Anneli skriver

Tillit och misstro

(Det här blogginlägget är lite “bekymmerslöst”, kan vi kalla det. Jag drar ibland iväg och har en lite drastisk humor, lite torr och lite aspig i smaken, och nu är du delgiven. Det jag däremot inte skojar ett dugg om, fast det kan man ju förmodligen tro annars vid en första anblick om det är första gången man stöter på den här “upplysningen”, är den sista biten av inlägget. Så, för att inte förvirra dig alltför mycket innan själva kringrörningen i grytan börjar, så slutar jag med parentesen nu.)

Tillit och misstro. Tillit eller misstro. Tillitsfull eller misstroende. Jag litar på dig, eller Jag misstror dig.

Don’t go there. Ingen av dem är jättelyckad. Jag röstar för mellantinget Undersöka istället.

Jag har inte tillit till att Gud finns och är kärleksfull – jag undersöker det, så att jag kan avgöra själv hur det är med den saken. Det spelar ingen roll om så självaste Jesus säger det – jag pyser iväg och undersöker om det stämmer eller inte, innan jag säger Amen eller ‘a men…!

En vän sade en gång för snart 30 år sedan att “Så’nt kan man ju inte veta!”, under ett samtal om just Gud, livet efter detta och meningen med livet. Jag invänder. Det går alldeles utmärkt att veta, men om vi börjar med ett avstamp i en misstro: “Så’nt kan man ju inte ta reda på!”, då skiter det sig rätt rejält direkt med den vägen.

Och inte vet jag, men det tilltalar inte mig i alla fall. Gå där och gå, istället för att gå där och undersöka! Tack mamma och pappa för min autistiska inställning till saker och ting. Det har farao hjälpt mig att inse att här får man arbeta för att veta vad man ser på.

Jag har inte misstro till att Gud finns heller, för den delen. Varför skulle jag ha det? Det är väl bara att knacka på och fråga: “Finns du där, eller?” Och är ingen hemma just då kan man ju kika på tecken på att någon bor där annars: Är grönsakerna välskötta, ser de välplanerade ut i sin struktur, färg, smak, hur de kan kombineras med andra växter och tillagas på olika sätt? Ja, men då så – hittar du tillräckligt med tecken på att det inte bara är en massa saker här som trillat ner från himlen, utan att någon faktiskt håller ordning på stället, då är nog saken rätt vegobiff ändå. Gud var här och gjorde grejer, och nu vet vi det – det bor någon här.

Föreställ dig att den riktiga Jesus dyker upp på YouTube, säg att han håller i lite seminarier och spelar in det så att fler kan lyssna, och där pratar han på om sitt liv och Gud och lagarna, vad händer då i dig? Misstro? TIllit? Hoppas inte det. Hoppas du undersöker saken istället.

Jag tror inte ens att sannolikhet är ett särskilt användbart begrepp här. Sannolikheten för att du ska hitta den riktiga Jesus på YouTube just idag är inte helt överstor, eller hur? Och ändå är det just vad du har gjort nu:

Och för att verkligen hamra in meddelandet – jag litar inte bara rakt upp och ner på att det är Jesus, eller Maria Magdalena, för den delen, som sitter här i videon och låter sig intervjuas i sitt hem i Australien. Jag misstror dem inte heller – jag har helt enkelt undersökt detta i 7 år nu, och har bara kunnat bekräfta det jag kände precis i början, den första kvarten när jag lyssnade på “den där videon med Maria” som jag nämnde i ett annat inlägg, vilket är att de talar sanning.

Har vi lite problem med det sedan i vår ände, och det nu faktiskt är de båda i egna höga personer, ja då har vi något intressant att pyssla med en tid, eller hur?