Anneli skriver

Skillnaden på valet och viljan

Det här är en insikt som varit väldigt aktuell för mig på sistone, och det är ett urskiljande mellan vårt väljande och vår vilja. Det har för mig börjat framstå som två olika saker. Jag skrev lite tidigare om beroendeviljan och den fria viljan, där jag beskrev den fria viljan som det vi använder när vi vill och väljer något kärleksfullt, medan beroendeviljan är det vi lever med när vi inte vill välja det kärleksfulla, utan låter oss dras runt i gyttjan av våra beroenden istället och lever där.

I ett annat inlägg skrev jag också om ordet “faith”, som är besläktat med “beidh” som i sin tur hör ihop med vårt svenska “bedja”, eller helt enkelt “be”. Det här känns också som en del av det jag beskriver här, om val och vilja, och berör vårt inre vetande – vare sig det är att vi “vet” något som är osant och upplever det som en sanning, eller om vi verkligen vet något som är sant och vi upplever det som en sanning.

Så vi har alltid ett fritt val, skulle jag vilja säga, istället för hur vi annars brukar använda begreppet “den fria viljan”. Jag känner att den fria viljan är gåvan vi fått från Gud att välja det kärleksfulla, precis som vi själva får välja om vi vill ta emot och därmed känna Guds kärlek till oss. Vi har fått valet att använda vår fria vilja till något kärleksfullt – eller låta bli.

Så Gud ger oss friheten att välja, och kanske kan man då säga friheten att välja mellan beroendeviljan och den fria viljan.

Väljer vi beroendeviljan, det vill säga att leva kvar i våra beroenden, rädslor och vårt motstånd mot ödmjukhet, så använder vi inte vår fria vilja under den tiden. Den vilar. Den är förmodligen väldigt outvecklad hos de flesta av oss, oanvänd och oupptäckt i hög grad.

En människa som når samma nivå av kärleksfullhet som Jesus gjorde när han blev Kristus använder sin fria vilja till kärleksfulla val hela tiden, utan avbrott, och det lär visst vara en väldigt vacker syn dessutom i de färger och effekter det ger ifrån sig när någon ser på med sin andekropp, till exempel.

Och i andra änden så använder människor som lever liv där de väljer att vara väldigt bundna av sina rädslor snarare beroendeviljan, som inte alls har med den fria viljan att göra. Tills de väljer att göra något kärleksfullt – då använder de den fria viljan i den stunden.

Det jag ville förmedla som rör “faith”, att be, är först och främst en definition av vad det här med bön är som jag ser det: för mig är det att inombords ha en stark tilltro, tillit, ett förtroende och i sin renaste form ett vetande om det vi riktar vårt fokus mot. Så om jag inom mig i någon del vet att Gud är kärleksfull, då kan jag fokusera på en bön där jag helt enkelt känner och bekräftar det vetandet känslomässigt inom mig – jag känner känslan av hur det känns att veta att Gud är kärleksfull, och det är att be om den upplevelsen – att välja den upplevelsen som en verklighet för mig.

Så bönen formar med andra ord vår upplevelse, eftersom omvärlden svarar på våra inre övertygelser och vad vi känner är sant (vare sig det är det eller inte). Om vi känner att något är sant som inte är sant och kärleksfullt, så hastar livets alla lagar till oss för att rätta till det misstaget, och attraktionslagen visar oss med all sin kraft var vi misstar oss och tror på något som varken är sant eller kärleksfullt.

Ber jag därför ofta och innerligt om att “Gud är kärleksfull”, så kommer den upplevelsen direkt till mig, in i min själ, in i mitt medvetande, in i min vardag, in i mina känslor. Jag ger den en verklighet att vara i, och den verkligheten blir också min verklighet därigenom – mer än vad den var min verklighet innan jag bad på det viset.

När vi använder bönen utifrån en osann och kärlekslös övertygelse, som till exempel: “Gud ser mig inte och älskar mig inte”, så är innerligheten i de känslor vi har kring den övertygelsen något som formar vår verklighet därefter – lagarna skapar den upplevelsen åt oss istället, och eftersom det är osant och kärlekslöst så kommer de också genom det skapandet av den verkligheten att försöka hjälpa oss att uppleva den instängda sorg vi går runt med som får oss att tro på det här, så att vi kan befria oss från den osanningen och den kärlekslösheten och i deras ställe välja att be om något som är sant och kärleksfullt. Det sanna och kärleksfulla kan inte komma in när osanningen och kärlekslösheten ockuperar just den platsen i vår själ.

Så vi har ett fritt val att använda vår fria vilja eller låta bli, och vi formar genom de valen vi gör i varje stund vår egen verklighet och upplevelse av verkligheten. Det bästa vi kan göra är att rätta till alla osanningar vi bär på och läka all kärlekslöshet inom oss som formar vår personliga olycka om och om igen i våra liv, och istället ge det utrymmet till all kärlek och sanning vi kan ta emot, så att det istället blir det som skapar vår nya verklighet och upplevelse av verkligheten.

Jag känner att det här sättet att se på den fria viljan gör den mycket vackrare och heligare – den fria viljan använder vi enbart när vi väljer något kärleksfullt. När vi väljer något kärlekslöst så väljer vi också att låta bli att använda vår fria vilja – vilket är något vi alla fick i födelsegåva av Gud (när Gud skapade var och ens själ).

För mig är den fria viljan en kärleksgåva från Gud, och valet vi är fria att göra att använda den eller inte är Guds sätt att låta oss upptäcka vad kärleken är och inte är, och välja själva om vi vill uppleva den mer eller mindre i våra liv. Och när vi använder vår egen fria vilja, då växer något väldigt vackert fram i livet, alldeles inifrån oss själva, vårt eget lilla barnjag under Guds enorma vingar av kärlek.

Foto: Arek Socha från Pixabay