Anneli skriver

Svaret

Vi har en låda framför oss. I den ligger Svaret. Svaret på alla våra frågor om meningen med livet, om det finns en Gud, varför lider människor, varifrån kommer vi, finns det reinkarnation, finns det utomjordingar, lever vi vidare efter döden, är sjukdomar och krig en slags straff, finns det nån Satan på riktigt, varför föds barn med svåra sjukdomar, vad är vår optimala föda, kom vi till genom någon slags evolution eller genom en intelligent design…

Skulle du vilja öppna den?

Att ha sinnelaget som ärligt säger; “Japp, utan tvekan!” är en extrem raritet, en sällsynt egenskap som nästan aldrig bevittnas under solen. Vi älskar våra illusioner, våra fasader, våra beroenden, våra vanor, våra sociala liv, våra ursäkter och möjligheten att hänvisa till “Omöjligt att veta”-säcken där lite av varje hamnar. Skönt!

Och föreställ dig nu den som öppnat lådan, som fått Svaret. Nu vet den personen Svaret. Det är stora frågor som besvarats, enormt viktiga, entydigt avgörande. Sanningen ligger på personens livsväg från den stunden, som en ständigt närvarande skugga, fast av ljus.

Vem lyssnar? Ingen av dem som av sin egen anledning eller många inte själv ville öppna lådan. Så klart. Vem tror på det? Ingen av dem som föredrar sin nuvarande syn på livet och har starka, om än rätt så förgängliga, investeringar i den livsbilden. Vem bryr sig? Nej, inte direkt någon annan än de som velat öppna lådan – inte på riktigt, inte så att det når ned under de översta lagren av synbart intresse.

För sanningen, Svaret, förändrar oss på djupet. Eller snarare, så ger det oss tillbaka det ursprungliga jag som vi var innan det solkades, bedrogs, sveks, lurades, misshandlades, godtroget leddes runt och stampades på. Vi får en chans att stå på stadig mark, till slut.

En del menar att de har en bullshitometer, en inre lögndetektor som känner när någon talar osanning. Kan vi kanske föreslå att varje människa istället är född med en sanningsbarometer, som känner när något innehåller en sanning, eller när det känns helt tomt och dött när vi hör något eftersom det inte har någon sanning i sig? Ett samvete. Ett eget, medfött rättesnöre att hålla upp och beskåda omvärlden och sitt inre med. Inte att förväxla med sin förföriska kusin – Beroendefixen=Den-Som-Blir-Entusiastisk-Inför-Utsikten-Att-Få-Sitt-Beroende-Tillgodosett-Och-Därmed-Glatt-Och-Utan-Att-Blinka-Kallar-Fixen-För-Sanning.

Samvetet hittar bitvis Svaret i livet, i synnerhet om vi frågar efter det. Det kan ta mycket lång tid för en människa som vägrar söka efter Svaret att upptäcka att de egentligen, en gång i tiden, som mycket Små och Nya Människor, hade massor av väldigt ärligt menade frågor och undranden inför allting omkring sig. Världen runtom tycker inte om sådant. Strax slocknade frågorna, och Svaret hamnade väldigt långt bort in i deras framtid. Nästan oöverskådligt långt bort för många.

Men den ärligt tveklösa lådöppnaren, Vet nu. Redan nu. Frågorna vägrade slockna av omgivningens smittsamma pissedroppar, de som ihärdigt och närmast allenahärskande stänkte över alla de Små och Nya. Inga frågor!! Inget Svar!! Inte i vårt hus!!

Lådöppnaren Vet Svaret, och förstår nu hur fler ska kunna hitta sina frågor igen, och vilja sträcka sig ner i lådan de också, och få Svaret, de också.

När alla har Svaret, så börjar livet på riktigt.

Förresten. Jag insåg att en del kan känna sig lite snuvade på en grej om jag bara avslutar blogginlägget med en mystisk bild.

Så, här är Svaret:

meningen med livet (att växa i kärlek och ha ett underbart liv utan bortre slut i en värld utan bortre slut, ständigt expanderande i kunskap och upptäckter och intressen och förmågor), om det finns en Gud (japp, allas förälder och skapat rubbet utom det vi själva hittat på), varför lider människor (för att vi bryter mot kärlekslagarna som Gud har skapat och det ger konsekvenser i form av smärta, och ignorerar vi orsaken till smärtan och därigenom väljer att behålla den inom oss så blir det lidande) , varifrån kommer vi (Amon och Aman, de första två människorna, som var så oskadda i sina själar att det inte direkt var något att bekymra sig över med inavel , plus att de levde i typ runt 1 000 år = mycket sex, många barn, många själsfrändepar bland barnen, the rest is us), finns det reinkarnation (inte som den brukar omtalas, då brukar det istället vara andemänniskor som nyss avlidit och hoppar in i något barnbarns kropp, eller som projicerar bilder från sitt eget liv på personen i regressionshypnos – däremot kan vi utvecklas genom sfärerna i kärlek så mycket att vi kan nå en punkt där vi kan vilja återvända till Jorden som småknattar igen, men det har bara något dussin personer gjort i hela världshistorien – rätt nyligen, faktiskt), finns det utomjordingar (alltså, så här – nej. Människor i andekropp kan lära sig att förvränga åsynen av dem, så att vi luras att tro att de har väldigt Area 51-aktiga kroppar, men nej. Det är vi, människorna, alltihop), lever vi vidare efter döden (jadå, som oss själva dessutom, fast i vår basically likadana andekropp, och utan att för den sakens skull bli så mycket klokare av att ha “dött” nu, kan tilläggas), är sjukdomar och krig en slags straff (nej, aldrig i livet, vem skulle kunna vara en kärleksfull förälder och samtidigt utsätta sina knortar för sådana saker, som ett straff?? Det kommer sig av folk som gör kärlekslösa val, och ibland bara bär runt på kärlekslösa val som andra gjort åt dem, tills de frigör sig från dem), finns det nån Satan på riktigt (alltså, nej på den med. Typ det är en nisse som är en helt vanlig människa som vi andra, som har funnits ett bra tag, som fått för sig att Gud är kass, och vill vara Gud själv, och som märkt att det går att lura andra både på Jorden och i andevärlden med en helt egen version av verkligheten så att de ska hjälpa honom med det självpåtagna och givetvis fullständigt dyngomöjliga uppdraget att bli Herren på täppan, helst med våld, kontroll och lögner över hela Jorden, vilket bara är möjligt tack vare de som liksom håller honom under armarna och är villiga att plåga andra som ett sabla ohelgat ändamålsmedel. Men det finns ju definitivt snällare saker att ägna sig åt här i världen, även om det inte är riktigt så illa som många kanske varit oroliga för), varför föds barn med svåra sjukdomar (för att föräldrarna bär på skador i själen, känslomässiga föreställningar, som i sin tur ärvs ned av barnet eller barnen, för det mesta helt omedvetet, och det är aldrig permanent i betydelsen att när vi läker den relaterade själsskadan så kan kroppen regenerera sig och läka den fysiska skadan), vad är vår optimala föda (vad smakar underbart utan tillagning, finns i drivor på varenda fruktträd eller bärbuske, är det mest lättsmälta och biotillgängliga vi kan stoppa i oss av naturens varor, skadar inte något liv vid skörd och är extremt lättplockat? Precis.), kom vi till genom någon slags evolution eller genom en intelligent design (svaret på den här frågan ingick inte i Svaret, det blev liksom lite som att dumförklara personen som ju redan fått alla de andra svaren att skriva ut svaret även på denna. Men en ledtråd då kanske: evolutionen är, ja … osannolik och full av ett helt omöjligt antal perfekta slumper som i princip kräver en helt egen Slump-Gud för att de allihop ska kunna samla sig till de enorma mängder perfekta, fysiska förhållanden och samspel, organismer och ekologiska system som existerar, för att inte nämna det hyperabstrakta, känslorika och oändligt komplexa människosinnet, eller den lilla detaljen med livets första uppkomst, eller vattnets existens innanför vår atmosfär… sådana mängder H20, som bara uppstått. När skapade du en vattendroppe ur tomma intet senast? Eller gav liv åt något? Eller såg ett människobarn med chimpansarmar? För håll med om att det naturliga urvalet måste ha betett sig ganska onaturligt – och oschysst! – när det valde bort alla coola apgener från varenda levande människa? Eller hur!!)

Lite kärlek och kudoz till divinetruth.com för deras outtröttliga delande av Svaret till alla som ärligt tveklöst öppnar lådan runtom i världen.