du kan känna, så växer din tilltro exponentiellt. Så istället för att det som nu bara är ett logiskt, intellektuellt koncept om sanning som vi baserar vår tilltro på, så vet vi nu att det är sant eftersom vi har upplevt något som säger oss att det är sant utöver det logiska konceptet. Det logiska konceptet finns fortfarande men nu har upplevelsen lagts till, vilket förstås gör att tilltron växer ännu mer. Det är en naturlig följd.

Maria: Så i början av processen är det som den första häcken att ta sig över att verkligen börja utveckla den här tilltron innan vi kan ta emot kärleken, sedan liksom växer och tar den hand om sig själv när det hela fortsätter.

Precis.

9.2. Vi blir automatiskt mer kärleksfulla när vi tar emot mer kärlek från Gud

När vi tar emot mer kärlek och vi agerar i harmoni med den kärleken så fortsätter vår tilltro att växa, och uppenbarligen så tas de kausala känslorna bort, så det är lättare att agera i harmoni med tilltron; ju mer kärlek vi har tagit emot från Gud desto lättare blir det att agera i harmoni med den kärlek som vi har tagit emot. Inte svårare. Det är inte som en kamp under resten av ditt liv, som den kristna religionen lär ut. Så är det inte alls. Det blir lättare och lättare och lättare att agera i harmoni med kärleken eftersom vi har mer kärlek i själen som en följd.

Maria: Och det är inte en intellektuell process, eller hur? Du agerar bara naturligt i harmoni med kärleken så det är till och med utan ansträngning.

Det är utan ansträngning och görs utan den minsta tanke. Du tänker inte ens på beslutet du fattade eftersom det är ett naturligt beslut. För din själs natur har förändrats så att den är mer kärleksfull, och det är naturligt för själen att fatta mer kärleksfulla beslut varenda gång.

Om det inte är naturligt för själen att fatta ett mer kärleksfullt beslut, så har du i själva verket inte förändrats. Du har bara tagit till dig en intellektuell tro som ännu inte har rört vid din själ; som ännu inte har förändrat dig. Och det är en indikation på att du inte tar emot Guds kärlek heller, om du måste kämpa hela tiden för att leva i harmoni med kärleken, för då betyder det att du inte har tagit emot den, för om du tar emot den så är det inte en kamp att agera i harmoni med den. Det är en automatisk process att agera i harmoni med den.

9.2.1. Ett exempel på att automatiskt bli mer sanningsenlig när vi tar emot Guds kärlek

Så när jag till exempel pratar med folk om att säga sanningen; om det är en kamp att säga sanningen så har du inte tagit emot tillräckligt mycket kärlek från Gud ännu för att du ska komma in i den 2:a sfären i andevärlden. För i den 2:a sfären i andevärlden lär du dig att det inte är en kamp att säga sanningen när du har tillräckligt med kärlek i din själ. Så det betyder att om du fortfarande kämpar med att säga sanningen, så har inte tillräckligt mycket kärlek kommit in i dig ännu för att du ska kunna komma in i den 2:a sfären. Så säg: ”Okej, det beror på min brist på tilltro och längtan efter den. Det är inte för att jag är en dålig person, det är inte för att jag har gjort misstag, det är inte på grund av något dumt jag gjort bakåt i tiden, det är inte på grund av någon av de sakerna.”

Maria: ”Det beror inte på mina föräldrar och att jag är ett offer.”

Javisst. Det beror inte ens på någon av mina föräldrars känslor. Det beror inte på någon av de känslorna inuti mig som jag fortfarande behöver frigöra. Det beror på att jag ännu inte har tagit emot tillräckligt mycket kärlek från Gud som skulle ha ändrat alla de här sakerna i min själ, och när jag väl agerar i harmoni med den kärleken, så kommer jag behöva säga sanningen. Jag skulle inte kunna undvika det. Jag skulle inte kunna försöka komma undan. Och varje gång jag inte sade sanningen så skulle jag säga: ”Gaah, det är hemskt, jag kan aldrig någonsin göra så igen.” Det är vad som kommer hända, för det kommer vara ett naturligt tillstånd för själen att säga sanningen. Och då kommer vi inte ställa frågor om huruvida: ”När ska jag säga sanningen? Varför skulle jag säga sanningen i den situationen?” Vi kommer inte ens ställa någon av de frågorna eftersom all kärlek i vår själ automatiskt avgör varje svar. Vi behöver inte kämpa, vi behöver inte fråga, vi behöver inte göra någon av de sakerna; det är en automatisk respons som vi kommer gå in i varenda gång.

9.3. Guds kärlek avslöjar våra känslomässiga fel

Så jag känner att det är väldigt viktigt för folk att förstå vilken roll tilltron har, och väldigt viktigt för folk att förstå att kärleken gör det omvandlande arbetet. Så om vi förstår att kärleken från Gud, det största i universum som jag har upptäckt, kommer in i själen, gör det omvandlande arbetet på själen, och mitt jobb, om jag har ett, är att tillåta den att komma in, att längta efter att den kommer in. Och allt som finns inuti mig som hejdar att den kommer in, behöver jag lägga en del verkligt fokus på att släppa taget om istället för att hålla fast vid det.

Maria: För det är sant, eller hur, att när kärleken kommer in i mig, så finns det en disharmoni mellan den och all kärlekslöshet inom mig.

Ja.

Maria: Så den kärlekslösheten är i själva verket ett motstånd mot att kärleken kommer in i mig.

Det är den.

Maria: Så när den kommer in i mig så är jag villig att helt enkelt uppleva den kärlekslösheten, eller smärtan eller vad det är, rädslan…

Och gå in i ett tillstånd av ånger för den kärlekslöshet vi tidigare valt, japp.

Maria: För det är lite som att Guds kärlek är som en ficklampa och plötsligt så – wow! Du kan plötsligt känna den väldigt starkt.

Ett stort, ljust ljus på problemet.

Maria: Javisst. Och om vi är villiga att känna det så…

Och vi måste vara villiga att känna. Så det är ödmjukheten. Vi måste vara villiga att känna.

Maria: Japp. Då har vi tagit bort ett till motstånd mot att ta emot kärleken.

Precis. Men Guds kärlek omvandlar orsaken till det som var upphov till vårt syndiga beteende. Det är inte längre vi själva som förvandlar vår själ, som det är på vägen med den naturliga kärleken. På vägen med Guds kärlek så förvandlar Guds kärlek vår själ, och vi är bara villiga och ödmjuka i att gå igenom den processen med Gud.  Vi är villiga att se när vi inte är i harmoni med sanningen. Vi är ödmjuka inför närhelst det är uppenbart att vi har en osanning. Vi försöker inte kämpa för den; vi är villiga att se den. Vi är villiga att känna det inuti oss; känna de kärlekslösa känslorna som finns inuti oss som en följd av detta. Vi kan känna det eftersom de precis har avslöjats för oss, och vi säger: ”Wow, javisst, det där känner jag verkligen. Wow”, och vi ser det som ett problem. Vi ser det som något som vi behöver ta itu med och vara villiga att frigöra.

Maria: Så det är lite som att kontrasten mellan Guds kärlek och det som finns inuti oss hjälper oss att bygga kraften eller kunskapen om felet.

Precis.

Maria: Medan om vi gör det själva på vägen med den naturliga kärleken, så måste vi fumla oss fram, använda vårt intellekt, analysera det här: ”Är det här kärlekslöst? Är det här kärleksfullt? Himmel, det är svårt att säga, för jag har den här känslan från mina föräldrar. De sade att det var kärleksfullt, men nu när jag tänker…” Medan Gud är som en stor, massiv ficklampsstråle på den här saken och vi kan känna att: ”Wow, Kontrasten mellan den här kärleken och det som finns inuti mig…”

”… är så stor.”

Maria: ”Den är så stor. Den är…”

Och vad kommer jag välja att göra?

Maria: Javisst.

Det är här vi kommer behöva använda vår vilja, för det är vad många människor gör när de har en ficklampsstråle av Guds kärlek som hamnar på något i deras själ; de kämpar för att deras själ ska behålla felet. Och det är att använda din själ i total disharmoni med den kärlek du precis har fått. Om du var i harmoni med kärleken du fått så skulle du se felet, lägga märke till felet, känna felet och bli ångerfull över felet. Och i den processen så kan Guds kärlek komma in i dig kring det felet, och göra rent det felet.

Såvida vi inte använder den processen så kommer felet bli kvar i oss, om vi inte går igenom en process med naturlig kärlek där vi långsamt, långsamt försöker arbeta oss igenom felet och så småningom frigöra det. Det jag föreslår är att ni inte behöver göra så. Om du är ödmjuk så kan du se felet omedelbart när du tar emot Guds kärlek, alla nya fel som avslöjas, och du kan be att Gud förlåter det felet också. Du kan be Guds kärlek komma och göra sitt omvandlande arbete på det felet och göra sig av med det felet åt dig också. Och när väl felet är borta, så kan inte längre alla synder du har begått, alla saker du skulle ha gjort om det felet varit kvar i dig, utföras längre. Och därmed så kommer du inte orsaka några fler skador på dig själv eller andra, eftersom du har låtit Guds kärlek göra omvandlingen.

Maria: Okej. Så det här börjar med tilltron…

Så javisst, om vi tittar på det hela, så börjar hela processen egentligen med Guds kärlek, men när det gäller oss själva så börjar det med tilltron. Vi måste ha åtminstone någon tilltro till Gud och Guds godhet och Guds kärlek, annars skulle vi aldrig be om den. Javisst. Så det börjar med tilltron.

Maria: Börjar med tilltron och det här andra elementet, vilket leder oss vidare till bönen.

Precis.

10. Bön

Maria: Så ska vi prata om bönen nu?

Vi kan titta på hur böner fungerar rent fysiskt.

10.1. Bönen öppnar upp vår själ till att ta emot Guds kärlek

Bönens fysiska inverkan är att den exponerar själen för inflödet av kärlek. Det är vad den gör, fysiskt sett. Med andra ord så finns det innan bönen påbörjas ingen önskan i själen om att ta emot kärlek. Så man kan säga att vår själ är stängd. Vi säger till Gud att: ”Nej, nej, håll dig undan från mig, Gud. Jag tänker inte låta något av dig komma in i mig.” Det är vad vi egentligen säger. Innan vi ber, så använder vi vår vilja till att inget av Gud får komma in i oss.

När vi börjar be, när vi ber, så har det i själva verket två effekter. En är att det öppnar upp vår egen själ så att den kan ta emot kärlek. Genom att ha en önskan och längtan efter att kärleken ska komma in i oss, så blir själen öppen för mottagandet av kärleken. Innan dess är vår själ inte öppen för mottagandet av kärlek. Så den här bönen är en önskan eller en passionerad längtan efter att Guds kärlek ska komma in i oss. Det är inte en intellektuell tanke, det är en känsla som finns inuti oss av att vi desperat skulle vilja att Guds kärlek kommer in i oss. Det är en passionerad, längtansbaserad önskan. Och det har effekten att det öppnar vår själ och förbereder vår själ på inflödet av kärleken. Det har också den påföljande effekten att det ger oss kontakt med kanalen som kärleken kommer genom, vilket är den Helige ande. Så med andra ord drar den ut önskan ur Gud också om att kärleken ska flöda till oss.

Så med andra ord säger Gud till oss: ”Jag kan inte försöka ge dig min kärlek, för om jag försöker ge dig min kärlek när du inte vill ta emot den, så skulle jag gå emot din vilja. Det kan jag inte göra.” Så den Helige anden är hos Gud under de omständigheterna. Guds ande, vilket är kanalen som kärleken kommer flöda genom, är hos Gud. Men när vi har en längtan som vänder sig till Gud i en bön, så är det som att suga åt oss den här kanalen, till vår själ, och vi får då den här vackra kontakten, vilket är kontakten med den Helige ande, som drivs av vår önskan om att ta emot kärlek.

Och när den Helige ande får kontakt med vår själ, så kan kärleken flöda.

10.2 Bönen ansöker hos Guds själ om att få av Guds kärlek

Så man kan säga att den andra effekten är responsen i Guds själ på vår längtan. Du förstår, Gud svarar inte på en själ som inte har en längtan eller önskan. Och det har en väldigt bra orsak; därför att om Gud svarade på själar som inte hade en längtan och önskan så skulle Gud pådyvla dem sin kärlek, vilket skulle vara att bryta mot den fria viljans principer. Så Gud kan inte svara de själar som inte har en önskan efter Gud. Det är förstås rimligt.

Så ur vårt perspektiv när vi ber, så när vi har en uppriktig längtan till Gud efter kärlek, då ber vi. Det har inte bara den första primära effekten med att öppna vår egen själ till potentialen i att ta emot Guds kärlek, utan det har också effekten att det ansöker hos Guds själ om mottagandet. Med andra ord säger Gud att: ”Wow, där är en person! Där är en person! Där är en person som vill ha lite kärlek från mig.” Och Gud är väldigt upprymd över det, förstås, eftersom de flesta på planeten till en början inte har en aning om att de kan längta efter Gud, och så snart Gud känner den här längtan från dig, den uppriktiga längtan, så svarar Guds Heliga ande omedelbart på den personen – pang! Och kärleken börjar flöda.

Att kärleken flödar kommer göra att personen potentiellt går in i andra känslor, för så snart kärleken börjar flöda så börjar den belysa andra känslomässiga områden i personen som inte är i harmoni med kärleken. Och om personen är ödmjuk så kommer de förmodligen börja gråta. De kommer förmodligen gråta ordentligt, och få en stor respons på flödet av kärleken inuti dem. Men så snart de slutar be så stänger det till själen igen. Så nu måste Guds Helige ande dra sig tillbaka, kan vi kalla det, tillbaka till Gud, och vänta på att det ska komma en uppriktig längtan från själen.

När längtan kommer från själen, och den är uppriktig, så öppnar den upp sig igen. Nu är mitt hjärta, min själ mottaglig för mottagandet av kärlek, och eftersom längtan går till Gud, så är ansökan till Guds själ: ”Snälla, ge mig kärleken”, och Guds själ svarar automatiskt och ögonblickligen på den här längtan i mitt hjärta. Automatiskt och ögonblickligen. Det är inte något som Gud ger dig två veckor senare eller något sådant. Det är en omedelbar respons på bönen, på åkallan som går till Gud om att ta emot kärlek.

Så låt oss säga att jag har tagit emot den, och jag blir överväldigad emotionellt, och jag bestämmer mig för att stänga ner allting eftersom jag är känslomässigt överväldigad, så då är jag helt stängd igen. Nu måste Guds Helige ande dra sig tillbaka till Gud igen, och vänta på nästa möjlighet för kärleken att flöda. Och ju mer jag kan öppna den, och ju längre perioder som jag klarar av att hålla den öppen, med andra ord tillåta mig själv att överväldigas emotionellt ännu mera av processen, så kommer jag uppenbarligen att få mer kärlek. Fram till dess att jag alltid är öppen och alltid längtar, och den stunden kommer att vara när du är enig med Gud.

10.3. Att ta emot Guds kärlek är emotionellt överväldigande

Maria: Och du nämnde att det är överväldigande emotionellt sett.

Ja.

Maria: Och det är alltid emotionellt överväldigande.

Givetvis. Det är en kärlek som inte finns i din egen själ. Självklart kommer den att överväldiga dig, varenda gång. Det är en kärlek som tänjer ut din själ. Den förändrar och transformerar din själ. Den kommer att överväldiga dig varenda gång. Du kan inte låta bli att överväldigas av den. Det är omöjligt att inte överväldigas av att Guds kärlek kommer in i din själ, oavsett vilket tillstånd du är i, för Guds kärlek är oändlig. Så den är oändlig vad gäller sin storhet, det betyder att det inte spelar någon roll hur utvecklad du är, du kanske är i 7:e sfären, 20:e sfären, vilken sfär du än är i, det spelar ingen roll; så fort du tar emot den så kommer du att överväldigas, eftersom Guds kärlek alltid är större och ljusare och lyckligare än vad du är just nu. Och därigenom så kommer du alltid att känna dig överväldigad.

Vi behöver vänja oss vid att överväldigas emotionellt. Det är en av sakerna vi har lärt oss på vägen, att du vänjer dig vid det faktum att du överväldigas, och det är okej. Du blir okej med det. Du försöker inte bekämpa det hela tiden. Du försöker inte förhindra det. Och faktum är att du älskar det, eftersom det känns levande och du känner att du har kontakt med Gud i synnerhet och dig själv i den stunden. Så du håller den öppen så länge du kan. Och så småningom kommer du hålla den öppen hela tiden, när alla fel har flödat ut och all smärta och allt lidande är borta som en följd av felen som flödar ut ur själen; så snart all smärta och allt lidande har frigjorts så kommer du kunna hålla den öppen hela tiden utan att det involverar någon smärta eller något lidande. Fast det finns fortfarande en känsla av att överväldigas, så du behöver tillåta dig själv att överväldigas så mycket som möjligt. Och då kommer förstås Guds kärlek att fortsätta flöda även efter din enighet med Gud, du kommer fortsätta växa och fortsätta växa.

Och jag känner att det är böneprocessen. Det är bönens process.

10.4. Tilltro möjliggör den uppriktiga bönen

Maria: Det är funktionen. Så Salomo säger i princip att du behöver tilltro.

Du behöver tilltro eftersom du aldrig kommer be utan tilltro.

Maria: Utifrån vad du just sade, så är tilltron i själva verket det som gör det möjligt för oss att ha den här öppningen, eftersom…

Villigheten att ta en risk med vår själ.

Maria: Javisst. Och vi riskerar sanningen om Gud, egentligen, vi riskerar att lära oss en annan sanning och påbörja den här relationen.

Javisst. Och när jag säger ordet ”risk”, så säger jag inte att det är en risk, men ur vårt perspektiv kanske det är en, eftersom vi vanligen har stängt ner våra själar så mycket. Vi har ofta varit med om många mörka och skadliga saker under vårt liv på Jorden. Vi har riskerat vårt hjärta i det förflutna, och de flesta av oss har sårats av det vi har trott att kärleken är, och därför så känner vi att relationen med Gud är en risk.

Verkligheten är att hur kan en relation med den universella Skaparen som älskar oss intensivt någonsin vara en risk? Det kan aldrig vara en risk, och vad vi än känner för risk i den relationen så är det uppenbarligen utifrån ett fel. Men det är en känsla vi behöver känna.

Maria: Javisst. Och i synnerhet i början så är det en slags känsla som kommer upp.

Det är vanligen en stor känsla.

Maria: Rädslan vi har inom oss.

Precis. Japp.

Maria: Fast utifrån vad du just sade, så är tilltron det som gör det möjligt för oss att ha en uppriktig bön som baseras på sanningen om Gud.

Ja.

Maria: Och det är den sortens bön med tilltro som gör det möjligt för Guds kärlek att komma in i oss.

Ja, eftersom bönen har de två effekterna. Så det är det som är viktigt att komma ihåg; den har effekten att den öppnar själen för mottagandet av kärlek, med andra ord så tar själarna risken, om vi uppfattar det på det viset, och så drar önskan Guds själ till oss. Den drar fram att Gud önskar ha den här kontakten med oss. Och Gud som finns utanför universum kan, genom den kontakten, pumpa oss fulla med Guds kärlek, eftersom vi nu har skickat ett meddelande till Gud och vår själ i själva verket är fysiskt öppen för att ta emot den kärleken.

Och meddelandet vi skickar till Gud är vår önskan; vår rena önskan är meddelandet till Gud som Guds själ svarar på; det Gud vill svara på eftersom Han kan känna längtan som kommer från dig. Och det är Guds önskan att svara på längtan av den sorten, varenda gång.

Maria: Och det är därför Salomo talade om för oss att det här är de största sanningarna.

Givetvis.

Maria: Därför att den här fantastiska dynamiken påbörjas, bön och tilltro är nu en del av den, Guds kärlek från Gud, och plötsligt så börjar omvandlingen som du pratade om i början att hända.

11. Bönen om Guds kärlek

Ja. Så jag antar att frågan nu blir att, okej, så vilken korrekt syn på Gud och oss själva behövs för att vi ska ha lite tilltro och därför känna en större längtan efter Gud? Så om vi kanske går igenom bönen som jag gav till Padgett, vilket är bönen som jag också gav lärjungarna under det första århundradet, så kommer du se att bönen själv förklarar varje sanning vi behöver för att ha en önskan om Gud som kommer ur ett tillstånd där vi har tilltro.

Så om vi läser igenom bönen, och vi har tagit en modern översättning av bönen här, och det vi har gjort är att vi har gjort om den till första person, så det är något som jag säger till Gud, snarare än att vi säger det, och när vi tittar igenom det här så kommer du att se de primära föreställningarna om Gud och oss själva som vi behöver ha för att lite tilltro, för att kunna ta emot Guds kärlek. Så om vi läser stycke för stycke kanske.

Maria: Javisst.

Om du vill börja med den första och sedan kan vi förklara uppfattningarna om Gud som förklaras i varje stycke.

11.1. Gud är helt igenom helig, kärleksfull och full av nåd

Maria: ”Min Far, som finns i himlen, jag känns vid att du är helt igenom helig och kärleksfull och full av nåd, och att jag är ditt barn, och inte den underlydande, syndiga och fördärvade varelse som falska lärare har fått mig att tro.

Okej. Det finns redan massor i det första stycket, eller hur? Om vi tittar på det så kan vi se vad vi säger om Gud? Att Gud är helt igenom helig, med andra ord så är Gud kärleksfull och full av nåd. Gud känner en känsla av nåd mot oss.

Maria: Så det här är kvaliteter i Gud som vi kan börja ha en tilltro till.

Det stämmer. Vi behöver åtminstone ha tilltro till att Gud är helig, att Gud är ren, och Gud är kärleksfull och Gud är full av nåd innan vi faktiskt utvecklar inom oss en önskan om att längta efter Guds kärlek, för tänk annars vad som är motsatsen till helig? Du tror att Gud är någon slags smutsig varelse.

Maria: Med fel.

Och motsatsen till kärleksfull? Någon som hatar oss. Och inte är full av nåd, eller motsatsen till full av nåd.

Maria: Straffande.

Någon som vill straffa oss, och tills vi tillintetgjorts, som läran om det brinnande helvetet i princip talar om för oss. Den sortens föreställningar är raka motsatsen till vår förmåga att ta emot Guds kärlek. Så länge vi accepterar den föreställningen inom oss, så kommer vi inte ta emot särskilt mycket kärlek från Gud, för det är raka motsatsen till sanningen om Gud; att Gud är full av nåd.

11.2. Vi är Guds barn, och inte underlydande, syndiga eller fördärvade

Och sedan har vi den andra delen av den, vilket är vad vi är.

Maria: Och det är viktigt, eller hur, för de här uttalandena om oss gäller även Gud.

De har att göra med vår uppfattning om Gud. Det stämmer.

Maria: Så den andra delen säger att jag är ditt barn.

Så jag är inte någon som gjort sig själv till Gud, och jag är inte en obetydlig person, jag är i själva verket Guds barn. Japp.

Maria: Och inte den underlydande, syndiga och fördärvade varelse som falska lärare har fått mig att tro.

Så det finns mycket sanning i detta. Du är inte underlydande. Du är likvärdig alla andra barn. Du är inte syndig av naturen; du är enbart syndig genom dina egna beslut. Du är inte syndig av naturen. Och du är inte fördärvad av naturen; du är bara fördärvad genom dina egna beslut. Det här är väldigt viktiga punkter. Och även uppfattningen som falska lärare har fått mig att tro; ja varför skulle en lärare vilja få mig att tro att jag är dålig? Är inte det för att de ska kunna styra över mig? Självklart vill de att vi ska tro dåliga saker om oss själva så att de kan styra över oss. Alla som vill att du ska tro något dåligt om dig själv som inte är sant vill i slutänden bara styra över dig.

Maria: Javisst. Så det här är egentligen lika viktigt, att vi börjar ha tilltro till att Gud är helig, kärleksfull och full av nåd, men också att vi är hans barn, och att vi inte är de här hemska sakerna som falska lärare och människor i vårt förflutna har fått oss att tro.

Precis. För om vi säger att vi är underlydande och syndiga och fördärvade, och underlydande här betyder också underlydande till Gud; Gud skapade oss inte för att vi skulle vara underlydande till Gud, Gud skapade oss för att vi skulle använda vår egen vilja i harmoni med kärleken. Det är två väldigt olika tillstånd. Så närhelst vi tror att vi är underlydande eller syndiga eller fördärvade, så gör vi i själva verket ett uttalande om både Gud och oss själva. Vi säger att Gud skapade en varelse som är fördärvad till sin natur, och vi säger att Gud skapade en varelse som är syndig till sin natur, och att Gud skapade en varelse enbart för Guds eget nöje.

Om jag skaffade ett barn för mitt eget nöje, så skulle jag kallas för narcissistisk och dum, och förmodligen skulle jag klassificeras som någon som är rätt så mörk i hur jag behandlar barnet. Och det är vad vi gör mot Gud genom att säga att vi är underlydande; vi säger i princip att Gud skapade en underlydande person för att tillfredsställa några av Guds narcissistiska nöjen. Gud är inte någon narcissist. Så nej, Gud skapade oss inte som underlydande, Gud gav oss, som höjdpunkten på Guds skapelse, en fri vilja. Det betyder att vi inte är underlydande, att vi kan använda vår vilja precis som vi själva önskar.

Maria: Javisst, och det är här som vår tilltro i sanningen om Gud i själva verket börjar ändra vår egen självbild.

Redan. Javisst. Till och med ur ett intellektuellt perspektiv så börjar vi säga: ”Okej, javisst, jag kan känna att jag inte känner det. Jag kan se att om det här är sant, så känner jag det inte.” Så jag vet redan att jag kommer att behöva frigöra några känslor om de här sakerna när jag tar emot kärlek, för inuti mig så känner jag mig syndig och fördärvad och underlydande, då vet jag redan att jag kommer att ha några känslor att frigöra.

Maria: Men om jag redan tror på de sakerna, och jag tror att jag är Guds barn, så vänta lite – då stämmer inte det med den heliga, kärleksfulla Guden som är full av nåd. Så när jag ändrar uppfattning om Gud, till och med i tilltron till en annan uppfattning om Gud, så ger det mig automatiskt en annan tilltro till mig själv, eller hur?

Precis. Det kommer åtminstone påbörja den omvandlande processen i din själ; till och med enbart medvetenheten påbörjar den. Men du kan också se i det första stycket att om vi tror att Gud är ren och kärleksfull och full av nåd, och att Gud inte skapade oss till att vara syndiga och underlydande, så börjar vi redan förstå mycket av Guds natur. Och även om vi inte tror det, så kommer bara det att vi har tankarna om detta att sätta igång oss på rätt väg till att åtminstone börja uppfatta en annan sanning än vad vi har lärt oss.

Maria: Och som du sade, att även om det ännu inte finns i våra hjärtan som en tro ännu, så kan vi börja agera i harmoni med det, vi kan använda tilltron för att låta våra handlingar vägledas.

Precis. Så sluta agera som att du är en fördärvad varelse, och sluta intala dig själv att du är en fördärvad varelse och att det är därför du agerat fördärvat. Ta lite ansvar för det faktum att det finns ett val inom dig att agera på de visen. Så det är mycket som följer med när vi förstår det här korrekt. Faktum är att personen som läser bönen, när de först läser den, kommer säga: ”Åh, det är rätt så grundläggande, jag kommer göra det”, men när du blir enig med Gud så kommer du förstå bönen rätt. Innan dess kommer du inte förstå bönen rätt, utan det finns en massa betydelser i bönen.

Maria: Massor.

Massor av betydelser i bönen.

11.3. Vi är de största av Guds skapelser och föremål för Guds kärlek och ömmaste omvårdnad

Maria: Så då fortsätter vi.

”Jag vet att jag är den största av dina skapelser och det mest underbara av alla dina hantverk, och föremålet för din stora själs kärlek och ömmaste omvårdnad.” Wow!

Maria: Det finns mycket där.

Det finns mycket där om mig, i betydelsen av vad jag måste komma att veta, även om jag inte vet det just nu; att jag är den största av Guds skapelser, att människans själ är den största av Guds skapelser; den är det mest underbara av allt Gud har gjort, där vi inte känns vid att Gud också har skapat universum, inte bara oss själva, utan vi är de största av de skapelserna. Vi känns också vid att Gud har kärlek och en ömsint omvårdnad om oss. Han har inte bara skyfflat ner oss på Jorden där vi får klara oss själva, som folk tror, utan snarare vill Gud ge oss all kunskap och alla fakta om universumet vi lever i. Det är bara om vi är öppna eller inte för att ta emot det som avgör om vi tar emot det.

Så återigen en lång rad sanningar om Gud som finns i bönen.

11.4.  Guds vilja är att vi blir eniga med Gud

Maria: ”Jag vet att din vilja är att jag blir enig med dig och tar del av din stora kärlek, som du har tillägnat mig genom din nåd och önskan om att jag blir, i sanning, ditt barn genom kärlek, och inte genom offrandet och dödandet av någon av dina varelser.”

Så återigen en lång rad sanningar om mig själv och Gud som finns i ett annat stycke, fyllt med information.

Maria: Ja.

Så länge vi kan ta emot den, så kommer vi se informationen födas.

Maria: Ja, och i det här stycket så berättas det, eller, vi kan ha tilltro till det faktum att Gud är nådig, vilket vi nämnde tidigare.

Att Gud har en önskan…

Maria: Men önskan att jag blir enig. Det är inte som att: ”Åh Gud; valet finns där.”

Gud säger inte: ”Vill du så ta den, gör som du vill, jag bryr mig inte om vilket.” Utan det gör han! Gud säger: ”Jag vill att du tar den, men jag respekterar den fria vilja jag gett dig.” 

Maria: Ja. ”Och viljan är i så hög grad att du blir mitt barn, inte bara genom det faktum att jag skapade dig, utan genom att ta emot kärleken, och inte bara ta emot litegrann; så mycket att vi blir eniga.”

Precis. ”Att jag kan bli enig med dig.” Japp.

11.5. Vi blir inte eniga med Gud genom offrandet och dödandet av någon av Guds skapelser

Maria: Och sedan säger den sista delen av stycket: ”Och inte genom offrandet och dödandet av någon av dina varelser.” Det finns uppenbarligen en enorm, kristen föreställning som säger att din död var offret och att det är så människor kommer till Gud. Så jag känner att det här tar itu med den felaktiga föreställningen.

Det gör det. Men det finns mer, för jag kommer ihåg att jag uttalade den här bönen för människor innan jag dog. Så det finns mycket mer i det uttalandet än om min egen död.

Maria: Ja, och det är vad jag skulle vilja prata om. Det faktum att så många av oss tror att kärlek handlar om självuppoffring; det är på det viset som så många kunde ta till sig tron på att din död var ett offer.

Givetvis. Föräldrar lär sina barn från väldigt unga år att de måste uppoffra sig för familjen och att det kommer bevisa att de älskar familjen. Inte sant. Uppoffring bevisar faktiskt ingenting om kärlek. Faktum är att uppoffring bevisar att personen som kräver offret är kärlekslös; det är vad uppoffrandet i själva verket bevisar. Så verkligheten är för det första att en kärlekens Gud aldrig skulle kräva något offer.

Maria: Ja, så det jag tänker på när jag läser det här är att Gud inte önskar få min uppoffring för att jag ska få hans kärlek, utan också att om jag önskar att Gud ska offra en av sina lagar för mig för att visa att han älskar mig så: ”Vänta lite, nu är jag…”

Eller om jag önskar att min partner ska offra någon av sina önskningar för att bevisa att de älskar mig.

Maria: Ja; då kommer jag inte ta emot Guds kärlek, i princip…

Så länge jag gör något sådant.

Maria: Jag lär mig att offer och död inte är i harmoni med att ta emot Guds kärlek. Och när jag läser den här delen av bönen, så tänker jag också på att – och det här kanske är helt utanför ramarna – varelser dör.

Ja.

Maria: Att äta djur.

”Jag älskar mig själv genom att äta kött, eftersom jag behöver protein.”

Maria: Ja!

Det är ett annat exempel på att leva ur harmoni med principen i just det här stycket.

Maria: Och javisst, och det här stycket säger mig att: ”Inga offer eller någon död för någon varelse, inga varelser.”

Inga, ja.

Maria: Javisst. Så jag kommer att bli Guds verkliga barn i kärlek, men det kommer aldrig bli genom offrandet och dödandet av någon annan varelse.

Precis.

Maria: Så hur kan jag äta en annan varelse eller ens använda eller äta produkterna från någon annan varelse, för det handlar om deras offer.

Ja. Så vi skulle inte längre kräva att någon av Guds varelser offras. Vi skulle inte längre ställa en ko i ett bås bara för att vi ska få mjölk, till exempel. Vi kanske går ut på ängen och skaffar lite (skrattar) och jagar fatt på kon om den är villig att låta sig mjölkas därute, men vi skulle inte sätta den i ett bås och göra det på det viset. Vi skulle aldrig kräva att den offrar sitt liv för att ge oss något om vi vore kärleksfulla.

Och vi skulle inte kräva att den uppoffrar något av sitt naturliga liv, när det gäller vad den normalt skulle göra. Så här har vi återigen massor av sanningar om Gud, och massor av sanningar om själen, och massor av sanningar om etiska principer som hjälper oss att få kontakt med Gud i ett enda stycke. 

11.6. Att be om inflödet av Guds kärlek in i vår själ för att omvandla oss till en gudomlig varelse

Okej, så vi tar en titt på nästa. Det är min tur, eller hur? Japp.

”Jag ber att du ska öppna upp min själ för inflödet av Din kärlek, och att Din Helige ande då kommer till mig för att föra in den gudomliga kärleken i min själ, i ett rikt överflöd tills min själ har omvandlats till själva Din essens, och att det kommer tilltro till mig, sådan tilltro som får mig att inse att jag verkligen är Ditt barn, och enig med Dig även inombords, och inte bara som Din avbild.”

När vi ber, som jag nämnde, så öppnar sig vår själ för inflödet av kärlek, men just det här stycket hänvisar också till det faktum att när kärleken kommer in i vår själ, så mjuknar den. Den gör den mer formbar inför förändring. Den hjälper oss att bli känsligare varelser, och därigenom så blir vi igen ännu öppnare för att ta emot mer kärlek.

Maria: Och det här är där vi ofta möter människor, vare sig de följer lärorna med Guds sanning…

Eller inte.

Maria: Eller inte, och det finns vissa personer där du kan känna att de tagit emot Guds kärlek för det finns en viss mjukhet i dem.

Ja.

Maria: Som de ibland agerar i harmoni med och ibland i disharmoni med, men det finns en kvalitet i dem där du kan känna att den här saken har hänt med Gud.

Att det omvandlande i Guds kärlek redan har börjat arbeta på deras själ.

Maria: Ja.

Det är väldigt sant.

Maria: Och jag förmodar att det här stycket visar mig att min vilja är involverad i att öppna upp, men inte bara för en liten del av Guds kärlek, för det kan ofta vara en del av bönen också: ”Jag ska bara ha litegrann. Inte så mycket att det överväldigar mig.”

”Ge mig ett uns av det för jag är lite rädd för att ta emot mer än så.” (Skrattar)

Maria: Precis. Att överväldigas skrämmer mig.

Javisst.

Maria: Den här delen av bönen säger mig att nej, jag ber om att öppna upp och att Gud öppnar upp mig ännu mer så att jag kan ta emot kärleken i stora mått.

Och om att Gud öppnar upp mig så mycket att jag överväldigas av kärleken jag konstant tar emot. Och, det finns också som en känsla som är angripande; det här är känslan av brist som vi har en tendens att ha, som du vet: ”Åh, jag kan inte be om för mycket, för då kanske inte Gud har tillräckligt mycket att ge till andra människor.” (Skratt)

Maria: Javisst: ”Det skulle ju vara själviskt, och jag är egentligen inte tillräckligt bra.”

Den här sortens stycke triggar igång alla den sortens tankar; vi börjar känna just de här sakerna.

Maria: Så det vi egentligen säger i allt detta, eller hur, är att om vi engagerar vårt hjärta i de här orden, så är det på det viset vi börjar använda tilltron, men det börjar också trigga igång alla de här känslorna som vi har som är i disharmoni med de här koncepten.

Precis. Och nu bygger vi också på genom logik; vi bygger upp ett koncept om Gud där Gud inte är densamma som vi har vuxit upp med, när det gäller hur våra föräldrar är. Vi pådyvlar ofta våra föräldrakoncept, föreställningarna vi har om våra föräldrar på Gud, och det här konfronterar de koncepten och säger att: ”Nej, nej – Gud är inte som din mamma och pappa. Gud är väldigt, väldigt annorlunda mot din mamma och pappa. Gud älskar på ett sätt som är väldigt olikt din mammas och pappas sätt, och Guds önskningar och Guds natur är också väldigt annorlunda jämfört med din mammas och pappas natur och önskningar.” Och vi behöver förstå det, så att vi kan ha tillräckligt mycket tilltro för att ha en stark längtan efter kärlek från den här personen, den här varelsen som vi vill påbörja en relation med. 

11.7. Det är bara vi som kan förhindra att Guds kärlek omvandlar oss

Så det är din tur nu, stämmer det?

Maria: ”Låt mig ha en sådan tilltro att den får mig att veta att Du är min Far, och upphovet till alla goda och perfekta gåvor, och att bara jag själv kan förhindra Din kärlek från att förändra mig, från dödlig till odödlig.”

Ja, så det är många som pratar om Guds sanningar som tror att det inte finns något vi kan göra för att hejda Guds kärlek från att omvandla oss, och det är inte sant. Vi kan uppenbarligen använda vår vilja och helt hejda Guds kärlek från att omvandla oss, och faktum är att de flesta på planeten gör det, och ganska många människor i andevärlden, i andevärldens helveten, gör det också nu i denna stund. Så verkligheten är att vi är de personer som kan förhindra Gud, och vi förhindrar Gud genom att använda vår vilja. Gud respekterar vår vilja när den används i en riktning.

Så om vi använder vår vilja till att förhindra Gud, så är Gud förhindrad. Gud är förhindrad genom skapandet av Hans gåvor att ge oss några fler saker. Så jag ser ibland folk komma med argumentet att Gud aldrig kan hejdas från att göra något, och jag kan inte hålla med om det. Gud har gett oss den fria viljan, så att vi ska kunna förhindra Gud.

Maria: Och eftersom Gud är en kärlekens gud, så förbigår inte Gud viljan. Kärlekslösa personer försöker förbigå viljan, men Gud gör aldrig det, så Gud är förhindrad eftersom han gav oss den fria viljan i gåva. Det är vad du säger i själva verket, eller hur?

Precis. Så vi kan inte förmoda att varenda varelse i universum kommer att bli enig med Gud, för det finns en potential att människor, människosjälar, gör valet där de inte vill använda sin vilja för att ta emot kärlek från Gud. Och det här är ytterligare en framvisning av Guds kärlek. Hur kärleksfullt är det, om vi tänker på saken? Att skapa en varelse och ge dem viljekraft så att de sedan kan uttrycka den till att rentav förneka hela din existens.

Det är ett uttryck för en ofantlig mängd kärlek.

Maria: Och du kommer att respektera det.

Och du kommer att respektera det.

Maria: Det är väldigt kärleksfullt.

Det är ett väldigt kärleksfullt förhållningssätt.

11.8.  Gud är upphovet till varje god och perfekt gåva

Maria: Wow, du vet! Även om jag skapade dig, och jag är den som ger varje perfekt gåva i ditt liv.
 
Och allt material du har och varje sak du någonsin har haft har allihop kommit från mig.

Maria: Jag kommer inte kräva en enda sak av dig.

Inte ens att du känns vid mig. Så intensiv är Guds kärlek. Titta på genomsnittsföräldern, vad gör de? ”Jag är din mamma!” Jag är din mor!” (Skrattar)

Maria: ”Jag födde dig!”

”Jag födde dig!” Raka motsatsen till Guds kärlek. Om Gud var på det viset så skulle Gud säga: ”Jag är din mor!” (Skrattar) ”Jag är din mor! ”Jag födde din själ! Jag kräver att du gör det här eller det där.” Gud är inte alls på det viset. Varje gång vi säger: ”Jag är din mamma!” eller ”Jag är din far. Du måste lyssna på mig”, så är vi totalt ur harmoni med Guds kärlek. Vi är totalt ur harmoni med hur Gud skapade kärleken till att vara.

Men återigen så förstår vi mer av Guds natur här, eller hur?

Maria: Det gör vi, javisst. Ja, bara det faktum att Gud är upphovet till varje god och perfekt gåva.

Allt vi någonsin har fått.

Maria: Allt vi någonsin har fått som är gott och perfekt och kärleksfullt har kommit från Gud. Så wow, det här är en Gud som jag skulle vilja ha en del tilltro till.

Precis. Vem skulle inte vilja det?

Maria: Ja. (Skratt) Men jag känner också att det här stycket talar till mig om ödmjukhet, och min förlitan på mig själv. När jag förlitar mig på mig själv så vill jag ofta känna att jag är skaparen av alla goda och perfekta saker i mitt liv.

(Skrattar) Javisst.

Maria: Och Gud är…

Gud är skaparen av alla hemska saker.

Maria: Ja! Och det är Guds lagar och Guds problem att jag har ont, och om det var upp till mig, så skulle allt vara gott och perfekt.

Javisst, en fullständigt felaktig föreställning.

Maria: Och det här stycket säger mig att det är precis tvärtom.

Det vänder på det.

11.9 Det är bara vi som kan förhindra att Guds kärlek omvandlar oss (fortsättning)

Maria: Det säger mig att allt gott och perfekt i mitt liv har kommit från Gud, och den enda orsaken till att jag har ont och den enda saken som förhindrar att kärleken flödar är min vilja.

… är något inuti mig.

Maria: Så det säger i själva verket att: ”Vänta lite, nu har ni snurrat till det här.”
 
Precis: ”Få ordning på perspektivet.” (Skrattar)

Maria: Javisst. Precis.

För att vilja ha en relation med Gud, så kommer du att behöva få ordning på ditt perspektiv.

Maria: Javisst. Och en av de största lärdomarna känner jag, är att Gud alltid försöker lära oss att vi har en vilja.

Ja.

Maria: Och betydelsen av vår vilja, och hur mycket kraft vår vilja har.

Och Gud gav oss den här kraften att använda. Till och med den gåvan kom från Gud.

Maria: Ja. Och det kan bli gott och perfekt om vi använder den för att be om kärlek.

Och om vi använder den i harmoni med kärleken, och i harmoni med alla Guds lagar, som alla är kärleksfulla. Så ett annat viktigt stycke att förstå om du verkligen vill söka efter Guds kärlek.

11.10 Att utveckla tilltro till att Gud är vår verkliga förälder

Maria: Och till sist i bönen så ber vi om tilltro ens för at tro på de här sakerna, så vi ber: ”Hjälp mig att tro det här, Gud.

Hjälp mig att tro att du är den här personen. Och hjälp mig också att tro att det inte är min mamma och pappa som är mina föräldrar. Du vet, det står här: få mig att veta att Du är min förälder. Du är min far, inte min mamma och pappa. Min mamma och pappa gav mig bara kropparna. De är inte min verkliga mamma och pappa; Du är min mamma och pappa. Och hjälp mig att tro och få mig att ha tilltro nog för att tro att oavsett hur illa jag behandlades av min mamma och pappa på Jorden, eller hur väl jag behandlades av min mamma och pappa på Jorden, så är de ändå inte min mamma och pappa. Du är min mamma och pappa.”

Maria: Det är nästan som att: ”Låt mig släppa taget om tanken att de är de personer som ska finnas i mitt liv, vare sig de är snälla och generösa eller elaka och hemska…”

Eller något däremellan.

Maria: … eller en rejäl blandning ibland.

Precis.

Maria: Låt mig släppa taget om de här personerna som de ledande förebilderna i mitt liv, och sätta Dig där, Gud, och låt mig ha så mycket tilltro att jag inser att jag är Ditt barn, inte deras barn.

Och även med den här uppfattningen så skulle jag inte längre hålla fast vid idén om att jag måste lyssna på min mamma och pappa mer, att jag måste lyda min mamma och pappa, eller någon av alla de sakerna, för verkligheten är att om jag respekterar den här relationen, så kommer jag att förstå den verkliga relationen mellan mig själv och mina jordföräldrar, vilket är väldigt, väldigt annorlunda jämfört med den faktiska relationen mellan min själ och min förälder i himlen. Och jag kommer att förstå att så snart mina jordföräldrar kräver saker av mig som inte är i harmoni med kärleken, så kommer jag alltid värdesätta min relation med Gud i det här, och jag kommer alltid respektera att: ”Nej, Gud är inte på det viset. Gud är inte på det viset. Gud är min far. Du är inte min far, du är bara den som skapat min kropp, och inte tog det särskilt lång tid heller.” För pappan tog det vanligtvis en kort stund och för mamman kanske 9 månader. Och alla gåvor som de ger oss därigenom, och våra föräldrar har gett oss gåvor genom att skapa oss och andra gåvor som de gett oss, även om vi respekterar det faktum att vi har fått gåvor av dem, så är de våra bröder och systrar. Vi är alla Guds barn, och vi kommer till den förståelsen.

Och när jag förstår det, så börjar jag förstå behovet av att respektera Gud som min förälder, snarare än att lägga respekten hos mina föräldrar på Jorden som mina föräldrar. Och när jag säger ”snarare än”, så finns det tillfällen då mina föräldrar inte förtjänar min respekt, på grund av de handlingar de utfört som inte är i harmoni med min förälder i himlen.

Maria: Javisst, du säger i själva verket att jag kommer sluta värdesätta mina föräldrar mer än mig själv.

Precis.

Maria: Istället för att respektera oss lika mycket. Och sedan placera Gud på en plats…

… där Gud verkligen värdesätts.

Maria: Där jag söker vägledning, där jag söker kärlek, där jag söker…

Där jag söker allt jag behöver, faktiskt. Japp. Inte längre från våra föräldrar. Mina föräldrar är bara bröder och systrar till mig som också kan ha samma relation med Gud som jag kan ha.

Maria: Japp.

Japp.

11.11. Gud håller aldrig tillbaka sin kärlek från oss

Okej, så:

”Låt mig aldrig sluta inse att Din kärlek väntar på var och en av oss alla, och att när jag kommer till Dig i tilltro och uppriktig strävan, så kommer Din kärlek aldrig undanhållas från mig.”

Det här säger oss mer om Guds kärlek. Gud håller aldrig tillbaka sin kärlek från oss. Så om vi ber om kärlek och inte får den, så har vi ett problem inom oss. Det är något som går fel inom oss som gör att vi brister i vår uppriktighet när vi ber om den. Och jag ser ständigt folk skylla på Gud för att de inte tar emot Guds kärlek. De säger: ”Jag ber varje dag, men jag verkar inte få någon kärlek från Gud.” Det i sig själv är en beskyllan av Gud, för om du inte tar emot Guds kärlek och du ber varje dag, men inte tittar på vad som pågår inuti dig; då vill du skylla på något utanför dig själv för att du inte tar emot kärlek. Gud önskar aldrig hålla tillbaka kärleken; när vi ber om den med uppriktig strävan så får vi den alltid. Så om den inte tas emot, så tas den inte emot på grund av något som du gör, inte på grund av något som Gud gör.

Maria: Javisst. Det är en så vacker bön, och den är så full av sanning om vi kommer till detta med våra egna skador och vårt eget hjärta. Så det du precis sade är att: ”Okej, jag ber idag, jag ber varje dag, och jag får inte någon kärlek från Gud.” Några av oss kan säga: ”Men! Gud!” och skylla på Gud. Men eftersom, som jag sade tidigare, jag lider av det motsatta problemet, så säger det här stycket mig att Guds kärlek alltid väntar på mig.

Alltid.

Maria: Det finns aldrig något utgångsdatum. Det kommer aldrig en tid där jag verkligen har sabbat allting och aldrig kommer få kärleken.

(Skrattar) Precis.

Maria: Och den är inte bara för några få, den är för varenda en av oss, vare sig vi känner oss låga eller tror att vi är värda vatten, så spelar det ingen roll, Guds kärlek finns alltid där för oss.

Den finns alltid där. Jag fick ett mejl från en kristen i veckan, och han försöker övertyga mig om att Gud väljer vilka människor han älskar. Och jag säger: ”Vadå? Gud väljer att älska alla.” Det här är en man som inte har någon förståelse alls av Guds natur. Jag vet att Bibeln säger på vissa ställen att Gud väljer vilka människor Gud ska älska, men det är inte alls sant. Gud väljer dem inte; de väljer sig själva genom att ha en önskan om att kärleken ska komma in i dem.

Maria: Gud har valt – vartenda ett av Guds barn.

Javisst! Ur Guds perspektiv vill Gud att vartenda ett av hennes barn ska ta emot Guds kärlek, och hennes barn väljer, genom sina handlingar och önskningar. Och om en kristen har en uppfattning om att Gud har valt, så är de redan ur harmoni med Guds natur. Gud är inte på det viset, Gud säger inte godtyckligt att: ”Åh, jag väljer dig, men Igor som står bakom kameran där, honom väljer jag inte.” Det är bara något som Gud inte skulle göra. Gud väljer alla, förstås.

Så allt det här är återigen uppfattningar om Gud som vi behöver släppa taget om. Så om jag håller fast vid konceptet att Gud väljer människor så kommer jag inte ta emot kärlek bortom en viss punkt, för att jag använder min vilja till att hålla fast vid en föreställning som all kärlek inuti mig skulle motsätta sig.

Maria: Okej.

11.12  Skuggan av Guds kärlek hjälper till att övervinna köttets frestelser och de ondas krafter

Maria: Åh, det här är en välnött del av bönen för mig. (Skratt)

”Håll mig varje timma och varje stund av mitt liv i skuggan av din kärlek, och hjälp mig att övervinna alla köttets frestelser och kraften i de ondas inflytanden som så ständigt omger mig och försöker vända mina tankar ifrån dig till den här världens nöjen och lockelser.”

Jesus: Det här säger oss återigen massor om Gud. Gud säger inte varje gång vi gör ett misstag: ”Argh!” Eller när vi låter köttets frestelser övervinna oss så säger inte Gud: ”Jag tänker straffa dig nu, och jag kommer göra ditt liv svårt för dig nu. Nu måste vi korrigera det här”, och lägger en massa tyngder över dig. Gud vill hjälpa dig att övervinna köttets frestelser. Och faktum är att mottagandet av Guds kärlek in i din själ hjälper dig att övervinna köttets frestelser genom att ta bort den faktiska orsaken till att du frestades; det är så Guds kärlek verkar. Och så länge vi är öppna för att det inträffar, så kan den omvandlande kraften verka.

Gud vill ständigt att vi lever i kärlekens skugga, och inte i de mörka skuggorna av hat, hämnd och sådana saker, som ilska och raseri som vi ofta lever i, utan Gud vill att vi lever i skuggan av Guds kärlek.

Om vi tror att Guds kärlek involverar vrede så kanske vi tror att det betyder att vi också kan bli vreda om vi lever i kärlekens skugga, men så är det inte alls. Det är en felaktig föreställning. Gud är aldrig vredesfylld. Så när vi lever i skuggan av Guds kärlek, så kommer vi efter ett tag, när vi engagerar oss mer och mer i den, att sakta på ett naturligt sätt och som en följd förlora all vrede.

Maria: Javisst. Och jag antar att för mig så har den här delen av bönen handlat mycket om andeinfluenser, och ”inflytandet av de ondas krafter som ständigt omger mig och strävar efter att vända mina tankar bort från Dig”, så den här delen av bönen säger till mig att be Gud om hjälp i de stunderna, när jag känner mig bombarderad och jag känner att det finns ett stort tryck på mig att vända mig bort från tilltron till Gud och till det världsliga sättet att se på det, vilket kan vara väldigt negativt och cyniskt, jag kan be att Gud hjälper mig. Också det här: ”Håll mig i Din kärleks skugga”, för mig handlar det om tilltro till Guds kärlek och tilltron till kärlekens kraft, men också om att be gudomliga änglar, be personer som är eniga med Gud att också omge mig, att jag kan be personer i skuggan av Guds kärlek om hjälp också.

Men vi måste också förstå av det här stycket att Gud skapade lagar som tillåter de onda att omge mig.

Maria: Absolut.

De lagarna är kärleksfulla lagar, och vi behöver börja förstå att de är kärleksfulla lagar. Så om onda människor omger mig, så skulle jag behöva börja, om jag förstod det här stycket rätt, förstå att jag attraherar dem på något vis, att det finns något inuti mig som orsakar attraktionen mellan dem och deras inflytande och vad som händer i mitt liv. Och jag kommer börja förstå kraften som jag har i den här processen.

Du förstår, många som läser det här stycket känner då att Gud borde skydda dem från all ondska. Tja, nej – Guds lagar skulle skydda dem från all ondska om det inte fanns någon ondska inuti deras själ som behövde frigöras, men faktum är att det finns ondska i deras själ, att det finns känslor i deras själ som behöver frigöras som inte är i harmoni med kärleken, och de känslorna kommer att orsaka en attraktion. Så vi behöver förstå att Gud inte är orsaken till våra negativa attraktioner. Som det står där: ”köttets frestelser” är våra egna önskningar, och vår önskan om att leva i harmoni med olika andemänniskor som är onda omkring oss som orsakar attraktionen.

Maria: Javisst, och i det här så står det: ”Hjälp mig att övervinna”, så det baseras på min vilja.

Precis. Hjälp mig att övervinna det som händer i mitt liv här; att faktiskt se att jag skapar det, och att jag genom någon process behöver bli den som förstör det, om jag ska bli lycklig. Och hjälp mig att se att eftersom jag är skaparen, så kommer också Du ge mig hjälp att övervinna orsakerna till att jag skapade de sakerna. Det är en väldigt kärleksfull Gud som ger dig hjälp även när du går och skapar ondska, och sedan som en följd av en påföljande ondska så agerar du på den, och du orsakar synd och lidande, smärta och lidande som kommer över dig och andra som en följd av det, som den kärleksfulla Guden ändå försöker hjälpa dig att övervinna.

Han säger inte: ”Jag tänker sätta dig i de mörkaste helvetena och straffa dig under resten av din existens”, som många skulle tro, utan istället gör han raka motsatsen. Han försöker ständigt lyfta upp oss, som en person som älskar oss skulle göra. En person som verkligen älskar oss skulle lyfta upp oss, inte ständigt dra ner oss och dra ner oss och dra ner oss, straffa oss och så vidare, utan en person som älskar oss skulle ständigt lyfta upp oss, vare sig han eller hon vill dras ner eller inte så skulle den personen oavsett fortsätta vilja lyfta upp oss.

Maria: Och jag antar att för min del när jag känner så mycket inflytande från de ondas krafter är när jag saknar tilltro. Det är i själva verket deras port; när jag saknar tilltro till den här underbara Guden, och när jag saknar tilltro till kärlekens kraft.

Och tilltro till det faktum att om du agerar i harmoni med lagen så kommer allting att bli bra.

Maria: Ja. Det kommer hjälpa mig med övervinnandet. Så det här: ”Håll mig i Din kärleks skugga” rör ofta upp den sortens känslor i mig om att: ”Vänta lite nu, håll mig kvar på den här platsen av tilltro till Dig, för det kommer att hjälpa mig att övervinna kraften.” Och sanningen som kommer från att hålla fast vid sanningen om Gud är det som skapar min tilltro.

Ja. Så du kan redan se, och det är något som vi förmodligen kommer nämna i slutet av bönen, men du kan se att bönen redan noggrant har konstruerats – jag är en väldigt logisk person (skrattar) – för att hjälpa en person att inom sig exponera alla deras felaktiga föreställningar om sig själva och Gud. Det var därför jag konstruerade bönen på det viset jag gjorde, så att den skulle hjälpa till att exponera de felaktiga föreställningarna om båda de sakerna. Och det är därför det är så viktigt för en person att verkligen förstå principerna som bönen handlar om. 

11.13. Att ta emot Guds kärlek är ett privilegium

”Jag tackar dig för Din kärlek och privilegiet att ta emot den, och jag tror att Du är min far, den kärleksfulle far som ler mot mig i min svaghet, och alltid är redo att hjälpa mig och omfamna mig i Dina armar av kärlek.”

Jag känner att just det här stycket konfronterade många, till och med nu, och även under det första seklet, eftersom det för det första är ett privilegium att ta emot kärlek; det är ingen självklarhet. Den är inte något vi kan kräva, det är ett privilegium att få den, så vi behöver ha lite tacksamhet för det faktum att vi har getts privilegiet att ta emot kärlek. Det är det första.

11.14. Gud ler mot oss i våra svagheter

För det andra så ler vår far mot oss i våra svagheter. Gud tittar inte på oss i sitt raseri och sin ilska när vi visar upp våra svagheter…

Maria: Eller med en kritik, och negativt.

Nej, eller i dömande eller någon av de sakerna. Gud har bara en kärleksfull känsla av sympati och medkänsla för våra svagheter, och om vi förstod att det är den här sortens Gud som vi ska påbörja en relation med, så skulle vi säkerligen vilja påbörja en relation med en sådan person, eftersom verkligheten på den här planeten är att vi inte får så mycket medkänsla eller sympati när vi är svaga. Faktum är att de flesta angriper och angriper och angriper. Om jag till exempel gör ett enda misstag, så är det tusentals personer som mejlar oss med angrepp, bara för att jag gör ett enda misstag. Så gör aldrig Gud. Gud är mycket mer kärleksfull än så. Gud ler mot mig i alla svagheter jag kan ha eller i alla misstag jag kanske gör, och försöker uppmuntra mig genom kärlekens inverkan att göra bättre nästa gång. Det är så Gud känner för mig. Och medan jag tror det, så kommer jag inte acceptera att människor angriper mig, säger att: ”Gud kommer straffa dig, Gud kommer få dig att känna så här och Gud kommer sätta dig i helvetet.”

Många människor, i synnerhet kristna, men alla slags människor, även personer som inte tror på Gud alls, säger till mig att alla de här dåliga sakerna kommer att hända mig enbart eftersom jag hävdar att jag är Jesus, till exempel. Låt oss säga då att det är ett felaktigt påstående, och låt oss säga att jag är en uppriktig person som vill lära människor att älska, då kommer Gud att korrigera mig. Du behöver inte korrigera mig. (Skrattar) Gud kommer att korrigera mig genom en process. Och den här processen kommer att vara samma kärleksfulla process som jag har varit engagerad i under 2 000 år med Gud, det är samma kärleksfulla process eftersom det är den sortens person Gud är. Gud är inte den sorts person som de flesta vill mejla mig och tala om för mig att Gud är. (Skrattar) 

11.15. Att ta emot Guds kärlek är ett privilegium (fortsättning)

Maria: Javisst. Och för min del så har jag alltid känt mig privilegierad så det har aldrig slagit mig.

Du känner dig så privilegierad att du känner att du inte förtjänar den (skrattar), vilket är ett problem.

Maria: Javisst, så för mig handlar det stycket alltid om att: ”Jag tackar dig för din kärlek.” Det uttalandet, jag måste ha tilltro till det uttalandet om att kärleken ens finns för mig.

För dig personligen, ja.

Maria: För mig personligen, ja. Så det är en väldigt bejakande del av bönen. Och även att: ”Du alltid är redo för mig”. Det är dessa teman som slår mig känslomässigt när jag läser det, du vet.

Och det är viktigt, eller hur, att se att Gud har en personlig önskan om att ha en personlig relation med dig personligen. (Skrattar)

Maria: Ja.

Inte någon global önskan om att ha en relation med hela mänskligheten i allmänhet.

Maria: Exakt, och det för upp alla möjliga slags ovärdigheter i mig, och det är så personligt att du till och med ger den här vackra bilden av hur Gud tar mig i sin famn.

Och det är så jag ofta känner det. Som att Gud håller mig i sin famn. Eller jag liknar det ibland vid att sitta i Guds knä, och utbildas av den kärleksfulla fadern eller modern.

Maria: Det är väldigt vackert.

11.16. Att ge Gud ära, respekt och kärlek

Maria: Okej:

”Jag ber om detta med allt allvar och all uppriktig längtan i min själ, och litar på Din kärlek, ger Dig all ära och respekt och kärlek som min ändliga själ kan ge.”

Jesus: En annan väldigt viktig aspekt av bönen är att vi först behöver lita på att Gud har kärlek att ge oss, vi behöver be på allvar och med längtan. Så det här är ett uttalande om vårt eget sanningsenliga tillstånd. Om vi inte är i ett sant tillstånd, om vi inte menar allvar och vi inte är uppriktiga, så kan inte kärleken komma in i oss. Så jag behöver titta på min egen brist på uppriktighet, jag behöver titta på min egen brist på allvar om jag inte tar emot kärlek.

Men också att Gud förtjänar mitt ärande och min respekt och min kärlek. Så det här är något som många inte förstår om Gud, att Gud gav oss den fria viljan i gåva. Det betyder att det finns vissa saker som Gud aldrig kan ta ifrån oss. Och en av de sakerna är vår vilja. Gud tar aldrig vår vilja från oss. Gud tar heller aldrig kärlek från oss. Så Gud gläds närhelst vi är villiga att uttrycka vår kärlek till Gud. Det här är ett sätt som vi kan glädja Guds hjärta på, eller glädja det mer än vad det redan är. De flesta förstår inte det. De flesta förstår inte det faktum att Gud blir lyckligare än vad Gud redan är när vi uttrycker vår kärlek till Gud.

Maria: Och att ingen annan kan ge den kärlek jag har till Gud åt Gud.

Och ingen annan kan ge Guds kärlek som Gud har till dig åt dig. Bara Gud kan ge den till dig. Det är ett personligt engagemang mellan dig och Gud. Och Gud kräver aldrig kärlek från dig, och du kan aldrig kräva Guds kärlek från Gud. Om du gjorde det så skulle det vara ur harmoni med lagarna om viljan.

Maria: Men det är också kärlekens natur, eller hur? Och det lär oss om kärleken.

Och lär oss om vad en ren kärlek på Jorden skulle vara när den uttrycks mellan parterna eller mellan barn och föräldrar och så vidare. Vi skulle aldrig vara krävande. Vi skulle aldrig ta från personen eller kräva att personen älskar oss, eftersom vi inser att kärleken är en gåva; en gåva som ges fritt från individens själ, vare sig den själen är Guds, vårt universums stora översjäl, eller vår pyttelilla själ; det spelar ingen roll. Faktum är att om vi värdesatte kärleken, och om vi värdesatte den fria viljans gåva, så skulle vi förstå privilegiet med att ta emot kärlek från någon annan. Det är ett ofantligt privilegium, för det är det enda vi aldrig kan kräva av dem. Om de ger oss kärlek som baseras på ett krav så är det inte kärlek, det är byteshandel. Det är inte kärlek.

För att någon ska ge oss en känsla av kärlek utan att den någonsin krävs eller som vi har sagt här, som ges i en känsla av att vi förtjänar den, att vi har rätt till den; de känslorna är totalt ur harmoni med kärleken. Så när vi lär oss om det här med Gud så börjar vi förstå att Guds natur är så fin och ren att Gud aldrig kräver något från oss, att Gud bara önskar vår kärlek och blir överlycklig när Han får den, men att Han aldrig någonsin kräver den. Och det är en enastående gåva om du tänker närmare på det. Och det betyder också att vi kan ge en gåva till Gud. Så Gud har genom den här relationen gett oss förmågan att ge en gåva tillbaka till Gud; inte gåvan som är vår vilja eller något sådant, utan gåvan som är vår kärlek. Vi har förmågan att ge den gåvan tillbaka, om vi har den önskan.

Många säger att vi inte har något att ge Gud, att det inte finns något som vi kan ge Gud som Gud inte redan har. Jag kan inte hålla med om det. Det finns saker som vi kan ge Gud som Gud inte redan har, för Gud skapade det på det viset.

Vår kärlek är en av de saker som vi kan ge Gud som Gud inte redan har. Och vår vilja är en annan som vi kan föra till att bli i harmoni med Gud, som Gud inte redan har. Det här är gåvor som Gud redan har gett oss.

Maria: Javisst, och mitt förmodligen starkaste minne av att vara i en sådan nära relation med Gud som jag kan få kontakt med, och jag vet inte om många människor förstår det, men när du blir enig med Gud så blir din önskan att ge ära till och värdesätta Gud…

Ofantlig.

Maria: Ofantlig. Det styr hela ditt liv och din önskan att Gud ska äras och hedras; det är inte vår plikt utan för att det är en så hjärtinnerligt passionerad önskan inuti dig.

Och det drivs av så mycket tacksamhet.

Maria: Javisst, du känner ett privilegium i att ta emot Guds kärlek och hur omvandlande den har varit och den fullständiga gåvan den är.

Och vad den har skapat i ditt liv.

Maria: Javisst, vad den har skapat, potentialen den har låst upp i dig, och det faktum att den är en gåva. Det är inte något som Gud var tvungen att ge dig, och att förstå det genererar så mycket känslor av Guds ärofylldhet och önskan att hedra Gud.

Och det skulle också, om du tänker på det, om vi verkligen kände det, så skulle det också öka vår önskan om att be.

Maria: Ja.

Alltid.

Maria: Javisst. Det blir som en självmatande cykel där vi älskar Gud, tar emot Guds kärlek, önskar mer av Guds kärlek, känner hur Guds kärlek låser upp saker inom dig, känner tacksamheten för det och sedan känner att du vill älska Gud ännu mer och så sker hela den här expansionen. Och jag vet inte riktigt hur det är från Guds håll, men det är ganska kraftfullt från vårt håll, eller hur?

Javisst.

12. Sammanfattning

Så nu har vi gått in mer i detalj på Salomos meddelande, där han sade att de största sanningarna i världen är bön och tilltro från de dödligas håll, och kärlek, Guds kärlek, från Guds håll. ”Den senare väntar och den förra får den att komma in i människornas själar. Inga andra sanningar är så stora och betydelsefulla för människorna.” Och det, känner jag, är det vi behöver ha i åtanke. Och om vi någonsin tappar bort oss på vägen till Gud, så behöver vi bara gå tillbaka till de tre sakerna.

Maria: Javisst. Jag tror att det är därför jag älskar det här meddelandet så mycket, och när jag ser på omfattningen av det du har lärt oss och vilken nivå det är på informationen som finns tillgänglig därute, så ser jag att du förstår de här största sanningarna från Salomo och att de styr allting i ditt liv. Du förstår det här väldigt tydligt och jag ser att du förstår det även när du lär ut andra saker. Och alla de här andra sakerna du lär ut är alla utformade så att de ska ge oss medvetenhet så att vi kan växa i vår ödmjukhet…

Förstå din egen själ.

Maria: Växa i vår tilltro.

Och hur den fungerar.

Maria: Att lära känna Guds skönhet, till och med förstå potentialerna, och även vår själ och alla de här andra sakerna som alla är utformade så att de verkligen hjälper oss att använda tilltron och bönen.

Precis.

Maria: Men jag ser att en del tappar siktet på det, därför att de bestämmer sig för att den här idén med att testa experimentet som Salomo och du uppmuntrade till i meddelandena känns riskfyllda; i början känns det ofta riskfyllt. Och eftersom vi har alla de här felaktiga föreställningarna om Gud och vi inte utmanar dem med de här nya sanningarna som du presenterar, så kan folk gå vägen där de försöker få mer sanning, kommer till ett nytt seminarium, fokuserar på känslorna, gör alla de saker som i själva verket förbigår det faktum att om vi bara använder oss av tilltro och bön, så kommer alla de här andra sakerna att engageras ännu mer intensivt.

Absolut. Och alla de sanningar som jag har förmedlat till folk är allihop en del av den insatsen att hjälpa folk med att förstå hur deras egen själ fungerar, och hur själens kontakt med Guds själ fungerar.

Men jag känner också ibland att om folk bara ägnade mer tid åt att be, som jag uppmuntrade mina lärjungar till under det första seklet, istället för att ägna en massa tid åt att försöka förstå allt jag sade, så skulle de i själva verket förstå allt jag sade långt mycket bättre än vad de gjorde i nuläget. Och om folk ägnade mer tid åt att ta emot Guds kärlek än vad de gjort åt något annat, så skulle de i själva verket utvecklas mycket snabbare än vad de gör just nu. Och de skulle också vara lyckligare i sin utveckling än vad de är just nu. För det är inte den traumatiska process som jag ser att folk tror att det är; det har inte varit någon traumatisk process för mig. Jag har behövt gråta massor, som jag har förklarat för folk, ibland har jag gråtit tre månader i sträck, under 4-5 timmar per dag, men jag upptäckte helt enkelt att det var en normal följd av att jag tog emot Guds kärlek och att vissa saker inom mig triggades igång, så att jag behövde känna dem, och jag var ödmjuk nog att känna dem under hela den tiden.

Så jag känner återigen att folk behöver förstå grundprinciperna, och grundprinciperna är att Gud har kärlek som omvandlar din själ. Det är det enda som någonsin kommer förvandla din själ. Det enda. Inget annat du gör kommer någonsin att omvandla din själ. Och bortom den 6:e dimensionen i andevärlden så finns det inget du personligen kan göra för att omvandla din själ. Så varför inte ge upp det nu, och istället börja använda processen tillsammans med Gud där Guds kärlek omvandlar din själ. Och för att göra det behöver du bara två saker; du behöver bara bönen och tilltron.

När jag säger ”bara”, så är de två väldigt viktiga saker! (Skratt) De innefattar också många olika fasetter, där de, om vi använder bönen som jag gav folk under det första århundradet, och i Padgett Messages, så kommer de märka att de i själva verket är engagerade i processen, och de kommer märka att mycket av den tilltro som behövs för att ta emot Guds kärlek kommer att komma till dem som en följd av att deras längtan får inspiration.

Men de kommer också behöva vara villiga att släppa taget om sina egna hinder inför att ta emot Guds kärlek. Det är bara vi själva som kan hejda processen genom att använda vår vilja, och jag ser många som använder sin vilja, till och med personer som tror sig själva om att vara följare av Guds sanningar/Divine Truth och att de är på vägen med Guds kärlek, som använder sin vilja aktivt för att förneka sanningen, och neka mottagandet av kärlek. Och du kan förstås inte ta emot kärlek särskilt snabbt om du tänker neka till mottagandet av den. Så jag skulle föreslå att folk funderar igenom sina handlingar igen och funderar igenom sina vardagsrutiner igen och tillåter sig att se att oavsett vilket tillstånd de är i, vare sig de tror att det är väldigt, väldigt bra eller om de tror att det är väldigt, väldigt dåligt, så kan de ta emot Guds kärlek. Och om de inte tar emot Guds kärlek, så beror det på något som de själva väljer att göra som inte är i harmoni med den nödvändiga tilltro som vi behöver för att ta emot kärlek från Gud. Och jag känner att om vi förstod de här sakerna, så skulle vi börja förstå Salomos budskap mycket bättre.

13. Avslutande ord

Så förhoppningsvis har ni tyckt om vårt samtal om Salomos meddelande. Det är ett ganska involverat samtal utifrån bara några få rader (skrattar) i boken med budskap som folk har tagit emot genom Padgett. Men det innehåller alla de grundsanningar vi behöver för att ha en relation och upprätta en relation med Gud. Och om vi förstår det helt och hållet så kommer vi förstå sanningen om de här budskapen ordentligt.