Anneli skriver

Skulle du kunna leva utan ditt bankkonto, eller dina pengar?

(Ett inlägg baserat på Divine Truth-läran, som du kan läsa mer om genom att klicka här)

Jadå, så klart! Men förmodligen är du som de flesta ganska långt ifrån att ha någon klar föreställning om vad det skulle innebära.

Pengar är bara pengar, men liksom allt annat materiellt så kan de användas till både gott och ont.

Rent krasst är vårt välstånd, det fysiska överflödet eller underflödet vi lever med, ett resultat av hur vårt självvärde upplevs. Är vi långt nedanför skoskaften i vår självbild och hur värdefulla vi känner oss, så blir ekonomin därefter, och även vårt hem, vår direkta omgivning återspeglar den känslan. Detsamma gäller om vi anser att vårt självvärde är högre än den högsta byggnaden i världen; då märks även det i hur vi har det i vår direkta, fysiska vardag.

Vi måste inte anse att andras självvärde är lika stort som vårt eget – vi kan vara riktiga nötter och jubelidioter i det avseendet och mena att andra är till för att trampas på så att vi kan nå ännu högre upp, och ändå ha det väldigt bra ställt på bankkontot och med lyxlivet till vardags. Självvärdet och ekonomin hör ihop som en separat sak här i världen. Men därmed inte sagt att lagarna Gud gjort skulle missa varje kärlekslös intention vi har och genomför – kompensationen för allt vi väljer är lika aktiv för den rike skurken som den är för den rike välgöraren.

Vi har förmodligen bortåt en triljon bilder av pengar och människor i olika kombinationer i vårt inre kartotek av föreställningar, sammantaget i världen. Kanske en person i genomsnitt har fått till sig något trettiotal föreställningar om pengar och människovärden i olika sammansättningar. Det kan vara allt från “bara män kan tjäna pengar” till “man måste jobba hårt för att förtjäna att ha det bra”. Och inte särskilt många av de här föreställningarna stämmer med verkligheten. Eller okej, visst – de stämmer med den verklighet som skapas efter våra föreställningar, men den verklighet som Gud har skapat, den är något annat än vad vi ser framför oss om dagarna.

Lever vi med skulder så känner vi troligen att vi är skyldiga omvärlden – vilket ofta visar sig vara de vuxna i vår uppväxt – något för att vi finns till. Man tyckte förmodligen att vi var en belastning, att vi kostade pengar, att det var vårt fel att familjen hade dålig ekonomi, om bara inte vi hade funnits så hade föräldrarna haft det mycket bättre ekonomiskt, och så vidare.

Har vi väldigt lite pengar att röra oss med, så där att vi får skuldkänslor av att köpa ett par strumpor när vi egentligen behöver pengarna till mat resten av månaden, så finns där förmodligen känslor av att uppleva sig själv som väldigt värdelös i förhållande till andra – återigen, ofta de vi växte upp med när vi var barn, de som projicerade på oss att vårt värde var mindre än deras. Vi har svårt att bara känna glädje vid tanken på att åka iväg och bo på hotell i en främmande stad och gå på bio och äta på restaurang – sådant gör väl bara jätterika knösar som inte har några bekymmer i världen? Snarare får vi upp känslor av dysterhet, av ovärdighet, av skuldkänslor, av omöjligheten att det skulle hända oss någon gång.

Och har vi det rätt okej ställt ekonomiskt, så där så att vi kan ta oss ett par utlandsturer om året, åka skidor i norska och svenska fjällen varje vinter i ett par veckor, handla lite dyrare märkeskläder av bra kvalitet och skänka 500 kronor till olika välgörenhetsprojekt emellanåt utan att tänka närmare över de pengarna, då är det mer intressant att se på hur vårt självvärde förhåller sig till andras självvärde – har vi några tankar på att använda våra resurser till att förändra världen på riktigt till en bättre plats, eller är vi mest fokuserade på att förbättra vårt eget liv på fler och fler områden?

Hör vi till den rika kategorin, där vi har några olika fastigheter som vi växlar mellan beroende på vart vi känner för att vara under olika tider på året, vi kör några olika bilar beroende på vad vi ska ta för någon tur, vi har ett par rum för kläder och accessoarer och åker ofta iväg på små utlands-getaways för att koppla av och träffa vänner som möter upp här och där – ja då har vi en ännu större inverkan på världen varje gång vi tar fram betalkortet eller gör någon överföring eller investering. Ett litet steg för oss kan hjälpa eller stjälpa en hel by under ett års tid. Självvärdet är högt, vi har inga problem med att ta upp plats här i världen och gör det med en självklarhet och utan att ens ifrågasätta vår rätt att äga några tusen hektar mark och själva bestämma vad som ska hända där.

Alla dessa är generaliseringar och stämmer kanske eller kanske inte in på hur vi själva skulle ha det och välja att göra med dessa olika ekonomiska förutsättningar. Men i grova drag, så är det ofta så här det ser ut. Det finns känslomässiga orsaker till att vi inte jätteofta hör talas om människor med ett gott självvärde som också ser till att jämna ut de djupaste groparna åt andra här i världen. Jag talar inte om de megarika personerna och företagen nu, där välgörenhet ofta är en del av lite andra agendor än att älska sin nästa, utan om hur vi många gånger blir mer och mer själviska ju mer pengar vi får in. Pengarna i sig är inte problemet; det är att vi ser alla möjligheter vi får att bekräfta vårt eget självvärde som ofta ställer till det. Och när vi använder pengarna just för att bekräfta vårt eget självvärde, om vi råkar vara bättre beställda personer, så finns det ju egentligen ingen måtta på alla de sätt vi kan vara kreativa och visa upp vårt höga självvärde på, eller hur?

Lite mer sällsynt är det med tankar som: “Wow, jag fick in 100 000 kronor extra i vinst nu, då ska jag lägga 80 000 av dem på att plantera frukt- och bärträd så att Sverige blir mer resilient med sin matproduktion, och vackrare och har mer mångfald i naturen, och de andra 20 000 ska jag använda till sådant jag själv blir jätteglad av.” Många tänker snarare: “Wow, jag fick in 100 000 kronor extra i vinst, då ska jag lägga undan 70 000 av dem till pensionen, och så ska jag göra en utlandsresa med familjen för de resterade pengarna.”

Det är inte många moraliska grader som skiljer de båda åt, men inriktningen på vår kärlek skiljer sig åt i ganska hög grad mellan de två inställningarna. Den förra vittnar också om en viss tillit till att om det har kommit 100 000 kronor extra en gång till oss, så kan det göra det fler gånger, snarare än att vi har rädslan som får oss att försöka spara på pengarna och lägga undan till framtiden.

Många nöjer sig med att ta hand om sitt och de sina med sin ekonomi, och drömmer de om att ha mer pengar för att de just nu är fattiga och har svårt att täcka upp alla sina utgifter, så handlar det mest om att just ha tillräckligt och lite till, så att man kan unna sig en bra teve och köpa en snyggare, modernare bil och lite ordentliga kläder till barnen. Inte så mycket tankar på att dessutom ha ett överskott som räcker till att underlätta livet för de som kämpar ännu värre än man själv för att hålla näsan över vattenytan.

Men att ha pengar och en bra ekonomi handlar inte om självuppoffring per automatik, och vi är inte dåliga människor för att vi vill använda pengar till att skapa bra liv åt oss själva. Det är bara bra att ha lite uppsikt över hur kärleksfulla vi är i det hela, mot både oss själva och andra. Har vi 30 000 kronor på banken, och regelbundna inkomster som täcker alla våra utgifter och lämnar kvar en god summa att lägga på olika sparmål varje månad, så kan vi titta på hur vi känner kring att stödja olika goda ändamål och projekt och människor här i världen. Hur skulle vi känna om vi gav bort alla de trettio tusenlapparna till ett projekt som verkar för att bevara gammalskog i Sverige? Skulle vi känna oss kräkfärdiga av ångest? Eller skulle vi glädja oss åt vår möjlighet att vara med och skapa ett friskare land där naturen får ta plats och leva på sina villkor? Lackmustesterna är många när det gäller vad vi gör med våra pengar och hur vår inställning ser ut till vårt självvärde och vår tillit till att kunna få och skapa mer välstånd om vi skulle hamna på noll just nu av någon anledning.

Det finns människor på Jorden som lever utan pengar och bankkonton, och kanske lyckas vi en dag skapa en värld där vi inte längre har något särskilt behov av sådana lösningar för att leva tillsammans och ha bra, egna liv. Hur skulle det se ut och fungera idag, om du skulle leva utan egna pengar och utan ett eget bankkonto? Inga ekonomiska resurser alls, bara du, önskelagen och världen som den ser ut just nu omkring dig. Skulle du våga längta efter att bo vackert på en plats där andra bara är glada att du finns där? Skulle du våga längta efter att äta väldigt gott och välja själv vilken mat du ska plocka till dig från butikshyllorna, utan att ha en egen plånbok? Hur skulle sådana saker kunna gå till? Tror du att Gud skulle kunna vara så kreativ i sina lagars tillvägagångssätt för att ge dig ett bra liv, att du skulle kunna få en bil, jättefina kläder som du stortrivs i, möjligheter att resa dit du vill, massor av möjligheter att ägna dig åt dina passioner och hobbies och intressen – helt utan ett eget bankkonto?

Min känsla är att det skulle fungera alldeles toppenbra. Vi är inte gjorda för att vara beroende av pengar, även om pengar kanske utbyts och används för att frambringa det vi önskar oss, och kanske även passerar våra händer ibland för att hamna som ersättning för något vi längtat efter – men jag kan inte se att pengarna i sig är nyckeln till och villkoret för att vi ska kunna ha bra, materiella liv. Det är snarare mellan Gud och oss. Säger vårt självvärde och de olika saker vi längtar efter “Japp, inga problem, här har du!”, så handlar det inte om pengar, även om de ofta blir en del av kompotten i dagens samhällsuppbyggnad. Säger vårt självvärde och de olika saker vi längtar efter att: “Nähänä, inget idag heller till dig”, så handlar det inte heller om pengar – men vi är ofta benägna att tro det.

Det handlar helt om vårt självvärde, och våra känslor inombords som har ett direkt samband med hur vi ser på vårt eget värde. Du kan förmodligen snappa upp det här ganska lätt om du ser dig omkring på de människor du själv har kontakt med på olika sätt. Hur stort är deras självvärde, och hur verkar deras ekonomiska situtation vara? Den där 30-åringen i kostym som just klev ur en nyare BMW och kommer in för att med bluetooth-hörlur och slipsnål i guld haffa med sig en latte och inte bryr sig om att vänta på växelpengarna, hur verkar han se på sitt eget värde? Och den där 65-åringen som kommer in efter honom, med håret lite på ända, ett par slitna sneakers och en urtvättad tröja och lite för stora plastörhängen, som plockar en ganska lång stund med sina olika kort och mynt inuti en stor plånbok som du råkar se har tejpats på insidan, hur verkar hennes självvärde vara?

Varken bluetooth-hörlurar eller plastörhängen i sig betyder något egentligen här var för sig, och det är mest tänkt för att illustrera en slags intryck vi får på det stora hela av en persons utstrålning och syn på sig själv och sitt eget värde. Var har du själv dina svarta hål och dina strålande solar i din syn på ditt eget värde?

Om vi lyckas hitta de där skadade självbilderna i vår själ och läka dem, så kommer livet jämna ut sig självt utan att vi ens försöker få det att hända. På samma sätt så sker vår fattigdom just nu utan att vi försöker få den att hända – livet bara förser oss med den, om och om igen, precis som det kommer förse oss med rikedom, om och om igen, när vårt självvärde är på topp och mår bra.

Det kan som sagt finnas gott om knepiga föreställningar i oss om pengar i förhållande till människor. Våra föräldrar eller andra närstående vuxna kanske grälade väldigt otäckt om just pengar när vi var små, och nu vill vi inte ha något med pengar att göra – men ett friskt självvärde skulle glädjas åt möjligheterna som pengar ger, och läker vi den skadan så kommer vi aldrig tveka att ta emot pengar av den orsaken.

Ofta får vi också ledtrådar till hur vi ser på pengar om vi tittar på personer som är mycket rikare eller mycket fattigare än vad vi själva är. Tänker vi: “Herregud, kan inte mänskan skaffa sig ett jobb istället för att sitta där och be anständigt folk om pengar som de tjänat ihop genom hårt arbete?”, så dömer vi förmodligen oss själva ganska hårt så snart vi inte själva jobbar hårt större delen av året. Och tänker vi: “Jisses, det kan aldrig vara nyttigt för någon att ha så där mycket pengar, man tappar ju kontakten med verkligheten och lever i sin egen lilla värld”, så känner vi förmodligen att vi själva längtar efter att få slippa ta ansvar och bry oss om människor omkring oss, och behöva se till deras välmående.

Samhället kommer ärligt talat aldrig att bli bättre och vackrare om inte våra individuella självbilder blir det. Vi behöver se att vi förtjänar varsin fantastisk värld var, bara för att vi existerar – men vi behöver också se till att vi inte tror att vi förtjänar den världen, medan andra gott kan vara utan någon, och helst också bekosta vår egen värld åt oss.