Anneli skriver

Vår vilja är Guds lag?

(Mycket av det du läser i min blogg grundar sig i en livssyn som jag med stor glädje fått genom att umgås aktivt med materialet i Divine Truth-läran sedan 7 år tillbaka, som du kan läsa mer om här: divinetruth.com eller på svenska här: divinetruth-svenska.se)

Attraktionslagen är inte riktigt så som många uppfattar den idag. Den utgår i själva verket från våra själar, och finns här för att visa oss vad vi har i vår själ.

Syftet med den lagen, eller livsfunktionen, är att hjälpa oss att förstå vad som är kärleksfullt och vad som inte är det, vilka sanningar vi vet och vilka osanningar vi tror på, och vilka konsekvenser de olika val vi gör har.

Och syftet är också att därigenom hjälpa oss att rätta till alla kärlekslösa osanningar och läka alla känslor som följer med i deras spår. När attraktionslagen till exempel för med sig en bil som inte startar precis när vi ska till intervjun för drömjobbet, så väcker det alltid jobbiga känslor, och de jobbiga känslorna bygger alltid på en osanning om livet (om oss själva, om andra, om Gud) som vi har en känslomässig förankring i och tro på. Det kan i fallet med bilen och drömjobbet vara en tro på att “Jag förtjänar inte ett bra liv”. Så hur mycket vi än önskar oss och längtar efter och drömmer om ett bra liv, så visar livet oss att vår själ har en helt annan känslomässig bild av oss själva – genom att bilen går sönder så missar vi en till möjlighet att få mer av det liv vi längtar efter, och det väcker känslorna av värdelöshet vi går omkring med, som vi ofta inte ens vill erkänna för oss själva. Livet försöker hjälpa oss att hitta våra sår, och det försöker hjälpa oss att känna smärtan så att såren kan läka. Ju mer uppmärksamma och ödmjuka och tillåtande vi är i att låta känslorna komma, desto snabbare kan vi läka, och desto roligare blir det att umgås med attraktionslagen om dagarna (och nätterna!).

Den där osanningen vi tror på känslomässigt kom in i oss när vi var små, ibland redan när vi låg i magen och bara tog emot alla intryck från vår närmaste omgivning. Ibland redan vid befruktningen av ägget vi sedan fästes mot som den lilla, omedvetna själshalva vi var, genom det känlsomässiga arvet från våra biologiska föräldrars själshalvor. Då kunde vi inte sätta ord på det vi upplevde, och ibland behöver vi bara släppa fram råa, jobbiga känslor från den tiden.

Så när vi pratar om vår vilja, då är det helt enkelt vad vår själ bär på just nu, vilka vi är i stunden, på ett känslomässigt plan. Inte de vi skulle vilja vara eller tror att vi är. Och eftersom Gud har gjort attraktionslagen för att hjälpa oss, så för Gud till oss allt som finns i vår själ, vare sig det är kärleksfullt eller inte, i syfte att uppfylla vår vilja så att vi märker vad som är bra och vad som inte är det, så att vi kan forma våra liv utifrån det vi lär oss därigenom.

Det är inte Gud som för till oss människor som gör illa oss – det är snarare så att människor som vill göra illa andra finner människor som är känslomässigt öppna för att behandlas illa, och det sker nästan “magnetiskt”. Man kan säga att de använder attraktionslagen, omedvetet för det mesta, till att finna sina offer. Lite som hur mobbare kan känna av rätt så snabbt vilka som går att mobba utan att de behöver stöta på något motstånd. Så det är aldrig Gud som på något vis placerar oss hos eller framför de som gör illa oss – det är människornas egna val att göra illa andra. Däremot kan vi komma ifrån den magnetismen genom att läka känslorna av att vara öppna och mottagliga för att skadas, och på så vis inte längre hamna i deras väg.

Det är så lätt att vilja avfärda det som händer oss som slumpen, som olyckliga omständigheter, som andras fel, som ödet eller som att vi är maktlösa i vad som sker, och att det bara är så det är, vi får bita ihop och vända blad och gå vidare och sluta älta och se framåt och tro på en bättre morgondag.

Men det är så mycket effektivare att bara känna det som kommer upp i stunden under dagarna, släppa fram det ohämmat som ett litet barn, ett mycket litet barn, och låta såren flamma upp i all sin smärta, låta frustrationen få stampa och skrika ur sig alla vanmaktskänslor, låta sorgen svämma över och skölja ur oss i all sin kraft, och lämna oss tomma på det förflutna, och göra oss som nya och väntande på vad Gud vill visa oss i dess ställe, det vi en gång missade vid ett av många vägskäl i vårt liv, och vad som nu kan ge oss all den glädje, styrka och kärlek som vi så länge varit utan, men aldrig mer behöver sakna.

Foto: Helena Tuulasdotter